Har vi ett klassamhälle idag? Jag anser det. Frågan är då vilka klasser det består av. Forna tiders uppdelning av präster, adel, borgare och bönder håller ju inte längre.
Bönderna ersattes mer och mer av arbetare och idag ingår alla i en medelklass. Dit kan man också räkna borgare och präster. Medelklassen idag är den dominerande i Sverige. Hit räknas alla som omfattas av trygghetssystemen. Det gäller även arbetslösa, sjuka, pensionärer, socialbidragstagare. Fattigpensionärer finns inte annat än i politiska kampanjer. Men visst är det skillnad (och den är större än tidigare) mellan den övre medelklassen där en familj kan tjäna runt 100.000 i månaden och bor i miljonvillor utanför Stockholm och den barnfamilj som lever på a-kassa i en annan Stockholmsförort.
Dock är deras verklighet i mycket lika. De äter sig mätta, ser på TV och har tillgång till sjukvård, utbildning, sanitet etc. Den ena oroar sig för börskurser eller ränteförändringar som kan tvinga dem att sälja villan och den andra för hur de ska få möjlighet att köpa nya kläder till barnen. Men ingen tvingas ändå gå utan skor eller avstå från utbildning för att de inte har råd. De har en trygg (om än knapp) försörjning.
Vi har också en grupp som man kan kalla marginaliserad medelklass (kom gärna med ett bättre begrepp). Dit hör de som aldrig får ett eller möjligheter att leva ett normalt liv, trots att de har bostad och mat för dagen. De som har skulder hos kronofogden och därför aldrig får ett förstahandskontrakt eller ett mobiltelefonabonnemang. Det kan också vara de som är gamla fängelsekunder och därför inte får normala jobb. Det kan vara de som på grund av klädsel, hudfärg eller språk är diskriminerade från normala möjligheter. Men det kan också vara de som har en historia av sjukskrivningar, psykiska besvär eller missbruk som gör att arbetsgivare, fastighetsägare, banker med mera helst håller dem på armlängds avstånd. Dessa kan leva ett relativt gott liv (ekonomiskt) men har inga möjligheter att påverka sin egen tillvaro och göra en klassresa annat än genom att bedriva företag (i värsta fall genom bulvan) eller knulla i TV och på så vis bli kändis och få komma tillbaks in i samhället igen. Till den gruppen hör också de som är handikappade, trögfattade, lata, socialt inkompetenta och andra som inte klarar sig i konkurrensen om ett jobb till arbetsgivarens fulla kostnad.
Adeln består och de som ingår där är de familjer som styr Sveriges politik och näringsliv. Då de inte heter ”von” eller ”af” är det inte lika tydliga gränser som tidigare. Men hit hör fortfarande den borttynande gamla adeln och de storkapitalister som med kontakter och svågerpolitik håller sig kvar vid rikedom och makt. Hit hör också de styrande politikerna även om de ibland gjort klassresan hit i samma generation. Även de håller sig kvar vid makten med kontakter och svågerpolitik. De har sina egna regler (varav många oskrivna) som ser till att de eller deras barn aldrig behöver återvända till ett medelklassliv. Blir de bortröstade så får de fallskärmar eller andra toppjobb på samma sätt som den börsbolagsdirektör som får sparken. Därför är det definitionsmässigt samma överklass. Här håller överklassen varandra om ryggen, så länge de inte gör sig skyldiga mot moralbrott. Då ses de som klassförrädare precis som överklassen en gång såg på Olof Palme.
Underklassen består av de som inte finns i systemen. De som lever i Sverige utan papper och aldrig får öppna ett bankkonto (på grund av att statens regler inte tillåter att de får fastställd identitet). De som blivit förklarade ”icke önskvärda” av USA och därmed också bojkottas av Sverige. Hit räknas alla bostadslösa som sover under broar och i trappuppgångar. Hit räknas också alla de papperslösa invandrare som inte får finnas till och därför tvingas uppsöka kvacksalvare i bostäderna istället för riktiga läkare. Underklassen består också av de som inte får jobba vitt eftersom de saknar personnummer eller de som på grund av psykiska besvär inte klarar av att bo i en lägenhet och klara sig själv och som samhället valt att kasta ut på gatan eftersom de är ”ovärdigt” att ha dem på hem. Hit räknas också de alkoholister och knarkare som samhället valt att låtsas som de inte finns och alla de människor som på olika sätt hamnat mellan de allt mer stelbenta systemen. Det är den här gruppen som riskerar att växa med alla de som är marginaliserad medelklass och som kanske tappar fotfästet en dag.
Om man vill göra något för dagens underklass så tycker jag att det viktigaste är att avskaffa rätten att titta i kronkalles register för alla utom banker. Låt kronkalle vägra att arbeta med skulder under 5000 kronor. Då kan inte SMS-lånebolag, lapplisor och andra skicka folk in i misär för småskulder.
Förbjud utdrag ut försäkringskassans register och polisregistret i samband med anställning/lägenhetsuthyrning. Då kan även den med en tveksam historia få en andra chans.
Avskaffa arbetsgivarinträdet i sjukförsäkringen, så inte arbetsgivarna straffas för att de anställer den som ibland kan förväntas vara sjuk
Se till så att offentlig sektor anställer de som inte orkar springa för fullt och acceptera en viss överbemanning. Det är både mänskligare och billigare att låta den som bara orkar jobba 80% eller är socialt handikappad få göra det än att denne ska tvingas vara ständigt arbetslös i då denne inte platsar i konkurrensen. Att låtsas att utbildning löser allt för dessa grupper är både slöseri med pengar och människor.
Lägg ner Migrationsverket (eller vad det nu heter efter senaste omorganisationen) och börja se invandrare som en resurs istället för några som vi ska tycka synd om. De kan jobba om de bara får chansen.
Sluta kräva legitimation och svenska utbildningar för alla yrken. Att staten förbjudet kommuner att fastanställa människor utan behörig utbildning är rena maffiametoderna för att förhindra konkurrens om jobben. Det ökar utslagningen och är direkt diskriminerande mot de som inte gått i skola i Sverige.
Se till att svenska universitet ger möjlighet till all undervisning på svenska. Att invandrare som kommer hit ska behöva lära sig att läsa universitetslitteratur på två språk gör det onödigt svårt för vuxna invandrare att studera i Sverige.
Upphör med nolltolerans mot rökning, alkohol etc på offentliga arbetsplatser. Annars kommer rökare, missbrukare och andra att ha ännu svårare att få jobb. Även de som inte är perfekta måste få jobba – även om de inte är lämpliga för alla arbetsuppgifter.
Uppmuntra byggandet av hyresrätter så att det inte blir lika lätt att diskriminera den som inte har en perfekt historia.
Ja självklart finns det mer man kan göra. Det viktigaste tror jag är att man vågar se att människor är olika och har olika förutsättningar. Dagens system är så fyrkantiga så den som inte passar in blir lätt utslagen. Vad tycker du? Har jag rätt eller fel? På vilka punkter?
Andra skriver i ämnet: AB1, AB2, E24, Expressen1, Nyhetskanalen, Resurspank, Röda Malmö, Östran
hur definieras ett klassamhälle?
Ett samhälle som är indelat i olika sociala klasser.