Konsten att ligga ett steg före

De som känner mig vet att jag aldrig springer. Jag brukar säga att den som ser mig springa ska springa fortare (vilket inte är så svårt) för om jag springer så är det nåt jävligt farligt som jagar mig.

Men jag brukar ibland träna lite på gym och jag vet att i januari är det fullt på gymmen så i Coronatider vill jag inte gå dit onödigt mycket. Då gäller det att hitta någon annan träningsform fram tills i mitten på februari när folk glömt sina nyårslöften och det blir lagom öde på gymmen igen.

Så jag tänkte jag skulle börja springa. Jag som inte sprungit sedan uppvärmningen på karate för några år sedan. Ungarna vet att pappa springer inte. Pappa har koll på när bussen går och behöver inte springa. Jag föredrar att ligga steget före.

Det är väl därför jag redan i slutet på november börjar planera för träning i januari när gymmet är fullt. Så jag bestämde mig för att jag skulle börja springa. Vad den tanken kom ifrån vet jag inte. Kanske var jag full en dag. Kanske var det någon form av lätt sinnesförvirring. Kanske insåg jag att jag är medelålders och behöver göra något för att inte förfalla för snabbt. Jag menar jag vill ju ha någon glädje av alla pensionspengar jag betalar in.

Men till skillnad från många andra som planerar nyårslöften så tänker jag inte att jag ska slöa för fullt fram tills nyår för att börja i värsta tänkbara skick. Jag tänker att om jag tjuvstartar så blir det lättare. Så först gick jag den slinga jag tänkte springa för att veta var den är och tänkte att 2,5 kilometer är väl inte så långt. Sen sprang jag den en gång och insåg att det är inihelvete långt. Men jag började i minusgrader och mörker. Jag tänkte att då kan det inte bli värre utan jag kommer att känna att det går lättare och lättare. Idag var jag ute igen. Förvisso i dagsljus, men med snö och runt nollan. Det är fan inte bättre. Men jag överlevde igen – även om det kändes som en nära-döden-upplevelse. Och nu börjar det bli ljusare ute. Nästa gång ska det vara lättare, men det får bli nästa år. Det var ju i januari jag skulle börja.

Men genom att tänka framåt och till och med börja att ta små steg, som i mitt fall att gå sträckan först och sen testa att springa den så ligger man steget före de som ska börja jobba med sina mål för 2022 under bakfyllan till Ivanhoe den första januari. Därför använder jag också mellandagarna till att ladda för nästa års försäljning.

Men självklart ska man inte bara tänka på den morgondag som kanske inte kommer utan också leva i nuet. Det gäller att ha balans i livet.

Amigo firar jul utan att planera för framtiden.

Kommentera gärna om du har något att tillägga.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: