Etikettarkiv: Politik

Att både äta kakan och ha den kvar.

Valfrihet_i_tandkramshyllan_inte_i_politiken

I morgon ska KD:s riksting ta ställning till om de vill att DÖ ska dö. Motståndarna till att avveckla decemberöverenskommelsen hävdar ofta att alternativet är nyval. Anders Lindberg påstår att KD drabbats av dödslängtan. Som DN påpekar så handlar det i stor utsträckning inte om den egna politiken, utan DÖ är ett sätt att skapa konsensus mot Sverigedemokraterna.

Jag tänker inte argumentera för eller emot DÖ, även om det är en gammal sanning att en bra regering kräver en bra opposition och i dag har vi varken en bra regering eller en bra opposition. Det visar sig inte minst i att svenska folket har störst förtroende för en partiledare som är mammaledig. Jag tänker för en kort stund falla i samma fälla som alla andra och se politik som ett strategiskt spel om makten och inte ett sätt att förändra världen i den riktning man vill, vilket det borde vara.

Om Alliansen är intresserad av att ta över regeringsmakten nästa gång så måste de vinna väljare med olika åsikter. De måste dessutom rädda KD kvar i riksdagen. Ett sätt att göra det är att låta KD spräcka DÖ men att de övriga partierna håller fast vid den. Då kan de som ogillar DÖ hos tex Moderaterna gå till KD istället för till SD. Vi kan få ett andra oppositionsparti i riksdagen vid sidan av de som vill försvara regeringen mot nederlag. Men majoriteten för DÖ är ändå stark. På så sätt kan Alliansen både äta kakan och ha den kvar. Faktum är att Centern och Folkpartiet också kan lämna DÖ. Det kan bli splittringar inom Alliansen men så länge S och M är överens så håller DÖ, åtminstone fram tills nästa val.

Att tro på ett nyval är som jag ser det väl naivt. Det bygger på någon tro om att politiker frivilligt skulle avstå makt och förmåner till motståndarsidan. Att bägge sidor hellre regerar med motståndarens budget hellre än att gå i så kallad opposition är ett tydligt tecken. För det är inte bara S som regerat med alliansbudget. Det omvända har också hänt, i Sundsvalls kommun.

Så även om DÖ skulle dö så är sannolikheten större för en S-ledd regering med stöd av några mittenpartier än ett nyval. Därför är de troligaste scenarierna enligt mig i rangordning.

  1.  Partiledningarna vinner. Tillräckligt många borgerliga politiker är mer rädda om sina riksdagsplatser än sugna på regeringsmakten. DÖ står fast med samma partier som tidigare bakom. Detta är dock bara aningen mer troligt än alternativ 2.
  2. Ett eller flera småpartier bestämmer sig för att rösta ner DÖ. Men överenskommelsen kvarstår bland de övriga. Rent strategiskt tror jag detta är det bästa för Alliansen.
  3. DÖ spricker och vi får en S-ledd regering, kanske till och med en ren S-regering som regerar med hoppande majoriteter så som man tidigare gjort framgångsrikt. Av många dåliga alternativ, tycker jag detta låter som det bästa. Det är definitivt det bästa för S.
  4. Nyval och efter att SD får en rejäl framgång så kommer vi tillbaks till alternativ 3. Då troligen en koalition mellan S och M – förutsatt att de tillsammans får egen majoritet.

Alternativ 3 och fyra är mycket osannolika som jag ser det, men vi får se vad som händer. Tyvärr så är jag övertygad om att oavsett när nästa val kommer så blir det en rejäl framgång för SD. Som det ser ut idag så är ju de det enda oppositionspartiet.

 

Därför får SD över 20%

Majoriteten av de 20% som kan tänka sig att rösta på SD, gör det inte för att de vill ta bort chansen från de invandrare som finns i Sverige idag. Majoriteten av de 20% kan tänka sig att rösta på dem, därför att de övriga partierna inte pratat om det som berör dem. När alla andra blundar och låtsas som att allt är perfekt i Sverige så kanske det blir så i ett desperat försök att väcka våra befintliga makthavare. När ingen har några nya lösningar på de problem som de skapat med de gamla lösningarna så blir det så här. 

Alla som har öppna ögon ser att arbetslösheten är avsevärt mycket större än för bara några decennier sedan. Alla kan se bostadsbristen. Vi har också fått en sjukvård i upplösning, en accelererande övervakning, avskaffat försvaret och en poliskår som öppet säger att det är viktigare att sätta dit Svensson för fortkörning än att ta de riktiga brottslingarna. Enda lösningen dagens politiker, på bägge sidorna blockgränsen har är att ösa mer resurser på de system som skapat problemen. 

Detta systemkramande och bristen på visioner gör att många människor inser att de övriga sju partierna inte kan lösa problemen. SD är ett oprövat kort. Jag tror inte stödet för dem är ett tecken på ökad rasism. De senaste dagarnas folkrörelseliknande arbete för att hjälpa flyktingar tyder snarast på motsatsen. Jag tror det är ett tecken på desperation över de övriga partiernas oförmåga att se längre än till nästa opinionsundersökning och att de är mer intresserade av att mobba SD än att faktiskt regera Sverige.

Dags för demokrati 2.0

Vi har just sett hur regeringen och den så kallade oppositionen har kommit överens om hur makten mellan dem ska fördelas så att vi undviker väljarnas inflytande över vem som ska ha makten. Jag tror förvisso det är bra för Sverige att undvika nyvalet. Men jag tror den överenskommelsen som har gjorts är dålig för Sverige.

Dagens demokrati är skapad under en period när många var analfabeter, när det kunde ta veckor att nå ut med information till hela landet om vad som hände i tex riksdagen. Den demokrati som skapades för att undvika en revolution i Sverige, likt den ryska har fungerat bra med små förändringar under ungefär 100 år. Men är det kanske dags för en uppdaterad variant, som tar hänsyn till  den tekniska utvecklingen, till den folkbildning som skett men också till att vi lever i ett informationssamhälle och där det ibland krävs snabba beslut.

Demokratins grundtanke är att makten ska utgå från folket. Hur kan det ske på bästa sätt? Jag har några idéer om hur det kan ske.

1) Låt väljarna välja sina företrädare. 

Idag är det partierna som väljer riksdagsledamöterna då de sätter upp rangordnade listor som är svåra att ändra. Låt partierna välja vilka de vill bli representerade av, dvs vem som får stå på listan. Sedan får väljarna välja i vilken ordning de ska väljas in. Då tvingas ledamöterna redovisa resultat för väljarna, inte bara att de röstat lojalt med ledningen för att få sitta kvar.

2) Låt väljarnas röster få avgöra. 

Det betyder att man måste räkna även blanka röster eller röster som ej avgivits. Om någon röstar blankt så betyder det att man vill se en stol i riksdagen som inte ska tillfalla något politiskt block. De stolar som då inte representeras av något parti som fått över fyra procent kan antingen lämnas tom eller fördelas utifrån lottning bland alla röstberättigade som accepterar att göra några månader i rikets tjänst. Självklart blir det svårt att delta i utskottsarbeten etc, men åtminstone kunna rösta utifrån övertygelse. Man kan också tänka sig att de stolarna får röster utifrån direktdemokrati – tex genom omröstningar på internet etc. Vilken variant som är bäst är värd att undersöka men det måste gå att hitta bättre lösningar än att bara låtsas som att 20% av väljarkåren inte finns.

För att underlätta möjligheten att välja så kan man också tänka sig rätten att få rösta online med e-legitimation. Det måste gå att hitta tekniska lösningar som säkerställer möjligheten för även de som inte kan ta sig till en vallokal i Sverige att få rösta. Varje röst (även om den inte är avgiven) ska räknas.

3) Inför personligt ansvar

Dagens system med att regeringen ska regera som kollektiv och genom lagstiftning, direktiv etc, fungerar inte alltid. Det är både Tsunamin, Estonia och nu också nyvalsrabaldret exempel på. Men man kan också peka på hanteringen av de asylsökande. Många får utvisningsbeslut men när media engagerar sig så ändras det. Var är rättssäkerheten i ett system som bygger på att du ska få media med dig? Bättre än att någon har ansvaret att gå emot givna regler vid behov, men att denne då ska svara demokratiskt för sina beslut. Det kan vara att låta ansvariga ministrar få ansvara fullt ut för sina domäner så länge de har statsministerns och riksdagens förtroende. Om man ska ta steget fullt ut till ministerstyre eller det finns andra sätt att lösa det på vet jag inte. Kanske ska man låta generaldirektörerna få ansvara för riksdagen genom årlig omröstning om hur de sköter sig eller något sådant. Men det få inte vara möjligt för politiker att gömma sig bakom tjänstemän som bara säger att de följer reglerna.

4) Folkomrösta när man är överens. 

Demokratin förutsätter OLIKA alternativ. När då riksdagen lägger ut ansvar till EU eller Riksbanken så betyder det att väljarna fråntas makten i riksdagsvalet. När regering och opposition gör upp om långsiktiga lösningar, tex pensioner eller försvaret så betyder det att väljarna inte får påverka. Det gäller både när man avskaffat den demokratiskt styrda penningpolitiken, men också när det gäller smygnärmandet till NATO, avskaffandet av värnplikten eller att låta svenska soldater dö under NATO-befäl. Sverige behöver breda överenskommelser. Men Sverige behöver också demokrati. Därför bör man då göra överenskommelser och sedan fråga folket om det är en bra överenskommelse eller ej. Det är inte konstigare än att fackliga förhandlare accepterar ett avtalsförslag och sedan låter medlemmarna rösta om det – för att tala ett språk som Löfven förstår.

5) Låt barnen rösta.

Det här kommer att göra några upprörda. Men svenskarna blir allt äldre. Att låta majoriteten av de röstberättigade ha arbetslivet bakom sig är inte optimalt av flera skäl. Då plånboksfrågor tenderar till att vara de enda som skiljer regeringsalternativen åt så kan det lätt bli så att viktigaste valfrågan är pensionerna och inte jobben och det kan snabbt sänka ett lands ekonomi. Ett sätt att balansera detta är att låta barnen rösta. Jag vet att det i praktiken blir att ge småbarnsföräldrar flera röster, men det är trots allt där vi har framtiden. Många äldre har i kraft av sin erfarenhet det bästa omdömet. Men det finns också många av de äldsta som på grund av sjukdom inte har samma omdöme sedan tidigare och en del av dem röstar av ”rutin” på samma parti som alltid eller på det parti som deras make/maka eller barn ”hjälper” dem att rösta på.

Det finns mer som behöver göras och jag säger inte att jag har den perfekta lösningen men det är dags att diskutera hur demokratin för tvåtusentalet ska se ut. Tyvärr tror jag inte de etablerade partierna klarar den diskussionen. Inte för att de är onda men för att det är normalt svårt för makthavare att diskutera förändringar av hur makten ska fördelas. Kanske måste det till ett nytt politiskt parti för att få fart på en sån diskussion.