Därför är jag demokratisk socialist och inte socialdemokrat!

Om Olof Palme fått leva, eller i alla fall hans politik, hade jag fortfarande tillhört Socialdemokratiska Arbetarpartiet. Lyssna på detta tal och fundera på vad den politiska skillnaden är i detta tal mot ett som socialdemokrater håller i dag!

Det som hänt är att det har gått 24 år. Under dessa 24 år har världen förändrats. Sverige har förändrats. Vi har Internet. Vi är medlemmar i EU. Vi har bara en supermakt. Kalla kriget är över. Exemplen kan göra oändliga men låt oss stanna där.

För att då ta ett exempel på vad Palme pratade om: Stöd till en döende industri gav ett resultat när varje land stod för sig själv. Det fungerar på ett annat sätt i en internationell värld. Ändå hörs krav på samma lösningar i dag som för 24 år sedan. Hur kan man vilja ha samma lösningar som för 24 år sedan när så mycket har förändrats? Jo för att man glömt ideologin. Man funderar inte på vilka lösningar som är bäst idag utan vilka argument som idag passar bäst för gamla lösningar. Därför går inte politiken framåt utan bakåt. Därför går inte demokratin framåt utan bakåt.

När man redan nått en möjlighet för alla att få en bostad med dräglig standard, eller en högre utbildning oavsett klassbakgrund, vad krävs för att fortsätta kräva den lösningen ett varv till, jo att man omprövar ideologin. Då måste man gå från att kräva ”möjlighet för alla” till att kräva att ”alla ska”. Det är inte riktigt samma sak, men det är den vägen sossarna har gått. Sen har man blandat in lite feminism i det hela och på samma sätt är det där. Man har inte nöjt sig med att kvinnor har samma möjligheter som män – vilket är en frihetsreform. Man har tagit ett steg till och krävt att kvinnor och män MÅSTE göra lika – vilket är en tvångsreform.

Därför har socialdemokraterna fjärmat sig från den demokratiska socialismen. Jag anser att jag ideologiskt står kvar. Men dagens lösningar är andra än de som var för 26 år sedan, eller för 100 år sedan. Ett nej till pigjobb för 100 år sedan är inte detsamma som nej till RUT idag. Men för sossarna blir det samma sak. Man kan inte skilja på mål och medel. Därför bevarar man medlen och ändrar målen så att de ska passa för samma gamla medel. På samma sätt är det med önskan om regeringsmakt. Förr var det för att kunna genomföra den politik man ville. Idag anpassar man politiken till det som krävs för att få regeringsmakt. Eftersom det bara finns två alternativ så går anpassningen emot det andra alternativet. Man lägger sig så nära motståndaren som möjligt för att sno marginalväljare. Ideologin sköts till döds den 28:e februari 1986 på Sveavägen i Stockholm.

Ni borgare som nickar och håller med, fundera på hur skillnaden är på er sida. Tyvärr tror jag det är lika illa där. Det är därför de politiska partierna är överens om allt och vi som vill ha annat att välja mellan än om statsministern ska ha titeln ”herr statsminister” eller ”fru statsminister” får nog välja soffan eller att försöka få in ett nytt parti i riksdagen. För min del blir nog rösten på Piratpartiet. Jag hoppas innerligt att de kan snuva SD på en riksdagsplats. Sen skiter jag i vem som administrerar landet.

Samtidigt måste jag säga att detta inlägg är ett rop på hjälp. Jag har aldrig röstat på något annat än S i ett svenskt val. Jag vill inte börja. Därför ber jag alla mina vänner inom S att övertyga mig om att jag har fel. Men snälla, idiotförklara mig inte med floskler.

One Response to “Därför är jag demokratisk socialist och inte socialdemokrat!”

1. admin skriver:

   3 augusti, 2010 kl. 23:20

   Jag borde så klart ha länkat till: http://filppu.se/blogg/2010/04/13/socialdemokratins-andrade-frihetssyn/

   Svara