Vad är typiskt svenskt i arbetslivet.

Ibland pratas det om svenska seder, det svenska levnadssättet eller att bete sig svenskt. Då min fru kommer från en latinsk kultur så har jag förmånen att få ta del av det bästa ur två kulturer, den svenska och den honduranska. Jag jobbar åt amerikanskt företag med kollegor och kunder i olika länder så även det låter mig se en del av kulturskillnader. Nu finns det ganksa mycket så jag inser att jag kan inte täcka allt i en enda artikel. Jag börjar med “det typiskt svenska i arbetslivet“.

Därför tror jag mig ha en del erfarenhet av vad som skiljer svenskar från andra, men självklart är det en subjektiv uppfattning. Här har vi också det första typiskt svenska, att jag försöker undvika konflikter genom att tala om att det är min subjektiva uppfattning och att du därmed har rätt att tycka något annat.

Svenskar är konflikträdda.

Som ni ser ovan så försöker jag undvika konflikt. Det är svenskt. Vi är väldigt måna om att inte bli ovänner. Titta bara på hur politikerna försöker komma överens om allt, hur alla som blir kritiserade gör en pudel, hur företag saknar beslutsförmåga då de inte kan komma överens. Men det här yttrar sig också i att vi hela tiden söker konsensus, kompromisser och vägar att se till så att “alla ska med”. Förmodligen är det en orsak till den svenska nationalsporten – möten. Frågar man en svensk vad man tycker när ett långt möte slutar med en kompromiss så säger svensken att det är bra. Alla fick något. Representanter för andra kulturer skulle snarare se det som fullständigt värdelöst. Flera timmars möte och ingen vinnare.

Detta konsensuskrav leder till att tex inköpsprocesser oftare är länge i Sverige än i andra länder. Å andra sidan så kan implementationer av en ny process/produkt/lösning gå mycket fortare eftersom det inte finns något internt motstånd kvar att mala ner och alla är väl förberedda. Till och med städerskan vet hur den nya programvaran kan inverka på städbehovet av lokalerna.

Svenskar älskar att hata möten.

Ingen tycker om möten. Det är vi överens om. Vi är också överens om att de är slöseri med tid, men självklart skulle vi inte drömma om att säga det till chefen eller vem det nu är som bjudit in till mötet. Genom att “boka ett möte” så kan konfliktämnen skjutas upp till ett därför avsett tillfälle. Mötena är till för att informera, diskutera, ventilera, brainstorma etc. Vi har alltid en anledning till ett möte. Veckomöten, månadsmöten och så vidare

Dyrkan av klockan.

Jag har själv principen att om jag är mer än tre minuter sen till ett möte så ringer jag och meddelar det. Jag skäms varje gång. Jag vet att det finns inga ursäkter. Felet var inte att tåget var försenat, eller att det var mycket trafik. Jag vet att felet var att jag inte prioriterade kunden tillräckligt mycket för att ge mig av med tillräcklig säkerhetsmarginal – och lite till. Vi svenskar älskar klockan. Vi är tidsfetichister. I det avseendet är jag typiskt svensk. Det gör det lite spännande när man möter andra kulturer som anser det ofint att komma exakt i tid – som förväntar sig en akademisk kvart – eller timme. Även om många andra kulturer skulle säga att de också passar tiderna så är det inte sant för oss svenskar. Tio minuter sent är inte i tid. Det är tio minuter sent. Vi har skyltar som talar om ifall nästa buss ska komma om tre eller fyra minuter. Det är inte ok att komma tio minuter sent. Men säger kanske en latino eller arab. “Jag passar visst tiden, det är bara det att just den här gången…..”.Nej, ingen annan passar tider som svenskar. Jo kanske någon, men de är inte många.

Svenskt ledarskap

Alla får komma till tals. Ingen är viktigare än någon annan. Beslut fattas genom omröstning fast helst ska man inte behöva rösta utan det ska uppstå konsensus. När man inser att den egna linjen kommer att förlora så kan man be om något litet så man ändå kan framstå som vinnare. Det vore ju oartigt av majoriteten att förneka det.

I Sverige har har vi ingen auktoritetstro. Det är inte nödvändigt att chefen bestämmer. Inte ens inom militären behöver det vara den som har högst grad inom gruppen som är gruppchef.

Man brukar säga att när det gäller auktoritetstro så är Indien och Sverige så långt ifrån varandra man kan komma. I Indien har den anställde problem när inte chefen kommer in på kontoret. I Sverige är ett tecken på att du har problem att chefen ber om ett samtal. Det beror på att indiern väntar på chefens instruktioner för att kunna börja jobba. Svensken vet vad han ska göra och varför. Därför jobbar svensken självständigt och enda gång chefen vill störa är när det är dags att få sparken (vilket aldrig förekommer) eller något annat mycket allvarligt.

Svenska arbetstider

Svenskar har en tydligt avgränsad arbetstid, eller snarare icke-arbetstid. Man ska helst inte skicka mail efter kontorstid (17:00). Men det betyder inte att svenskar jobbar 8-17, nej varannan vecka ska vi – män som kvinnor – direktörer som hygientekniker – lämna respektive hämta på dagis. Det betyder att en stor del av arbetskraften kommer sent och den andra halvan går tidigt (i alla fall av de som är småbarnsföräldrar). Fast innan dess ska vi så klart vara föräldralediga. Inte ens att man är vald till ett relativt kort uppdrag som tex partiledare är skäl att avstå föräldraledigheten.

Vi ska också ha minst 5 veckors semester men ofta 6 veckor om man inte har övertidsersättning. En gång fick jag ett jobberbjudande där de stolt erbjöd 4 veckors semester. Jag skrattade och talade om att minimum i Sverige var 5. Vi ska också ha ledigt för att vi är sjuka, jobbar fackligt, skolan är stängd, barnen är sjuka och så vidare. Ja det finns till och med de som tycker man ska få ledigt för att hunden är sjuk.

Förvisso kan norrmännen ha kortare arbetsdag än oss, så den korta arbetsdagen är nog nordisk, snarare än svensk. En god vän från Norge berättade om när han började jobba i London och sa “hejdå” vid fyratiden. Någon tittade upp från datorn och svarade på fullt allvar: “Ska du gå på lunch, köp en macka åt mig också.”

Diskvecka

Inte ens företagets VD kommer undan diskveckan. Alla är lika och när det är chefens ansvar att tömma diskmaskinen så får han göra det oavsett hur smart det är att någon som kostar fem gånger så mycket som städerskan gör jobbet.

Jämställt

Sverige har världens mest jämställda arbetsplatser, i alla fall om vi får säga det själva. Förvisso har vi ännu inte haft någon kvinnlig statsminister och det är större andel kvinnliga VD:ar i tex Lettland och Bulgarien än i Sverige. Men vi är mest jämställt för här säger vi inte han och hon utan hen. Därför har jag också medvetet valt att inte göra det i texten ovan. Alltid retar det någon. För när alla är överens om nåt – tex jämställdhet, antirasism eller alla människors lika värde – då får man ta konflikter – dvs försöka få med sig drevet mot alla som tex frågar vad man menar med “allas lika värde”, använder N-ordet (neger alltså – inte nyrik som i Solsidan) eller kallar någon med kuk för man.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: