Mirakel i journalistiken

Vi börjar med den goda nyheten att en treåring blivit frisk från hjärntumör på ett sätt som beskrivs som mirakulöst. Självklart gläds jag med Liberty och hennes familj. För dem är det nog inte så noga hur, bara att. Men som nyfiken tidningsläsare vill ju jag veta mer om vad som hände. Är tumörer något som normalt försvinner av sig själva ibland? I så fall påverkar det hur mycket man ska leta efter dem vid tex mamografi? Är det ett mirakel från Gud? Jag är övertygad om att vissa VET att det är så. Men jag är också övertygad om att alla andra skulle vilja veta om det finns andra förklaringar till det. Är det så att de  behandlingar hon fått var tillräckligt? I så fall kanske man vågar prova med att göra paus i andra cellgiftsbehandlingar också för att skona patienterna från extra biverkningar. Självklart vill inte tillverkarna av cellgift det då det kan minska deras försäljning. Men jag tycker att det här är en nyhet som borde undersökas vidare. Det finns många frågetecken som kvarstår som är viktiga för mänskligheten. Därför är det tråkigt att journalisterna inte har tid med det utan istället tvingas skriva om Gudruns rumpa eller Elin och Tigers möte vid sexkliniken.

Men när det gäller mirakel så kan man också vända på det, vilket Aftonbladet gör när de skriver: ”Och den avlidna hade inte kommit till skada. Det kontrollerades per omgående.” En likkista har rasat ut på gatan och tidningen försöker spela förnärmad över att de anhöriga inte fått veta det. På vilket sätt skulle de haft nytta av att veta det? Men det roligast är att de konstaterar att den döde inte skadats. Jag skulle personligen hellre velat veta om den avlidne skadades och nu tvingats uppsöka sjukhus där läkarna lyckas rädda hens* liv. Då skulle det funnits skäl att underrätta de anhöriga.

*Jag använder gärna benämningarna hen, henom, hens när det handlar om någon av okänt kön.

No Responses to “Mirakel i journalistiken”