Korruption i Sverige och världen

man people hand luck

En dialog på Facebook om korruption i ett fattigt land får mig att tänka. Korruption är det normala – oavsett om vi gillar det. Alla vill skapa en bra framtid åt sig själva och sina nära. Om tilltro till rättsväsende eller andra risker saknas men möjligheterna är stora så kommer många att sko sig själva.

I Sverige handlar det kanske mer om att bevilja bidrag till närstående organisationer, men i mindre administrativt utvecklade länder är det en självklarhet att ”skumma av mjölken”. När jag bodde i Honduras fick jag höra massor av exempel på hur man fick korrekta fakturor på X kilo cement men bara hälften levererades. På myndigheter hade flera lön än de som någonsin visade sig där. Ofta var det betalt av svenska (och andras bistånd). Tyvärr var det ibland direkt livsfarligt för broar med för lite cement rasar. Det är inte lika illa att en myndighet där de anställda får en rulle toalettpapper var har några som roffar åt sig en hel bal och tar hem/säljer istället för att öka ransonen till två per anställd.

Tyvärr har jag mutat fler poliser än jag orkar försöka räkna. Oftast när de försökt sätta dit mig för brott jag inte begått bara för att jag varit blek och ansedd som lättlurad. Det är också en form av rasism, även om det inte räknas enligt de som anser sig vilja vara politiskt korrekta.

Man kanske inte måste gilla läget men man måste ibland välja sina strider. Ibland måste man också titta bort.

Nåt säger mig att Håkan Juholt minns historien när en S-partiledare var ”kulbo” och det blev en affär om att hyran betaldes i för stor utsträckning av skattebetalarna.

Frugan, Marta, bara skrattade och sa att i Honduras hade skattebetalarna betalat en hel ranch åt frun, ännu en åt älskarinnan och ett antal ytterligare damer hade gått som representation. Min uppfatttning var väl att om inte ens de som stiftar lagar förstår hur de ska följas så måste regelverken förenklas. Vi har nog rätt bägge två. Det blir aldrig perfekt. Vi kan bara jobba för att det ska vara lite bättre i morgon än igår.

Som säljare i en internationell miljö har jag sett min del av korruption om än inte direkta mutor så ofta. Det händer även i Sverige där myndigheter handlat upp saker som de inte begriper genom ramavtal. Sen behöver de en produkt eller tjänst som den som har ramavtalet inte kan leverera. Då får ramavtalsinnehavaren handla upp tjänsten av mig, för ett högre pris än jag erbjudit myndigheten direkt. Detta för att de ska lägga sin marginal ovanpå priset. Det värde de tillför består möjligen i att myndigheten slipper genomföra en ny upphandling för att följa lagen. Men på vilket sätt gynnas skattebetalarna? Inte ett dugg. Det är bara den som har ramavtalet som gynnas. Hur de sen fick avtalet är en annan historia.

Ofta kräver LOU (Lagen om offentlig upphandling) att man konkurrerar med priser. Alla inser att priser på produkter som inte ens finns är omöjliga att ge. Tänk mobiltelefoner. Vi känner till priset på senaste iPhone, men ingen vet vad en ny iPhone kommer att kosta om tre år. Ett avtal gäller ofta i fem år. Hur gör man då för att konkurrera. Man säger att dagens senaste modell säljs för en krona. Det är billigast och man vinner upphandlingen. Om två år när avtalet träder ikraft så kommer ingen att vilja ha en gammal telefon. Alla vill ha en ny. Den modellen fanns inte med i avtalet utan måste då prisas ”marknadsmässigt”. Upphandlingen är alltså bara fejk för att vi ska tro att det är konkurrensutsatt.

När reglerna kräver ett visst förfarande över ett visst belopp så hamnar prislappen strax under det beloppet även om avtalet blir på kortare tid än vanligt eller bara avser en del av kommunen. När Stockholms stad upphandlade mat inom omsorgen så var kravet att den tillagats enligt en modell som bara en end leverantör hade en fabrik för (nybyggd). Ingen tror de skulle byggt fabriken om de inte vetat att de skulle vinna upphandlingen.

Det finns så många sätt att fiffla så något av det klokaste jag hört om hur man ska tjäna pengar var det en invandrad taxichaufför berättade en natt jag åkte hem med honom lagom glad i hatten. Knepet för att bli rik i Sverige är att få licens att fakturera skattebetalarna. Då kan man ta betalt det man vill och ingen jävel bryr sig.

Varför får advokater fakturera miljoner för offentliga uppdrag utan att någon granskar dem? Jo för det är någon annan som betalar. I rättegångar händer det inte allt för sällan att advokatnotorna skärs ner till hälften. Advokaterna accepterar och fortsätter jobba åt det offentliga. Varför? Jo för de vet att de ändå fakturerat 3-4 gånger sina kostnader så även vid en halvering har de fått åt helvete för bra betalt.

Våra politiker skiter inte på toaletter. De skiter på arbetarna som betalar skatt och accepterar det offentliga slöseriet. De gör det inte för att de är onda, utan för att de är så vana med dagens läge att de ser det som en naturlag. Varje gång jag börjar ett nytt jobb så påpekar jag brister i rutiner etc på en gång, även med risk att jag inte förstår allt. Jag vet att om jag väntar jag i sex månader så är jag så van så jag accepterar dubbeljobb, bristande säkerhet, felaktig prissättning och till och med sånt som kan gränsa till korruption.

Jag tror alltså inte att politikerna är onda när de accepterar brister som korruption. Ibland är det lättare att passa in än att sticka ut. Det är dessutom livsviktigt för politiker vars karriärer beror på partikamraternas gillande. Då blir det lättare att vara tysta tills de vant sig och tycker allt är normalt. Då kan de efteråt, när skiten träffar fläkten, säga att ”vi har varit naiva” eller ”ingen kunde förutse”.

Kom då ihåg att Sverige är bland världens minst korrupta länder. I nästan alla andra länder är det betydligt värre. Dessutom är inte alla upphandlingar korrupta. Ibland fungerar det precis som det är tänkt att det ska fungera.

Kommentera gärna om du har något att tillägga.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: