Först tänkte jag skriva om Patrik Sjöbergs tråkiga historia, men så insåg jag att mina åsikter sammanfattas ganska bra hos Torbjörn Järlerup när han skriver på Sverige är inte världens navel. Han skriver bland annat:
”Tyvärr ropar man som vanligt på förbud och kontroll nu. Men lösningen på problemen är knappast krav på registerutdrag för att bli tränare. Hade det hjälpt Patrik Sjöberg? Viljo Nousiainen stod ju inte i belastningsregistren för pedofila brott!
Vad som behövs är att man vänder ut och in på skuggsidan, och inte idoliserar idrotten som man så ofta gör. Idrott är bra, men har sina problem också… Grupptryck, gamla unkna idéer om hur människor bör vara och snedvriden ledarskapskultur, samt galna prestationskrav är också en del av idrotten!”
Jag tycker det är bra att Patrik Sjöberg går ut med detta och vill inte på något vis misstänkliggöra honom. Men vi ska komma ihåg att Viljo Nousiainen inte är dömd för något brott. Han är dessutom död så han kan inte själv försvara sin heder och Patrik Sjöberg har ekonomiska motiv till att berätta detta. Men det har inte de övriga som styrker Patriks berättelse, inte vad vi vet i alla fall. Därför kan vi nog utgå från att den är sann. Men jag vill ändå visa på att liksom man kan se idrotten från olika håll kan man se denna historia från olika håll och inget är helt problemfritt.
Jag tycker att det är viktigare att försöka dra lärdomar av det hela än att smutskasta en fantastisk tränare som tyvärr av allt att döma begått fruktansvärda brott. Det viktiga är inte att diskutera det som varit utan att titta framåt.
Det är det jag tycker Tobrjörn Järlerup gör bra. Vi ska inte börja rota i register till ingen nytta och tro att vi löser problemen. Det vi ska göra är att skapa en miljö där man törs prata om det som sker och på så vis försöka minimera riskerna att det sker igen och samtidigt minskar offrens skamkänslor för det som hänt. I det arbetet är Patrik Sjöbergs med fleras berättelser mycket viktiga.
Men samtidigt får man inte väja för frågan om historien kan ge sexförbrytarna argument för sin sak också. Faktum kvarstår ju att några av världens främsta idrottsmän blivit utsatta för övergrepp. Kan det användas för den som vill begå nya övergrepp genom argument i stil med att: ”Vill du bli bäst så är det bara att…..”?
Det blir för vidrigt att fortsätta meningen, men jag tror ni förstår hur jag menar. Därför blir det än viktigare att ge barnen många vuxna som de vågar prata med. Ju fler vuxna barnen har förtroende för desto större är sannolikheten att de vågar berätta för någon om konstigheter. Men det är ändå inte fel att barnen är ensam med en vuxen då och då. Tvärtom är det viktigt att barnen får tid med de vuxna och inte bara förses med lämpligt barnprogram/leksak eller dator för att vi vuxna ska få tid att stressa vidare med vårt ”viktiga vuxenliv”.
Pedofilerna kommer alltid att ha tid för barnen. Det är viktigt att vi andra också tar oss tid för barnen. Det gäller främst mamma och pappa som kanske hellre ska prata med barnen än att bara skjutsa dem till träningen. Men det gäller också andra vuxna i barnens omgivning. På så vis kan vi bättre förbereda barnen på såväl hot från såna som vill utsätta dem för övergrepp som andra typer av hot.
Man kan inte lära ett barn att gå genom att bära det överallt. På samma sätt kan man inte förbereda ett barn för livet mörka sidor genom att slå i register och försöka plocka bort allt som är farligt. Man måste istället lära barnet att hantera risker, att prata med vuxna när något känns obehagligt och att springa när något verkar hotfullt. Faktum är att jag är överens med Beatrice Ask i en fråga. Det händer inte ofta.
PS! Vill du köpa boken Det du inte såg av Patrik Sjöberg så får du den direkt hem i lådan för 159:- från Adlibris.
Fler som skriver i ämnet: Aftonbladet1, Aftonbladet2, Aftonbladet3, Aftonbladet4, DN1, DN2, DN3, Expressen1, Expressen2, Svd1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5,
Det här med barn- och tonårssexualitet si eller så är såväl eldfängt som komplicerat, verkligen…
Det hjälper inte att prata när ingen vuxen tror på barnen, ”det där har du nog drömt”, ”var har du läst det”, ”du tittar nog för mycket på tv” osv, listan kan göras hur lång som helst. Ingen ville höra på oss barn heller, en gymnastiklärare som gjorde livet till ett elände, varje gång det var gymnastik. Vi tordes inte duscha utan att hålla vakt, vi gick aldrig in på hans kontor ensamma utan alltid två och två. Han var läskig med händer överallt men han var en aktad samhällsmedborgare därför fick han hållas, ända tills han gav sig på en flicka från en ”finare” familj. Efter den dagen hade flickorna en kvinnlig gymnastiklärare, långt efter sen jag slutat skolan tyvärr. Gymnastik var det värsta jag visste och inte gjorde denna lärare det lättare snarare sagt tvärs om. Så det enda som kan stoppa detta är att aldrig låta någon tränare vara ensam med barnen, ha alltid två tränare med, för det försvårar för dessa människor som dras till barn. Till er föräldrar var lyhörda, prata med era barn, lyssna på dem och framför allt tro på dem.
Jag tror det är svårt att aldrig låta vuxna vara ensamma med barn. Det skulle tex diskvalificera alla ensamstående föräldrar, många barnvaktssituationer etc. För det är inte bara i idrottssammanhang det handlar om. Dessutom skulle det slå undan benen på hela föreningssverige då det är nog svårt att hitta människor som ställer upp ideellt.
Men du har rätt i att vuxna måste lyssna på barnen och vara beredda att tro på dem. I alla fall innan de pratat med psykologer som ”plockar fram minnen” som sen visar sig vara lögner. Men vi ska också vara medvetna om att det omvända händer. Hur många har inte dömts för sexbrott fast de varit oskyldiga, därför att någon berättat. Dock kan man väl ofta se varningstecken, dvs historierna kommer i samband med vårdnadstvist, är för fantasifulla, strider mot kända fakta etc. Men oavsett om man tror på det eller inte så kan man se till så barnet slipper vara ensam med någon de inte vill vara ensam med.
I de här fallen hade det väl inte hjälpt heller för Patrik Sjöberg valde ju att hellre bo hos gärningsmannen än hos sin mamma.
Jag som homosexuell man motsätter dig mig denna häxjakt! Vi ska kunna älska unga pojkar utan att bli stämplade som pedofiler. Unga män är vackra och vill ofta utforska sin sexualitet tillsammans med män.
För mig går gränsen vid dels att det ska vara frivilligt. Men också att partnern ska vara könsmogen. I Sverige har lagstiftarna valt att sätta 15 år som gräns. Då ska den respekteras. De flesta oavsett om man är homo/hetro eller bi respekterar det också – även om unga människor kan vara vackra.
Sedan kan man alltid diskutera om det borde vara 13/15 eller tom 18 år som ska gälla som gräns. Man kan också diskutera om det ska heta otukt med minderårig, sexuellt utnyttjande eller våldtäkt av barn. Men principen är att barn har rätt till integritet och ska inte användas för att tillfredsställa vuxnas sexuella lustar. Den principen måste vara glasklar.
Det är lika bra att staten får kontroll och tar vårdnaden om alla nyfödda, stänger in dom till 18 års ålder tillsammans med enucker som får uppfostra dom i nedsänkta bunkers så att de skyddas mot oss män som uppenbart av hatas av rabiata feminister som nu utnyttjar pedofilhysterin till sina sjuka fantasiers fortlevnad.
Bra att någon vågar fråga om hela historien är sann…
En död man kan inte försvara sig.
Bo: Vi är nog överens om att svenska staten är väl överbeskyddande, men det är faktiskt en helt annan fråga. I det här fallet så är huvudproblemet att minst tre unga killar (till synes) har utnyttjats sexuellt av någon som de var i beroendeställning av. Ett annat problem är att Veljo är död så att vi får en oemotsagd partsinlaga. Dock styrks den av tre personer, varav bara en tjänar pengar på den, så därför är den trovärdig.