Sociala problem kan inte lösas med förbud

Det finns vissa händelser som påverkar oss mer än andra. För mig var en sån händelse något som inträffade för ca 12 år sedan. Jag var i Tela, en liten stad längs Honduras norra kust. En underbar stad för övrigt där vågorna från Karibien sällan är under 25 grader. Det är alltså precis lagom för mig att bada.

Vid det här tillfället så var jag inne i centrum för att handla lite i en livsmedelsbutik och när jag står i kassan och ska betala så kommer det fram en liten tjej i 8-9-årsåldern till mig och frågar om hon får hjälpa mig att packa kassarna. Jag har bott i Honduras länge nog för att veta att hon är ute efter dricksen, men inte så länge så jag lärt mig att det är ett sätt att dela med sig av sitt överflöd att acceptera. Därför säger jag först nej.

Jag är svensk. Jag är emot barnarbete och hon ser inte ens ut att kunna nå varorna hon ska packa. Dessutom är det ingen som packar matkassar lika bra och välorganiserat som jag gör.

Sekunden efteråt så dyker en annan tanke upp i mitt huvud. Vad är hennes alternativ? Vad skulle hon göra om hon inte jobbade utan lön med att packa andra människors matkassar för att få en slant i dricks? Skulle hon tvingas börja hora trots sin unga ålder? Skulle hon bli knarkkurir åt nåt av gängen som styr många av de fattiga områdena? På en sekund så ändrade jag uppfattning i frågan om barnarbete. Det är bättre att en ung flicka packar matkassar för dricks än att tvingas prostituera sig så jag sa ”ja”.

Det innebar att jag fick skjuta fram varorna till kanten så hon kunde nå och packa dem men hon gjorde det och jag gav henne en slant för jobbet, förmodligen mer än vad hon skulle tjäna på minst en timme, men det hon hade gjort för mig var värt mer än så. Hon packade inte bara mina kassar. Hon lärde mig att verkligheten ibland är annorlunda än vad man inser som uppvuxen i Sverige.

Jag lärde mig att fattigdom kan aldrig förbjudas. Det enda vettiga sättet att lösa sociala problem är att ge bättre alternativ. Sociala problem måste ges sociala lösningar. Om hon hade haft alternativet att gå i skolan och få mat serverad tre gånger om dagen hade hon aldrig stått i affären och packat andra människors kassar. Ett förbud mot barnarbete skulle ha tvingat henne till värre lösningar, förmodligen att sälja sin kropp. Det är något jag inte vill medverka till, även om det är lätt att sitta i Sverige och ropa på förbud mot barnarbete i fattiga länder.

Den händelsen bidrog också till att jag långt senare bestämde mig för att hjälpa tre unga tjejer med att betala deras bussresor till och från skolan eftersom den kostnaden annars riskerade att bli orsaken till att familjen inte skulle kunna låta dem gå i skola längre.

Samhällets uppgift måste vara att erbjuda bättre alternativ, inte att förbjuda de dåliga.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: