Konsten att få det gjort

Ett mycket vanligt skäl till prokrastinering är att vi inte vet riktigt vart vi ska börja. Vet man inte riktigt var man ska börja så är det svårt att utföra det.

Säg att du ska köpa en present till någon och trots flera besök i shoppingcentret så har du inte köpt presenten. Du kanske till och med säger till dig själv att du “glömde” det igen eller att du inte hade möjlighet att släpa med dig något etc. Skälet är ofta att du inte vet vad du ska köpa så nästa konkreta åtgärd är inte att köpa födelsedagspresenten som det kanske står på din to-do-lista utan att bestämma dig för vad du ska köpa.

Drar du dig för att ringa bilverkstaden för att du tycker det är jobbigt att sitta i telefonkö. Ja kanske, men om du bestämmer dig för att bara leta rätt på telefonnumret då. Chansen är faktiskt stor att bara du har telefonnumret i handen så ringer du också.

Jag hatar att göra kvittoredovisning. Förvisso är det ett tråkigt jobb, men det är inte hela sanningen. Det är mer funderingar på hittar jag alla kvitton, tänk om jag räknar fel eller glömmer något. På något sätt brukar det bli gjort när man inser att blir det inte gjort idag så kommer jag att ha ett femsiffrigt belopp som jag inte får i samband med den här månadslönen heller.

Men jag har ett sätt till att få det gjort. För mig har det hjälpt att lista stegen som behöver göras så jag alltid kommer ihåg allt. Den listan har till och med länken till Trafikverket eller vilken myndighet det nu är där jag måste kolla trängselskatten som har dragits och skriva ut den också.

Den första punkten är att kolla förra reseräkningen för att se till vilket datum jag gjorde den så jag vet var jag ska börja den nya. Den uppgiften är så liten och enkel så det kan jag lätt göra. Då ser jag nästa uppgift också – att kolla kalendern för vilka resor och möten jag varit på sedan sist så jag är säker på att inte glömma något viktigt. Och så vidare.

Genom att dela upp en stor uppgift i många små är det mycket lättare att börja och när man väl börjat så gör man ofta mer av bara farten. Jag känner till exempel en författare som ibland säger sig själv att han bara ska skriva i 15 minuter. Ofta blir han sittande i timmar. Det svåra är att börja.

Ett gammalt tandläkarknep för att få patienter att börja med tandtråd fast de säger att de inte har tid är att be dem köra bara på ett ställe varje dag. Ingen slutar efter ett mellanrum. De fortsätter.

Jag har ibland gjort samma sak med gymmet. Jag har tänkt att jag mår lite halvrisigt så jag ska bara gå dit och köra uppvärmning, sen duschar jag och duscha måste jag ju ändå göra. Innan det är färdigt har jag kört ett helt träningspass.

Även om man vet vad man ska göra så kan det vara svårt att se hela uppgiften framför sig. Därför är det lätt att skjuta upp en uppsats, jobbet att skriva en offert etc. Men delar man upp det så är det enklare.

När jag ska skriva en offert kan jag bestämma mig för att idag ska jag leta rätt på en gammal offert som jag kan utgå ifrån. Ofta gör jag betydligt mer när jag väl hittat den. Men nästa steg kan vara att skriva en spec över vilken lösning eller produkt som ska offereras.

Om målet är att äta en elefant så måste man inte skriva “ät en elefant” på att-göra-listan. Sannolikheten att du sätter fart är större om du skriver “ta första tuggan” eller till och med Googla “hur man äter en elefant”.

Det är samma sakt med andra stora, svåra eller jobbiga uppgifter. Bryt ner dem i mindre uppgifter som är lätta att göra.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: