Idag samlas Socialdemokraternas VU för att som vanligt diskutera Håkan Juholts vara eller inte vara, samt för att i vanlig ordning beskylla varandra för illojalitet. Förmodligen kommer de som vanligt ut med leden slutna i minst tio minuter innan fasaden spricker därför att någon har närmare till media än till sina partikamrater.
Men alla kommer att vara eniga om att Juholt är vald som partiledare och ska sitta kvar. Främst därför att naturliga alternativ saknas. Samtidigt så jobbas det febrilt på att hitta en ersättare som kommer att presenteras samtidigt som Juholt – kanske vid nästa VU-möte – offentliggör sin avgång. Att läget är ohållbart inser alla, förmodligen också de som hävdar att partiets hälsa är god. Det är bara ett mediedrev och några illojala högersossar som vill partiet illa som snackar skit och därför har partiet ”råkat” halveras i opinionen. Det är som i Kejsarens nya kläder. Den som vågar säga att kejsaren är naken har stoppat sin egen karriär. Därför är det bäst att vara så tyst som bara en socialdemokratisk riksdagsgrupp kan vara.
Problemet är att byta partiledare är som att smeta nytt läppstift på liket. Det väcker inte liket. En ny socialdemokratisk partiledare utan en ny politik (eller en gammal, men i alla fall nån politik), ny organisation, ny strategi etc kan inte väcka liket.
Därför vill jag med en druckens envishet hävda att Juholt borde sitta kvar, minst till nästa kongress och klargöra att tiden fram tills dess ska ägnas åt att väcka liket igen. Först därefter är tiden mogen att diskutera vem som ska leda sossarna i nästa val. För ska man bara byta partiledare nu är det bättre att anlita en konkursförvaltare för att administrera nedläggningen så att det drabbar de anställda så lite som möjligt.
