Etikettarkiv: Jämställdhet

Smarta lösningar för gemensam ekonomi

Budgetpropositionen_hösten_2014_('Nådiga_luntan')_002I en diskussionsgrupp för Mensamedlemmar dök frågan upp om hur man bör hantera gemensam ekonomi i en relation.

Först och främst ska jag väl säga att jag tycker det är upp till familjen att lösa på det sätt som passar den enskilda familjen bäst. Dock finns några saker man bör tänka på – åtminstone i relationer som är tänkta att vara under en större del av livet.

En stor sak är pensionspoängen. Om det är stor inkomstskillnad mellan makar eller sammanboende så kan det leda till att den ene står där en dag, ensam och med väldigt låg pension. Se till att försäkra upp den mest lågavlönade så att denne klarar sig även om hen är ensam den dag det är dags för pension. Det behöver inte bara ske genom pensionsförsäkringar utan pensionssparande kan göras på olika sätt.  Klokt kan också vara till livförsäkringsskyddet så att om den ena parten dör kan resten av familjen bo kvar i huset/lägenheten.

Dina pengar, mina pengar och våra pengar

Men vid sidan av det så tycker jag det är viktigt att också fundera på det här med dina pengar, mina pengar och våra pengar.

Jag har många vänner som har separat ekonomi även efter mångårigt äktenskap och makarna kan diskutera vem som ska betala middagen när de äter ute. Andra har delat upp kostnaderna så att tex den ene betalar räkningar och den andra handlar mat. Några sätter alla pengar på ett och samma konto och kommer överens om alla utgifter.

Vad som fungerar bäst för varje familj är så klart upp till dem. Ingen lösning är bäst för alla. Men jag kan se två problem som behöver lösas. Ett är att många vill jämna ut ojämna inkomster inom familjen. Då är ovanstående lösningar sällan optimala. Ett annat problem är om man bara har gemensamt konto så kommer frågan om att prioritera A:s rökning mot B:s utekväll, eller C:s jacka mot D:s bowling.

Inkomstfördelning med gemensamma och privata konton

Därför tycker jag en smart lösning för många är att ha ett gemensamt konto där alla inkomster hamnar. Därifrån hanterar man alla gemensamma kostnader. Sedan fördelar man ut pengarna till familjemedlemmarna för personliga kostnader. Man kan välja att ge bägge (eller alla om det är en större familj) lika stort belopp, eller så ger man olika belopp beroende på vad som ska täckas. Om den ena tex köper all mat och den andre bara sprit så ska beloppen så klart inte vara lika stora. Likaså kan man välja att ta hänsyn till om den ena köper mer åt barnen eller har andra kostnader som partnern inte har. Det kan vara allt från till exempel mensskydd, rakgrejer, studielitteratur till arbetsresor eller arbetskläder. Exakt hur man fördelar beror på vad man vill uppnå.

Nyckeln som jag ser det är att man får en fördelning inom familjen. Man får ett gemensamt konto för gemensamma kostnader och man får en privat sfär som kan användas utan att man behöver be om tillåtelse för att köpa en till öl, spela bort en slant eller impulsköps nåt på rea.

Självklart kan man gå åt andra hållet också. Vet man att man tex har gemensamma kostnader på 15000 så kan man lägga in 15000 på gemensamma kontot och behålla resten privat. Självklart behöver inte var och en bidra med lika mycket till de 15000 utan det är ju upp till vad man kommer överens om.

Privatekonomin är som samhällsekonomin.

Vill man leka stat och krångla till det kan man till och med göra en hel samhällsekonomi av familjen. Av lönen lägger man in X% till det gemensamma. X kan dessutom vara progressivt om man vill göra riktig överkurs. Sen får den som ansvarar för inköp till barnen ta ut Y kronor som ”barnbidrag”. Den som är sjuk får ta ut en slant av det gemensamma etc. Den lösningen är nog lite överkurs för de flesta. Men det kan ge en bra förståelse för hur staten fungerar, varför vi behöver en gemensam ekonomi och varför man ibland måste ta ett steg tillbaks och fundera på om ett eller annat verkligen behöver finansieras gemensamt. Framför allt förstår man att det är för staten som för familjen; inkomsterna måste vara minst lika stora som utgifterna annars går det åt skogen. Kanske borde fler politiker ha erfarenhet av att försöka få en knaper familjeekonomi att gå ihop innan de sätter sig i riksdagen och ska sy ihop hela vår gemensamma ekonomi.