De allra flesta politiker ska arbeta ideellt både kvällstid och helger. Utöver det ska de ställa upp dagtid mot i bästa fall ersättning för förlorad arbetsförtjänst. Få arbetsgivare utanför de politiska organisationerna (inkl LO och diverse företagarorganisationer) uppskattar det. Politik är ingen merit i en civil karriär. Därför tvingas många välja mellan politik och framgångsrikt yrkesliv. Utöver detta rotar journaliterna i politikers privatliv, väljare kan ringa vilken tid som helst på dygnet och minsta felsteg så hängs du ut i media.
Ett fåtal politiker får ägna sig åt politiken på heltid. För detta får de givetsvis betalt. De flesta av dem är mycket kompetenta, duktiga och välutbildade. Dessutom är de duktiga på på områden som man har nytta av även i det civila samhället. De skulle alltså kunna få välavlönade jobb i den privata sektorn. I stället väljer de att för vårt gemensamma bästa ägna sig åt politik. Det tack som de får är smutskastningskampanjer, hot, ständig förföljelse, brist på privatliv och gnäll om att de tjänar för mycket, reser fel och allt vad det nu kan vara. När de sedan slutar så är det vissa som går i pension och blir kritiserade för det. Andra får jobb inom offentlig sektor och då kallas de för politiskt tillsatta tjänstemän och de får kritik för det. De som går till den privata sektorn klarar sig inte heller undan kritik. Vi minns hur det gick för Björn Rosengren.
Det är en utveckling jag beklagar. Jag anser att vi måste se till att ge politikerna rimliga arbetsvillkor. Arbetslivet måste förändras så att det bli möjligt att kombinera arbete med politik (eller familj). Ersättningarna måste bättre motsvara den verkliga inkomstförlusten (för uteblivna löneförhöjningar, missade befordingar osv). Jag anser att det är viktigt att flertalet politiker har en förankring i samhället utanför politiken.
Media måste sluta gräva i privatlivet. Jag vill inte att Sverige ska styras av enbart helnykterister som aldrig varit otrogna, haft ett dåligt betyg eller fått en betalningsanmärkning. Jag vill att politikerna ska vara vanligt folk med fel och brister.
Vi måste också acceptera att alla politiker inte är insatt i varje kommatecken i varje fråga utan att man delar upp arbetet så att var och en gör sin del. För mig är det viktigare att politiker träffar folk än att de läser papper.
