Den svenska korruptionen är annorlunda

DN har idag en mycket intressant artikel om korruptionen i Sverige. Det är intressant läsning för den som är intresserad av att utveckla offentlig sektor och dess upphandlingar. Innehållet i artikeln stämmer mycket väl överens med min erfarenhet av hur korporativt det svenska samhället är och hur konsensuskulturen gör att ingen vågar kliva fram och ta en konflikt mot de som sitter på dubbla stolar.

Vänner som tex lämnat politiken (även om de inte tjallat eller förrått partiet genom att gå över till motståndarlaget) kan vittna om ensamhet då många vänner försvinner. Än värre om man då utmanat den egna kretsen. Då är priset inte bara ekonomiskt utan ofta högt även personligt och även anhöriga kan drabbas. 

Hur man löser problemet? Jag vet inte. Dåliga ramavtal, vänskapskorruption och usla upphandlingar kan man kanske motverka med transparens och ökad kompetens. Men det löser inte allt.

Man måste förstå grundläggande marknadsekonomi. Det tycks inte politikerna göra. Grunden för fungerande marknadsekonomi är att det finns en produkt eller tjänst som är till salu för ett pris. Det priset (monetärt) varierar i takt med utbud och efterfrågan. När man då har system som säger att priset är fast och enda sättet att öka vinsten är att sänka kostnaderna (tex genom skolpeng och andra pengasystem) så är det inte marknadsekonomi. Tvärtom. Om utbudet är för litet så kan man inte höja priset utan tvärtom vara säker på att ändå få sälja eftersom antalet skolelever inte minskar bara för att platserna minskar. På så vis kan leverantörerna sänka kvaliteten ännu mer och på så sätt öka vinsten eftersom kunderna inte kan lämna dem.

Att staten vidare använder tex Forumciv (tidigare Forum Syd) som förmedlare av statliga bidrag är något som Ledarsidorna tidigare skrivit om. Att dessa bidrag kan användas till exempel för kampanjarbete för att muta sig till platser i FN:s säkerhetsråd har påståtts tidigare. Oavsett detta så är det uppenbart att när man låter NGO:s fördela statliga bidrag så försvinner offentlighetsprincipen, lika effektivt som när man lägger ut verksamhet på privata företag. Det är inte alltid syftena är illvilliga, men effekten blir minskad kontroll. Detta i en tid när vi behöver ÖKAD kontroll för att motverka korruption.

Sverige kanske har mindre korruption än andra länder och framförallt har vi annorlunda korruption. Problemet är att till skillnad från andra länder där även de mest korrupta politikerna säger sig vilja jobba mot korruption och där det kostar många år i fängelse att åka dit är att här sopas det under mattan och vi slår oss för brösten med att vi inte är korrumperade. Lite sjukdomsinsikt vore på sin plats.

Kommentera gärna om du har något att tillägga.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: