Varför hyllar vi så ensidigt ungdomen?

Life is short. Enjoy it!
Livet är kort. Njut av det!

Jag ser och hör dagligen exempel på att människor inte kan acceptera att vi blir äldre. Det handlar om medelålders, eller gamlingar som pratar om sig själva som mindre unga. Det handlar om 40- och 50-årskriser. Men det handlar också om människor som opererar sig för att se yngre ut, om förakt mot de som har en relation med äldre etc. Värst är det dock på arbetsmarknaden. Jag minns när en god vän fick frågan varför de skulle anställa honom istället för en pigg tjugoåring. Den arbetsgivaren förstod inte värdet av erfarenhet.

Men jag ser också många andra som betraktas som före-dettingar på den svenska arbetsmarknaden, även om de är högvilt på den internationella arbetsmarknaden. Kanske är det också därför jag jobbat åt utländska företag större delen av det senaste decenniet. Jag kan förmodligen få jobb i Sverige men. min arbetsinsats värderas inte efter erfarenhet så jag skulle förmodligen behöva gå ner i lön.

Den chef som en gång anställde mig på Trintech (mitt förra jobb) förklarade att han aldrig skulle kunna skicka en trettioåring till ekonomichefen på Ericsson därför anställde han hellre människor i fyrtioårsåldern. Lustigast var när Socialdemokraterna ansåg att Jan Eliasson var för gammal för att bli partiledare så man valde Mona Sahlin istället (eller var det Håkan Juholt). FN ansåg honom i alla fall vara i alldeles utmärkt ålder för att bli vice generalsekreterare.

I många andra länder så hyllas äldre. Erfarenheten är värd något. De flesta har hört om tex thailändska kvinnor som hyllar äldre partners eftersom de är mognare och lugnare. I Honduras där jag bodde några år så var det naturligt att ta med äldre kompisar ut. Man umgås över åldersgränserna. Jag tänker dock mer på arbetsmarknaden där man utomlands värderar erfarenhet mer än ungdom och där vi i Sverige förlorar kompetens på att tro att ungdom är allt.

Inget ont om ungdomar men jag är ganska glad att jag kommit förbi den. Jag har nått den ålder där jag vågar vara mig själv mer, där jag inte ständigt oroar mig för vad andra ska tycka. Jag har nått den ålder där jag kan prova på nya saker utan att skämmas för att jag inte är bäst på just det. Jag vet att jag är bäst på något annat istället. Jag har nått den ålder där jag hunnit bygga upp viss ekonomisk stabilitet. Jag var starkare när jag fyllde 40 än när jag var 20. Målet är att vara ännu starkare när jag fyller 50.

Jag ser livet som en arbetsdag. Först gör man sig redo för arbetet. Man kliver upp, duschar, äter frukost, planerar dagen etc. Eller man lär sig krypa, gå, prata, läsa, sälja (eller annat yrke) för att vara redo för fortsättningen. Sen jobbar man. För unga är det morgon och man är full av energi. På eftermiddagen är man lite tröttare och börjar fundera på kvällen och för min del så är sen fredag eftermiddag inte så illa. Man har fortfarande en lång kväll och kanske en bit in på natten kvar. Men man har inte lika många måsten. Man kan vara nöjd med det man åstadkommit under dagen och känna sig tillfreds med tillvaron.

Förvisso tror jag aldrig jag helt kommer sluta jobba men det ska bli skönt att en dag veta att man inte behöver jobba för försörjningen utan bara göra det man vill för sig själv och familjen, ungefär som när man lagar en god måltid eller försöker dra in lite extra pengar på en poker. Men man kan också lägga allt åt sidan, gå ut och äta för att sen bara sitta och mysa i soffan.

Varje ålder har sin egen fördel. Jag trivs med att ha passerat lunch även om det är rätt många timmars arbete kvar innan det blir kväll. Jag är trygg i att jag kan mitt jobb men är tillräckligt ung i sinnet för att kunna dra igång nåt nytt också om rätt tillfälle dyker upp.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: