Därför är Eliassons artikel bristfällig.

Många av mina vänner hyllar Jan Eliasson för hans debattinlägg i DN. Jan Eliasson är en klok man som har många kloka åsikter och stor erfarenhet av världen. Därför är hans ord värda att ta på allvar. Han har rätt i mycket av vad han säger. Invandrare har historiskt varit en stor tillgång för Sverige och skulle kunna vara det igen.

Problemet med hans text är dock vad han inte säger. Det är skillnad på de som kommer för att jobba i en industri som skriker efter folk och de som kommer som analfabeter till en högteknologisk arbetsmarknad där det krävs 12 år i skola för att få jobb med att vända hamburgare.

För många jobb krävs dessutom högskoleutbildning och i praktiken krävs då goda kunskaper (tillräckligt för att kunna ta till sig högskolelitteratur) i två språk – svenska och engelska. Den allmänna tro som många svenskar har att alla som inte kan svenska kan engelska stämmer inte. Det är många som kommer som inte har goda kunskaper i engelska heller.

Det vi till exempel behöver i Sverige är programmerare och människor som kan jobba med data. Tyvärr har dessa svårt att komma hit då vi har regleringar mot arbetskraftsinvandring och bostadsmarknaden i Stockholm gör det i svårt att ta hit arbetskraft.

I Eliassons artikel blandas friskt arbetskraftsinvandrare och flyktinginvandrare och det är väl där i den stora bristen ligger. Det är ett sätt att ljuga med statistik som man kan ta från grundkursen i statistik. Blanda fakta med varierande relevans.

Vi behöver arbetskraftsinvandring. Vi behöver inte flyktinginvandring. Men med god integrationspolitik kan en stor del flyktingar göras om till arbetskraft. Tyvärr saknas den goda integrationspolitiken. Därför ser vi att de flesta invandrare (flyktingar och anhöriga till flyktingar) blir kvar i utanförskap. De bor i områden där de inte behöver kunna svenska, många får aldrig annat än låglönejobb och allt för många får aldrig ens fasta jobb.

Lösningen kan sökas på två sätt. Anpassa politiken för en ökad invandring eller stänga gränserna. Alla politiska alternativ har valt att stänga gränserna. Kommunister (även om de kallar sig Fi eller MP) har fortfarande en ide om att man kan beskatta den arbetande klassen (som kallas rika) så mycket så att man kan ge de som inte arbetar en god levnadsstandard oavsett hur kvoten arbetande/försörjda av skattemedel ser ut.

Liberaler, som knappt finns i svensk politik, ser gärna en fri invandring men med nedmonterade sociala skyddsnät.

Jag vill se en tredje väg, klassisk socialdemokratisk politik. Vi ska öppna gränserna för de som kan försörja sig själva, göra det lätt att invandra till Sverige för utbildad arbetskraft. Det kan behöva ske med begränsad rätt till socialförsäkringarna under de första åren. Självklart ska det handla om de som har viss minimilön/förmögenhet och inte om att man hoppas kunna försörja sig på tiggeri. På så vis får vi fler skattebetalare och så kan vi behålla välfärden. Samtidigt ska vi ha tydliga och enkla vägar in för den som flyr för sitt liv. De ska kunna få en fristad i Sverige – även om vi som befolkning måste försörja dem. Självklart ska kravet vara att man strävar efter att kunna försörja sig själva och följer de regelverk som finns.

Vi kan också behöva sänka trösklarna till arbetsmarknaden, tex genom att ta bort eller förändra krav på utbildningar och legitimationer som gör hela yrkeskategorier till skyddade marknader för de som har utbildats i Sverige.

Det är viktigt att komma ihåg att även om Sverige har en sällsynt misslyckad integrationspolitik så är det inte invandrarnas fel. Det är inte de som stiftar lagarna utan våra politiker.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: