Igår hade jag en diskussion med en god vän som berättade att hans ex ville minska hans tid med barnen från fem dagar varannan vecka. Jag sade åt honom att han måste kämpa för sin rätt. Då avbröt han mig med orden:
- Du vet lika väl som mig hur det fungerar. Om jag slåss så kan jag tappa kontakten helt.
Jag tänkte på min dotter Paulina som jag inte får träffa eftersom svensk domstol säger att de inte kan döma i en tvist mellan svenska medborgare som är folkbokförda i Sverige om mamman hållit barnet utomlands tillräckligt länge. Så var jag tvungen att hålla med honom. Det är bättre att få träffa dem några få dagar varannan vecka än inte alls. Myndigheterna hittar alltid på ett skäl att hindra pappan från att träffa barnen om mamman inte vill tillåta det. Det är därför som i stort sett ingen man vinner en vårdnadstvist i Sverige trots alla miljoner som satsas på så kallad jämställdhet.
Jag har också en kompis som fick erbjudandet från sin dotters mamma at få träffa sin dotter en dag i veckan. Han tog striden och de träffade soc. Då säger socialkärringen att ett nyfött barn behöver sin mamma och därför får pappan bara vara med henne fyra timmar i veckan. Antingen så har hon aldrig hört talas om mjölkersättning eller så är det som någon uttryckte det: Hur man är vänder och vrider sig så har man arslet bak och socialkärringen har fittan fram.
En av mina vänner som inte får träffa sina barn så mycket som han vill jobbar med barn så han är betrodd att ta hand om andras barn fem dagar i veckan, men sina egna får han bara träffa två dagar i veckan, trots att han vill ha dem varannan vecka.
Varför ska det vara så svårt för en man att få vara pappa i Sverige?
Pingback: Farsdagstankar « Filppu Filosoferar
Socialen har otroligt stor makt. Frågan är om personer som väljer att satsa på jobb inom socialen är kompetenta?
De jag vet som studerat till socionom eller på annat sätt arbetat inom det sociala är verkligen inga ”stjärnor”.
Tvister mellan föräldrar är dessutom bara ett av de områden där de sociala kan ställa till det ordentligt för alla drabbade parter.
Ja det är ett problem som dessutom är så öppet för godtycke. Tyvärr är det så att kvinnor lättare upplevs som offer än män. Ett skäl är att de hellre gråter ut sin frustration medan män skriker ut sin. Då blir mannen polisanmäld för hot och eftersom kvinnan gråter så bedöms hon som trovärdig.
Pingback: De som rövat bort min dotter ska få sitt straff | | Filppu FilosoferarFilppu Filosoferar