Kategoriarkiv: Uncategorized

Vems ToDo-lista använder du?

I princip kan vi ägna oss åt tre sorters aktiviteter.

  1. Sånt som vi själva bestämt att vi ska göra.
  2. Sånt som andra (eller omständigheterna) bestämt att vi ska göra.
  3. Bestämma vad vi ska göra.

Jag känner många som använder inkorgen i sitt mailprogram som att-göra-lista. Om mycket av det man ska göra kommer via mailen kan det vara naturligt. Men jag ser flera svagheter med det. Förutom att det kan vara svårt att hitta de viktiga mailen när du har 200 mail som du ständigt öppnar och sedan stänger igen för att göra något annat, så är rubriken på ditt mail sällan formulerat som något du ska göra. Det betyder att du måste varje gång du tittar på rubriken bedöma vilken aktivitet som behöver göras.

Varje sund aktivitet på en ToDo-lista borde innehålla att verb, dvs något att göra:

  • Ring
  • Skriv
  • Hämta
  • Köp
  • Sök
  • Besluta
  • Etc

Det är ju själva grunden för en att-GÖRA-lista, så egentligen är det inte så konstigt. Men ändå är det många som missar det.

En annan sak som jag tror många inte tänkt på är att om de jobbar utifrån vilka mail de får så låter de mailskrivarna diktera vad de ska göra, istället för att själva fundera på vad de vill göra. Vem bestämmer vad du ska göra? Du själv eller den som mailar dig?

Tack för allt Mats Thillman

Farfar på Gröna Lund
Farfar på Gröna Lund

6:56 i morse när jag var på väg in på gymmet ringde telefonen. Direkt när jag såg att det var morsan som ringde så tidigt så visste jag att det var dåliga nyheter. Tyvärr var det värre än befarat. Min styvfar och mina barns farfar Mats Thillman är död.

Jag har svårt att finna orden men vill ändå konstatera att vi alla saknar honom mycket. Det gäller inte bara oss i familjen utan också alla hans vänner och bekanta. I väntan på att orden vill infinna sig så säger jag bara till Mats, stort tack för allt och vila i frid. Du tillhör ni skaran av alltid älskade och aldrig glömda.

Smarta lösningar för gemensam ekonomi

Budgetpropositionen_hösten_2014_('Nådiga_luntan')_002I en diskussionsgrupp för Mensamedlemmar dök frågan upp om hur man bör hantera gemensam ekonomi i en relation.

Först och främst ska jag väl säga att jag tycker det är upp till familjen att lösa på det sätt som passar den enskilda familjen bäst. Dock finns några saker man bör tänka på – åtminstone i relationer som är tänkta att vara under en större del av livet.

En stor sak är pensionspoängen. Om det är stor inkomstskillnad mellan makar eller sammanboende så kan det leda till att den ene står där en dag, ensam och med väldigt låg pension. Se till att försäkra upp den mest lågavlönade så att denne klarar sig även om hen är ensam den dag det är dags för pension. Det behöver inte bara ske genom pensionsförsäkringar utan pensionssparande kan göras på olika sätt.  Klokt kan också vara till livförsäkringsskyddet så att om den ena parten dör kan resten av familjen bo kvar i huset/lägenheten.

Dina pengar, mina pengar och våra pengar

Men vid sidan av det så tycker jag det är viktigt att också fundera på det här med dina pengar, mina pengar och våra pengar.

Jag har många vänner som har separat ekonomi även efter mångårigt äktenskap och makarna kan diskutera vem som ska betala middagen när de äter ute. Andra har delat upp kostnaderna så att tex den ene betalar räkningar och den andra handlar mat. Några sätter alla pengar på ett och samma konto och kommer överens om alla utgifter.

Vad som fungerar bäst för varje familj är så klart upp till dem. Ingen lösning är bäst för alla. Men jag kan se två problem som behöver lösas. Ett är att många vill jämna ut ojämna inkomster inom familjen. Då är ovanstående lösningar sällan optimala. Ett annat problem är om man bara har gemensamt konto så kommer frågan om att prioritera A:s rökning mot B:s utekväll, eller C:s jacka mot D:s bowling.

Inkomstfördelning med gemensamma och privata konton

Därför tycker jag en smart lösning för många är att ha ett gemensamt konto där alla inkomster hamnar. Därifrån hanterar man alla gemensamma kostnader. Sedan fördelar man ut pengarna till familjemedlemmarna för personliga kostnader. Man kan välja att ge bägge (eller alla om det är en större familj) lika stort belopp, eller så ger man olika belopp beroende på vad som ska täckas. Om den ena tex köper all mat och den andre bara sprit så ska beloppen så klart inte vara lika stora. Likaså kan man välja att ta hänsyn till om den ena köper mer åt barnen eller har andra kostnader som partnern inte har. Det kan vara allt från till exempel mensskydd, rakgrejer, studielitteratur till arbetsresor eller arbetskläder. Exakt hur man fördelar beror på vad man vill uppnå.

Nyckeln som jag ser det är att man får en fördelning inom familjen. Man får ett gemensamt konto för gemensamma kostnader och man får en privat sfär som kan användas utan att man behöver be om tillåtelse för att köpa en till öl, spela bort en slant eller impulsköps nåt på rea.

Självklart kan man gå åt andra hållet också. Vet man att man tex har gemensamma kostnader på 15000 så kan man lägga in 15000 på gemensamma kontot och behålla resten privat. Självklart behöver inte var och en bidra med lika mycket till de 15000 utan det är ju upp till vad man kommer överens om.

Privatekonomin är som samhällsekonomin.

Vill man leka stat och krångla till det kan man till och med göra en hel samhällsekonomi av familjen. Av lönen lägger man in X% till det gemensamma. X kan dessutom vara progressivt om man vill göra riktig överkurs. Sen får den som ansvarar för inköp till barnen ta ut Y kronor som ”barnbidrag”. Den som är sjuk får ta ut en slant av det gemensamma etc. Den lösningen är nog lite överkurs för de flesta. Men det kan ge en bra förståelse för hur staten fungerar, varför vi behöver en gemensam ekonomi och varför man ibland måste ta ett steg tillbaks och fundera på om ett eller annat verkligen behöver finansieras gemensamt. Framför allt förstår man att det är för staten som för familjen; inkomsterna måste vara minst lika stora som utgifterna annars går det åt skogen. Kanske borde fler politiker ha erfarenhet av att försöka få en knaper familjeekonomi att gå ihop innan de sätter sig i riksdagen och ska sy ihop hela vår gemensamma ekonomi.

Idéfattig budget som är helt ok.

Budgetpropositionen_hösten_2014_('Nådiga_luntan')_002Regeringen har presenterat en budget som de på grund av att oppositionen är DÖ(d) troligen får igenom.

Media fokuserar på hur många som vinner/förlorar på budgeten. Som Ledarsidorna är inne på är inte det viktigaste om man vinner eller förlorar några tior i nettolön/bidrag? Men vad media tydligen inte förstår är att vi alla är vinnare på ett bättre samhälle. Förvisso kan man diskutera vad som är ett bättre/sämre samhälle och det är vad politikerna borde göra.

Då är kritiken från oppositionen om att regeringen är idéfattig mer relevant. Problemet är bara att oppositionen har avgått. Så vi har i praktiken inget alternativ till regeringen. Och utöver att budgeten är idéfattig så tycker jag den är helt ok. Visst jag skulle gärna till exempel önskat mer pengar till försvaret. Men sitter man i regeringen med MP och ska förhandla med kommunister så är det inte så lätt.

Tanken på att de skulle föreslå att åter lägga Riksbanken under demokratisk kontroll som det var när vi hade 13% ränta och 2% arbetslöshet istället för tvärtom vet vi inte kommer i budgeten. Inte heller förslag om att lägga ner Arbetsförmedlingen, då de ändå i praktiken slutat förmedla jobb eller att införa medborgarlön så att människor blir mer oberoende av byråkraternas välvilja är också sånt som kräver mer idérikedom än vad något riksdagsparti kan uppvisa.  Förändringen av ROT visar på ett bra sätt hur fantasilösa regeringen är. Om ROT är bra borde man inte ha försämrat det. Om det är dåligt borde man avskaffa det. Istället gör man något mitt emellan.

Idérikedomen tycks snarast vara hur man kan ”köpa” olika intressegrupper. Idrottsrörelsen ska få sitt. Pensionärerna får sänkt skatt med några tior var så PRO fortsätter vara PRO-S. Det är svårt att vara motståndare till en skattesänkning. Gratis mammografi för kvinnorna så kan man bocka av ännu en köpt grupp. Den dag männen blir lika välorganiserade som kvinnorna som påtryckargrupp så kommer säkert gratis test av prostatacancer. Men annars så är det prioriterat.

FRA får mer pengar så att man kan övervaka undersåtarna bättre och det är väl möjligen något att varna för. Men å andra sidan så gör ju FRA en del annat än att övervaka den egna befolkningen, så väljer de att använda pengarna för att skydda landet mot misstänkta individer/nationer så är det till och med bra.

Ungdomarna får fri tandvård upp till 23 – varför just 23 har jag svårt att förstå. Varför inte låta tandvården bli en del av den vanliga vården istället? Än en gång så saknas idéer.

Naturligtvis ska detta betalas, så man måste höja lite skatter och avgifter här och där. Det är väl egentligen inget att bråka om. Man ger med den ena handen och tar med den andra, men det är inga dramatiska skattehöjningar. Opposition skriker så klart då de är emot alla skattehöjningar, men de kommer ändå att släppa igenom budgeten i riksdagen.

Ska du sälja fakturorna – var smart!

Som småföretagare blir jag uppringd flera gånger i månaden av olika företag som vill köpa mina fakturor. Då min huvudsakliga uppdragsgivare – Ciklum – alltid betalar på ungefär tre dagar så har jag aldrig haft behov av såna tjänster. Men av nyfikenhet kollade jag runt lite och ser att man inte ens behöver vänta på att dessa säljare ringer upp.

Ett nystartat företag – Fakturino – tillhandahåller tydligen en sajt där småföretag kan jämföra priser på faktureringstjänster. Jag spår en god framtid för Fakturino och dess factoring, speciellt med tanke på den ökade populariteten kring factoring och att de traditionella bankerna gör allt vad de kan för att berika sig själva på kundernas bekostnad. Dessutom är det ju inte till deras nackdel att en av grundarna tidigare grundade Lendo som ju såldes för närmare 100  miljoner kronor