Djurskydd och barnskydd

Postat den 12 januari, 2012 av Kent Filppu

Det är förbjudet med kupering av svansar på hundar. Det är tillåtet och till och med subventionerat att kupera kuken på småpojkar. Varför ska hundar ha bättre skydd än barn?

Omskärelse av flickor är med rätta förbjudet i Sverige. När ska det bli pojkarnas tur att få samma skydd som flickor och hundar har?

Att regeringen sätter religionen före människovärdet visas inte minst av att man vill straffa de som byter kön med tvångssterilisering. Men varför ska småpojkarna straffas för att deras föräldrar har en religiös övertygelse eller att de av kulturella skäl vill misshandla barn?

Låt den som vill omskära sig få göra det i vuxen ålder. Men låt småbarnen ha sina kukar ifred. Om regeringen menar allvar med att skydda barnen från sexuella övergrepp så borde de börja med att förbjuda det grövsta av övergrepp – stympning – innan man börjar med groominglagen.

Publicerat i Politik, Samhällets ansvar | Lämna en kommentar

Socialdemokratins kris

Postat den 11 januari, 2012 av Kent Filppu

Stefan Stern har skrivit en av många bra debattartiklar om Socialdemokraternas kris. Den här förklarar att felet inte var, som har påståtts, att väljarna inte var mogna för en kvinnlig statminister. Det förklarar också att krisen inte handlar om namnet på partiledaren. Det handlar om förtroende och politik.

Som Stefan skriver så började krisen vid samarbetet med Vänstern som syftade till att stoppa förnyelsearbetet. Jag tror i och för sig att krisen började något tidigare, redan när man presenterade regeringsalliansen med Miljöpartiet. Då avstannade det interna förnyelsearbetet eftersom man blev upptagen med att förhandla om politiken med ett annat parti. Hur ska man kunna förhandla om man inte ens vet vad man själv vill?

Jag säger inte att samarbetet med Miljöpartiet var fel, bara att man skulle först ha slagit fast en socialdemokratisk vision och en socialdemokratisk politik, inte börjat med att förhandla om dagspolitiken.

Men det är inte för sent. Socialdemokraterna kan fortfarande bygga en egen politik - men då måste de börja nu. Annars är även nästa val förlorat.

Publicerat i Politik | 1 kommentar

Klassamhället är här

Postat den 8 januari, 2012 av Kent Filppu

Googelsökning på klassamhället. Jag insåg just att klassamhälle är en av de vanligaste sökningarna som hittat min blogg den senaste veckan. Då jag tycker att klassamhället torde vara ett vanligt begrepp inom i alla fall stora delar av vänstern så förvånade det mig. Därför gjorde jag själv en sökning för att se hur det såg ut. Döm om min förvåning när jag insåg att jag var trea på Googles söklista, bara slagen av Wikipedia och Nationaencyclopedin.

Hur kommer det sig att inget politiskt parti, eller någon av de traditionella vänsterbloggarna kommer högre upp i Googles rankning när det gäller klassamhället?

Noterbart är också att det fjärde högsta resultatet när man söker Klassamhället är Mina Moderata Karameller som just skriver om att ”Socialdemokraterna pratar mycket om klassamhället…”. Om socialdemokraterna pratar om klassamhället så har det i alla fall inte nått ut på Internet. Det tycker jag är tråkigt, för jag ser gärna en seriös diskussion om klassamhället som består om än i lite ny tappning.

Publicerat i Politik | Lämna en kommentar

Vilka droger borde vara förbjudna?

Postat den 8 januari, 2012 av Kent Filppu

Av tradition är alkohol tillåtet i Sverige medan andra droger är förbjudna. Det beror förmodligen på att alkohol har använts sedan urminnes tider medan andra droger är nyare och det är alltid lättare att förbjuda något som är nytt jämfört med något etablerat.

Enligt Dagen är det över 200 miljoner människor som använder förbjudna droger. Rubriken är kanske inte helt korrekt då de i artikeln hänvisar till olika narkotikarelaterade droger och inte till lagar om vad som är tillåtet och ej. Det finns ju länder där alkohol är förbjudna likaväl som länder där åtminstone lättare narkotika är tillåtet.

Men frågan är väl egentligen vilka droger som bör vara förbjudna respektive tillåtna. Jag kan förstå argument för att förbjuda även alkohol, likaväl som argument för att tillåta alla droger. Det roliga är att de som förespråkar legalisering av lättare narkotika använder samma argument som de som förespråkar ett förbud av alkohol – att alkohol är farligare än lättare narkotika,.

Men vad tycker du? Vilka principer bör gälla när det gäller droger? Vad ska förbjudas, respektive tillåtas och varför?

Själv är jag lite kluven. I grunden är jag emot narkotika och inser att alkoholen är en av de största hälsofarorna i vår tid. Samtidigt tycker jag principiellt att människor själv ska få avgöra vad de gör så länge det inte påverkar andra. Vill någon söka lyckan i drogerna bör de ha rätt att göra det. Jag dricker också själv alkohol även om jag aldrig provat narkotika.

Kanske kan man se till vilka droger som påverkar oss så att vi kan bli farliga för andra och dra gränsen utifrån detta. Problemet är att vi reagerar olika och att utgå från sannolikhetsbedömningar känns bara lite bättre än försiktighetsprincipen. Därför skulle jag vilja hitta en bättre lösning. Det känns definitivt ologiskt att det är tillåtet att supa sig lika full som mannen nedan, men förbjudet att röka eller tugga något som ger mindre effekter.

Publicerat i Vad tycker du? | 4 kommentarer

Hårdare lagar löser inte problemen

Postat den 5 januari, 2012 av Kent Filppu

Nu har Malmö drabbats av en våldsvåg där fem personer skjutits ihjäl under kort tid. Då står politiker och media i kö för att kräva hårdare lagstiftning. Socialdemokraterna började redan innan de senaste morden att kräva skärpta straff.

Jag är ofta motståndare till hårdare lagar, så även denna gång. Jag är emot att man rutinmässigt skärper lagarna utan att man kan bevisa eller i alla fall göra trovärdigt att det hjälper. Det betyder dock inte att jag tycker att det är bra att människor mördas och någonting ska man göra åt det.

En sak är att polisen och tullen prioriterar vapensmuggling framför spritsmuggling och narkotikasmuggling. En svårighet med detta är att när man prioriterar något så prioriterar man bort något annat. Man kan inte prioritera allt. Det viktigaste bör vara att prioritera våldsbrott, inte att försöka sätta dit Svensson som har med en flaska sprit för mycket, kör lite för fort eller sätter sig i bilen en timme för tidigt dagen efter.

Än viktigare är att jobba med de sociala bitarna. Genom att låta invandrare bli en del av samhället istället för att leva i hopplöshet så slås grogrunden för gängbildningen sönder. En viktig del är att invandrare tillåts få komma in på arbetsmarknaden. Då skapas lagliga karriärvägar och arbetande förebilder istället för att de enda som har pengar är de som ägnar sig åt olaglig verksamhet.

En annan viktig regeländring är möjligheten att vittna anonymt. Då kan fler brott lösas och bevisningen kan bli bättre än utan vittnen. Alla som vill vara politiskt korrekt säger självklart att de skulle vittna om de såg något. Men jag vet flera exempel, i ett fall en politiskt mycket engagerad person som valde att inte anmäla kränkningar som hennes barn utsattes för, då barnet kunde drabbas. Det är lätt att vara kaxig när det inte kostar något men få av oss är beredda att riskera våra barns hälsa för att vittna mot någon som kan vara ett hot.

Särskilt som polisen inte lyckas stoppa gängen. När de inte ens kan skydda åklagarna hur ska de då kunna skydda vanligt folk? Att åklagare måste gömma sig eller leva på hemlig adress är ett så tydligt bevis på att det är säkrast att inte ge sig på gängen.

Men man kan också se på den femtonårige pojken som mördades i Malmö. Han var innan mordet anklagad för misshandel men polisen fick inte ens utreda det hela eftersom han var under 15 år när den påstådda misshandeln skedde. Så länge inte mordet är löst kan det inte uteslutas att ett motiv för mordet kan ha varit att skydda ”offret” för misshandeln.

Observera att jag inte påstår att det finns en koppling eller ens att det skedde någon misshandel. Det vet jag ingenting om. Men vad jag vet är att om samhället inte kan stoppa våldsverkare så är det människor som väljer att skydda sig själva – om än med olagliga medel. Vi vet att det var samhällets slöhet med mobbare som ledde fram till tragedin i Rödeby. Hade någon av de många anmälningarna familjen gjort lett till att mobbningen avbrutits hade ingen behövt sätta livet till. Lagen måste få hindra barn som begår våldsbrott från att få fortsätta med det. Men än viktigare är naturligtvis att sätta fast vuxna våldsbrottslingar så att människor slipper känna rädsla och kanske vilja beväpna sig själva. För likaväl som var och en har rätt att söka sin egen lycka måste var och en ha rätt att söka sin egen trygghet. Så länge rättsväsendet fungerar och polisen garanterar tryggheten så är behöver man inte göra det själv.

Därför är det också mycket viktigt att polisen löser de här morden snabbt, annars kommer fler att beväpna sig och våldet kommer att fortsätta.

Men det är också viktigt att jobba långsiktigt med de lagändringar och sociala åtgärder som krävs, men hårdare straff eller att göra det svårare att skaffa legala vapen tror jag inte särskilt mycket på.

Publicerat i Samhällets ansvar | 2 kommentarer

Sätt åt bankerna istället för medborgarna

Postat den 4 januari, 2012 av Kent Filppu

Nästan alla politiska partier kritiserar bankerna för deras ocker. Jag ska inte säga att de har fel, utan nöjer mig med att konstatera att det är de politiska partierna som bestämmer bankernas spelregler. Att då ge dem enorma förmåner och samtidigt kritisera dem för att utnyttja nyss nämnda förmåner känns lite sådär.

Nu pratas om att göra det lättare att byta bank. Det är lite som att välja mellan pest och kolera. Så länge alla banker är lika så betyder det inte så mycket att man kan byta bank. Däremot något som både skulle innebära en stor förmögenhetsöverflyttning från ockrare till medborgare vore att ta bort tvånget att låta bankerna mot avgift tvångsförvalta våra pensionspengar samtidigt som vi om vi vill ha någonstans att bo tvingas låna tillbaka samma pensionspengar, än en gång till skyhög avgift. Att tvinga oss att använda bankerna för att få tillgång till våra egna pengar är egentligen detsamma som att ge bankerna rätt att beskatta medborgarna. Det är fel, beskattningsrätten ska vara förbehållet stat och kommun.

En tanke är naturligtvis att säkerställa att ingen använder sitt ”pensionssparande” för konsumtion och då inte har något kvar när det är dags att hänga in blåstället eller kostymen för gott. Det kan lösas genom att man bara får använda motsvarande bottenlånet till sitt bornde och finansierar resten som vanligt med topplån eller sparande. Vill man så kan man också kombinera det med förhöjda obligatoriska pensionsinbetalningar under tiden, motsvarande räntan. På så vis får vi en bättre pension och slipper betala skatt till bankdirektörernas bonusar.

Detta förslag skulle med fördel kunna drivas av Soialdemokraterna om de både vill ta ställning mot storkapitalismen och samtidigt gynna medelklassväljare. Men det skulle också kunna drivas av Moderaterna om Borg menar allvar av sin bankkritik och de vill frysta tvätta bort högerstämpeln.

Tyvärr tror jag inte något av partierna tar utmaningen. Det kan kista moderaterna för mycket i partistöd att stöta sig med bankdirektörerna och då de inte har någon opposition så behövs det ju inte. Sossarna lider ju av att de är mer intresserade av intern maktkamp än att diskutera politik.

Publicerat i Politik | Lämna en kommentar

Lycka

Postat den 29 december, 2011 av Kent Filppu

LyckaInnan du läser vidare, stanna gärna upp en sekund och fundera på vad är lycka för dig.

Det är kanske inte så lätt att hitta en sak som är lycka, men några saker som tycks ge människor lycka är: pengar, sex, tid med barn, närhet till andra människor, makt, ensamhet, lugn, spänning, trygghet, vara frisk, vara vid liv, äta sig mätt, få en kick, vara hög eller full, utmaningar, rutiner, välgörenhet, kyrkobesök eller en bra pokersession.

Utan att diskutera varje detalj eller att konstatera att många av dessa exempel kan betyda massor av olika saker så låt oss vara överens om att lycka betyder olika saker för olika människor, och även för samma människa i olika faser av livet.

Är man hungrig så behövs kanske bara ett mål gott mat för att hamna i ett lyckorus. Har man däremot ”allt” så kanske det snarare handlar om att bestiga berg, testa nya sexformer, prova den ultimata drogen eller att köpa en helikopter mer än grannen.

Vad som gör oss lyckliga ser olika ut och jag anser att var och en måste få pröva lyckan på sitt sätt så länge man inte tvingar på någon annan. Så länge inte staten kan definiera lycka på ett sätt som stämmer in på samtliga medborgare så måste vi tillåtas söka lyckan som vi vill – så länge det inte drabbar någon annan.

Om någon känner lycka i att våldta så är det ändå inte acceptabelt därför att offret också har rätt att känna lycka och där krockar deras intressen. I det fallet måste samhället stå på den svagares sida, dvs offrets. Däremot måste det vara tillåtet att söka utmaningen i en boxningsring där alla inblandade är av fri vilja och en del av lyckan är just utmaningen. Utan risken att förlora skulle det inte vara intressant.

Man måste likt Göran Kropp få söka lyckan i bestiga berg, även om man riskerar att själv få betala det högsta priset för det – sitt liv. Likaså måste man få riskera sina egna pengar vid pokerbordet om man likt Erick Lindgren anser att: ”Det bästa som finns är att vinna ett stort vad. Det näst bästa är att förlora ett stort vad.”

Samtidigt måste vi vara beredda att själva ta konsekvenserna av vårt lyckosökande. Det är önskvärt att samhället ser till att vi kan få våra grundläggande behov tillgodosedda, i form av mat, boende, utbildning, vård och omsorg. Men det är inte samma sak som att staten ska tvinga på oss den form av mat, boende, utbildning, vård eller omsorg som de erbjuder. Man måste som sagt var få söka lyckan på annat sätt. Vill någon hellre försöka med handpåläggning istället för operation så måste det vara tillåtet – för myndiga. Om någon inte är vid sina sinnens fulla bruk ska denne omyndigförklaras och barn är redan omyndiga. Därför ska dessa skyddas av samhällets och föräldrarnas omsorg. Av samma skäl måste det vara helt ok att en vuxen skär av sig förhud eller klitoris, men man ska inte utsätta barn för detta.

Om någon söker lyckan och misslyckas ska denne inte vara helt utelämnad utan ändå ha rätt till att få de grundläggande behoven tillgodosedda. Man måste tillåtas att misslyckas. På samma sätt som en familj inte bör kasta ut ett barn som gjort fel bör inte samhället stöta ut den som gjort ett fel.

Det är något som finns i de flesta politiska ideologier men ändå inte avspeglas i lagstiftningen. I lagstiftningen tycks politikerna veta bäst vad vi människor vill ha och försöker i allt för stor utsträckning tvinga på oss deras lösningar.

Om någon inte blir lycklig av att ”välja dagis” för att ändå till slut få det som råkar ha plats, så ska denne inte tvingas till det. Men hens barn ska ändå ha rätt till ett bra dagis i rimlig närhet av hemmet. Vill hen däremot välja att sätta sitt barn i ett speciellt dagis långt borta så är det inte rimligt att hen påtvingar skattebetalarna den kostnaden. Då blir samhällets ansvar att se till att det uppfyller de regler som ställs, inte att betala för kostaden.

På samma sätt bör det vara med livet i övrigt. Om någon vill droga sig med legala droger måste denne få göra det, så länge denne är myndigförklarad. Självklart innebär drogerna ingen rätt att stjäla, langa, misshandla eller på annat sätt störa andra. Då ska denne så klart hanteras av rättsväsendet. Så länge man är myndigförklarad så är man ansvarig för sina handlingar och ska dömas därefter. Då är drogberoende, medicinering, en bokstavskombination, politisk eller religiös uppfattning ingen förmildrande omständighet. Om denne tar sådan mental skada av drogerna att denne inte längre kan fatta sunda beslut, så bör denne omyndigförklaras och få hjälp att komma rätt. Exakt vilka droger som bör vara lagliga kan man naturligtvis diskutera men en grundtanke bör vara de som inte gör att den drogade blir farlig för sin omgivning.

Vissa kan tycka att ingen som använder droger borde vara myndig, då alla vet att det är skadligt. Men kom ihåg att lycka för alla är inte ett långt liv. Människor är olika. Det finns de som tycker att om man har en osynlig kompis så bör man också omyndigförklaras, men då kan man lika gärna göra om varendra kyrka till dårhus. Vidare så har man rätt att ifrågasätta ”sanningar” som att ”jorden är platt”, ”Gud hatar bögar”, ”alla droger är farliga”, ”den som kör på fyllan är en potensiell mördare”, ”alla horor är offer” etc.  Självklart har man också rätt att tro på dessa sanningar och man bör alltid föra en diskussion kring detta och försöka påverka den man tycker har fel. Men det är inte samma sak som att man bör lagstifta om det.

Om en människa säger sig vilja göra en sak, så är det inte samhällets sak att misstro denne eller hävda att denne inte vet sitt eget bästa. Vill någon droga sig, sälja sex, klä sig i slöja eller gå på badhus utan bikiniöverdel så måste vi tro på detta. Samhället kan inte omyndigförklara alla medborgare eller tro att alla kvinnor är offer utan möjlighet att ta hand om sig själva. Både män och kvinnor måste tillåtas vara vuxna och fatta myndigas beslut – även om det går emot makthavarnas önskningar om hur ett drömsamhälle ska se ut.

På samma sätt är det med vård och trygghet. När man upplever att läkarna inte lyssnar och att man inte får den vård man behöver måste man ha rätten att försöka bota sig själv via handpåläggning eller icke narkotikaklassade mediciner. Likaså borde det vara en rättighet att till exempel få köpa preventivmedel eller sexhjälpmedel utan att behöva fläka ut sitt privatliv för en stressad läkare.

Att erbjuda hjälp och att tvinga på hjälp är en avsevärd skillnad som tyvärr tycks ha glömts bort när var färdiga med folkhemsbygget. Då började våra politiker istället att tvinga på oss allt mer hjälp tills man inte längre klarade av att erbjuda de behövande hjälp. Att sjukvården av politiska skäl ska försöka hitta smygalkoholister eller spår av kvinnomisshandel istället för att bota den sjuksom som patienten faktiskt söker för är ett exempel på detta.

Sammanfattningsvis så anser jag att var och en måste ha rätt att söka lyckan som denne vill så länge det inte går ut över någon ofrivillig.

Samhällets ska stödja oss i våra val och hjälpa oss när vi insett att vi gjort fel.

Som privatpersoner, politiska partier, kyrkor och övriga ska vi diskutera vad som är rätt och fel att göra mot sig själv, men staten ska inte lägga sig i och framför allt inte lagstifta om det.

Publicerat i Lycka | Lämna en kommentar

Hen och henom

Postat den 27 december, 2011 av Kent Filppu

Ibland vill man prata om eller skriva om någon person, vars kön man inte känner till. Ett exempel är när man pratar om en kommande anställd. Innan man anställt så vet man inte könet och hur ska man då benämna denne.

  • Han/hon kommer att jobba med…
  • Hen kommer att jobba med…
  • Denne kommer att jobba med…

Personligen föredrar jag att använda ”hen” och ”henom”. Skälet är egentligen inte att jag gillar de uttrycken utan att alternativen är sämre. ”Denne” är avpersonifierande och det handlar fortfarande om en person. Han/hon är alldeles för jobbigt att använda sig av i längden.  Därför är hen det bästa alternativet.

Men vad tycker du man ska använda sig av för benämningar när könet är obestämt och varför?

 

Publicerat i Vad tycker du? | 1 kommentar

Var och en gör som man vill

Postat den 26 december, 2011 av Kent Filppu

Om man är på en officiell middag ska man inte läsa tidningen. Vill man läsa tidningen när man ätet så stannar man hemma och äter, eller går på MacDonalds.

Men när man lunchar på jobbet, bör man få göra som man vill – i alla fall så länge det inte finns två matsalar varav den ena är för den som vill sitta ifred med tidningen och sin mat. Vi är inte på jobbet frivilligt. Vi får betalt för att jobba, men för de flesta är lunchen fritid och då bör vi få göra vad vi vill.

Det är min åsikt. Vad är din?

Publicerat i Vad tycker du? | Lämna en kommentar

God jul – även om julen inte alltid är en glädjens högtid

Postat den 24 december, 2011 av Kent Filppu

För ett år sedan befann jag mig på Roatan, en paradisö utanför den honduranska nordkusten, det vill säga i Karibien. Då hade jag just börjat ta in att mamman till min dotter Paulina Aviles Filppu ville låta Paulina få växa upp utan normal kontakt med sin pappa, precis som Paulinas mamma och mormor fått göra.

Jag åkte till Honduras främst för att jag ville träffa min dotter Paulina, men det vägrade  feministen Gloria Avilés att låta mig göra. Hennes uppfattning tycks vara att barns främsta uppgift är att vara mammors verktyg för att djävlas med barnens pappor.

Därför var det med blandade känslor jag vaknade på Roatan den där julaftonsdagen för ett år sedan. Det skulle bli värre. Under dagen kom budskapet att min far Tommy Filppu hastigt hade avlidit. Han hade klivit upp för att lägga en morgonklubba och kom tyvärr inte levande ut från badrummet igen.

Då vi inte träffades jätteofta eftersom vi bodde en bit ifrån varandra och mest bara hade telefonkontakt med varandra en eller två gånger i veckan så trodde jag inte att jag skulle kunna sakna honom så mycket som jag gjort. Ibland är en telefonkontakt mycket. Det var alltid självklart att ringa honom på julafton. Nu går inte det av lätt insedda skäl. Tyvärr vill inte hans änka ha någon kontakt med hans barn heller så det går inte att ringa henne istället. Därför önskar jag Maj Filppu, hennes barn och barnbarn en god jul här.

Det positiva är ändå att farsans bortgång under året svetsat resten av släkten samman. Nu är klanen Filppu starkare än någonsin. Detta trots att vi drabbats av ytterligare ett dödsfall under året då farbror Tobbe släppte taget efter att i fem år ha kämpat mot den djävla cancern.

På juldagen för två år sedan dog min bästa barndomsvän Crilles pappa efter ett års kamp mot den djävla cancern. För flera år sedan var det mormor som dog en julhelg. Jag vill minnas att det var på annandagen. Så jul är inte alltid en glädjens högtid. Men låt oss göra det bästa vi kan av julen. Ta hand om nära och kära. Njut av att ha varandra. Ingen vet hur länge det varar. Le också mot grannen eller en främling. Att sprida glädje kan aldrig vara fel.

Innan dagen är slut så ska jag ta en whisky sittande själv i en fåtölj och kommunicera med min far. Om han finns någonstans ska han veta att jag tänker på honom.

När det gäller Paulina så fick jag ju inte ens lämna julklapparna jag köpte åt henne förra året. Därför har jag inte köpt några i år, men förr eller senare är hon stor nog att slita sig ur det fängelse hennes mamma och mormor byggt åt henne. Det enda jag kan göra för henne under tiden är att sprida ordet att jag älskar henne. Därför skriver jag också en bok om henne – Utan min dotter. Den dag vi ses ska jag göra allt jag kan för att ge tillbaks det hennes mamma tagit ifrån henne.

Något positivt för att avsluta är att tack vare att Paulinas mamma också vägrar Paulina att ha kontakt med sin lillebror Gustav, så bestämde jag och Gustavs mamma oss för att se till så Gustav fick ett annat syskon att växa upp med och till sommaren får Gustav och Paulina en lillebror eller lillasyster.

God Jul till allt och alla önskar jag er med dessa ord från Cornelis Vreeswijk om hur julfester går till.

Publicerat i Funderingar | 11 kommentarer