Kategoriarkiv: Politik

Att både äta kakan och ha den kvar.

Valfrihet_i_tandkramshyllan_inte_i_politiken

I morgon ska KD:s riksting ta ställning till om de vill att DÖ ska dö. Motståndarna till att avveckla decemberöverenskommelsen hävdar ofta att alternativet är nyval. Anders Lindberg påstår att KD drabbats av dödslängtan. Som DN påpekar så handlar det i stor utsträckning inte om den egna politiken, utan DÖ är ett sätt att skapa konsensus mot Sverigedemokraterna.

Jag tänker inte argumentera för eller emot DÖ, även om det är en gammal sanning att en bra regering kräver en bra opposition och i dag har vi varken en bra regering eller en bra opposition. Det visar sig inte minst i att svenska folket har störst förtroende för en partiledare som är mammaledig. Jag tänker för en kort stund falla i samma fälla som alla andra och se politik som ett strategiskt spel om makten och inte ett sätt att förändra världen i den riktning man vill, vilket det borde vara.

Om Alliansen är intresserad av att ta över regeringsmakten nästa gång så måste de vinna väljare med olika åsikter. De måste dessutom rädda KD kvar i riksdagen. Ett sätt att göra det är att låta KD spräcka DÖ men att de övriga partierna håller fast vid den. Då kan de som ogillar DÖ hos tex Moderaterna gå till KD istället för till SD. Vi kan få ett andra oppositionsparti i riksdagen vid sidan av de som vill försvara regeringen mot nederlag. Men majoriteten för DÖ är ändå stark. På så sätt kan Alliansen både äta kakan och ha den kvar. Faktum är att Centern och Folkpartiet också kan lämna DÖ. Det kan bli splittringar inom Alliansen men så länge S och M är överens så håller DÖ, åtminstone fram tills nästa val.

Att tro på ett nyval är som jag ser det väl naivt. Det bygger på någon tro om att politiker frivilligt skulle avstå makt och förmåner till motståndarsidan. Att bägge sidor hellre regerar med motståndarens budget hellre än att gå i så kallad opposition är ett tydligt tecken. För det är inte bara S som regerat med alliansbudget. Det omvända har också hänt, i Sundsvalls kommun.

Så även om DÖ skulle dö så är sannolikheten större för en S-ledd regering med stöd av några mittenpartier än ett nyval. Därför är de troligaste scenarierna enligt mig i rangordning.

  1.  Partiledningarna vinner. Tillräckligt många borgerliga politiker är mer rädda om sina riksdagsplatser än sugna på regeringsmakten. DÖ står fast med samma partier som tidigare bakom. Detta är dock bara aningen mer troligt än alternativ 2.
  2. Ett eller flera småpartier bestämmer sig för att rösta ner DÖ. Men överenskommelsen kvarstår bland de övriga. Rent strategiskt tror jag detta är det bästa för Alliansen.
  3. DÖ spricker och vi får en S-ledd regering, kanske till och med en ren S-regering som regerar med hoppande majoriteter så som man tidigare gjort framgångsrikt. Av många dåliga alternativ, tycker jag detta låter som det bästa. Det är definitivt det bästa för S.
  4. Nyval och efter att SD får en rejäl framgång så kommer vi tillbaks till alternativ 3. Då troligen en koalition mellan S och M – förutsatt att de tillsammans får egen majoritet.

Alternativ 3 och fyra är mycket osannolika som jag ser det, men vi får se vad som händer. Tyvärr så är jag övertygad om att oavsett när nästa val kommer så blir det en rejäl framgång för SD. Som det ser ut idag så är ju de det enda oppositionspartiet.

 

Får vi se Aftonbladet säga att det är kvinnornas fel att kvinnor blir sjuka?

iprenAnders Lindberg har fel när han påstår att det är ”männens fel att kvinnorna är sjuka”. Grunderna till det absurda påståendet är två. Dels att kvinnor jobbar mer än ”de lata männen” och dels att de manliga cheferna i kommunerna inte tar ansvar för arbetsmiljön så som de borde.

Bortsett från att det är en riktig skitartikel som försöker smutskasta män som grupp trots att en majoritet av männen inte är chefer i offentlig sektor på ett sätt som det vore olagligt om det riktades mot tex ”kvinnor” eller ”invandrare” så har han fel i sak.

När det gäller det första påståendet så finns det flera undersökningar som visar att räknar man den totala arbetstiden (avlönat och oavlönat arbete) så jobbar män något mer än kvinnor. Myten om att kvinnorna jobbar hårdare är alltså fel. Sedan kan man tycka att även om mannen jobbar 9 timmar och kvinnan 6 på jobbet så ska man göra exakt lika många timmars hemarbete. Det står Anders Lindberg fritt att tycka. Men då ska det vara med ärliga argument och inga lögner.

När det gäller den andra delen, om de dåliga cheferna i kommunerna så är faktum den att majoriteten av cheferna i offentlig sektor är kvinnor. Alltså går det inte att påstå att felet är de MANLIGA chefernas, eftersom 2 av 3 chefer inom den kommunala sektorn är kvinnor. I privat sektor  där de manliga cheferna är i majoritet så är arbetsmiljön enligt Anders Lindberg egen artikel bättre. Så nu undrar jag om vi får en rättelse från Aftonbladet och Anders Lindberg där rubriken är ”Kvinnornas fel att kvinnor blir sjuka”.

Jag har svaret på Åsa Romsons fråga till Volkswagen.

vwNågot säger mig att Åsa Romson får samma svar på sin fråga till Volkswagen  om svenska bilister drabbas som jag fick i går när jag ställde samma fråga:

”Detta rör EJ motorer med EU6 standard. I dessa motorer har vi en tillsats kallad Ad-Blue för att minimera utsläpp av kväveoxid. Så detta påverkar ej din bil.”

Jag kan tillägga att min kontakt på Volkswagen svarade föredömligt snabbt. Det är tydligt att han inte är ansvarig för den officiella informationen för då skulle det funnits på Volkswagens hemsida, lätt att hitta.

Om sedan det svaret visar sig hålla hela vägen eller de kommer att ändra sig när någon bevisar motsatsen återstår att se.

Ingen gör skitjobben – utan den tredje vägens ledarskap.

Erfarenheter från EspressoHouse

Jag jobbar ofta hemifrån och då och då tar jag en tur till EspressoHouse i Täby för att få lite miljöombyte. Det är alltid trevlig personal, bra kaffe och skitiga bord. Skitiga bord är också typiska på många restauranger med hög omsättning på folk. Det är lika vanligt som skitiga toaletter på krogarna i Sverige.

Världens smutsigaste toaletter

Jag har länga funderat på varför Sverige ska skämma ut sig med världens smutsigaste toaletter trots att vi är ett rikt land. Jag tänker främst på restauranger, cafeer, flygplatser etc. Men det gäller tydligen också skolorna.

Dålig städningSkitiga gator

Samma sak kan sägas om gatorna. Sanden på våra gator varje vår är inte bara ett hälsoproblem då de leder till stora mängder partiklar, stenskott och annat. Det förfular också samhället och leder till sänkt livskvalitet.

Dagis som inte byter blöjor

Jag har länge vetat att många dagis är dåliga på blöjbyten. Måttet var rågat när jag för några veckor sedan tvingades skälla ut dagiset där vår treåring går för att de inte bytt blöja på honom på hela dagen. Detta utan att det var några män som jobbade på dagis den dagen. Nu har de förbättrat rutinerna så den detaljen är historia.

Men vad har alla de här iakttagelserna gemensamt? Det är de sämsta/skitigaste/tråkigaste jobben som blir eftersatta. Kan det vara så att man känner skitlukten och tänker ”jag går åt ett annat håll och hoppas att någon kollega tar hand om det” eller det är roligare att göra Frapino än att städa bord så jag ser hellre till att vara upptagen med kunder än att torka bord.

Även säljare kan bli bekväma

Samma sak ser jag också på säljsidan. Många säljare som kommit en bit i karriären är urusla på att slita snibb, ringa kalla samtal. Det blir viktigare att skriva om en offert för tredje gången, kolla alla mail eller förbereda ett utskick. Varför? Jo det är det tråkigaste jobbet. Det är säljjobbets ”städa toaletter”.

I många andra länder så har man specialister på varje område. Denne är ansvarig för sina arbetsuppgifter och det finns en chef som följer upp det. Det finns också en backup när den ordinarie är borta. I extremfallen är det som jag en gång upplevde det på McDonalds i Viña Del Mar, en underbar kuststad i Chile. Chefen står och pekar medan två stycken springer runt och torkar borden som chefen pekar på. Det spelar ingen roll om borden är skitiga eller ej.

I Honduras upplevde jag samma sak i kassan på vissa ställen. Extremfallet var när vi skulle flytta och tre man kom för att hjälpa till. Chefen talade om var de skulle lyfta och de andra två bar.

Det är tydligt att Sverige är annorlunda så till vida att vi har ofta en grupp, kafépersonal eller dagispersonal och i princip kan alla i gruppen ersätta varandra. Det leder till att alla på dagis ska vara pedagoger och kunna göra en planering för barnens pedagogiska utveckling. Men också att alla ska kunna ta sin tur vid blöjbytet.  Jag tror bara det är i sverige man kan sätta chefen på diskvecka till exempel.

Fördelar med den svenska modellen

Den stora fördelen med den svenska modellen är att man måste inte sätta hjärnan i viloläge när man kommer till jobbet. Tvärtom måste man ha viss överblick för att klara jobbet. Så de flesta jobben blir roligare. Å andra sidan för den som jobbat 20 år på dagis och skaffat sig en pedagogutbildning så förstår jag om man inte är så road av att byta blöjor. Skulle det kunna finnas en fördel med att ha någon som istället är i början av sin karriär som ansvarar för sånt som att byta blöjor och andra okvalificerade uppgifter och pedagogen leder det pedagogiska arbetet?

Fördelar med ökade skillnader på arbetsplatsen

Dels skulle ansvarstagandet även för de okvalificerade öka. Dels skulle vi sänka trösklarna till arbetsmarknaden. Det blir lättare för såväl invandrare, ungdomar och andra att komma in på arbetsmarknaden. Dels så blir det lättare att utvecklas i jobbet. Man kan komma in på dagis som blöjbytare, få ansvar för på och avklädning och samtidigt studera pedagogik som en kvällskurs. Det vore möjligt om vår arbetsmarknad inte var så fyrkantig.

Den tredje vägens ledarskap

Måste man antingen välja en väldigt hierarkisk modell eller den svenska extremplatta modellen? Det bästa är en tredje vägens ledarskap – varken auktoritär eller extremplatt. Men det svåra är att komma dit.

Lagstiftarnas ansvar

Jag menar att lagstiftarna måste ta bort onödiga regelstyrningar. Istället för att kräva pedagogutbildning för att vara förskolelärare så ska man kräva det för att planera den pedagogiska verksamheten. Då kan förskolorna hitta olika lösningar beroende på hur kompetens och arbetsmarknad ser ut i varje enskilt fall. Likaså inom hemtjänsten. Istället för att kräva att alla som städar hos äldre ska ha vårdutbildning så tala om för vilka sysslor det krävs vilken kompetens. Gör det också möjligt att skaffa den kompetensen bit för bit så att det blir lättare att komplettera sin kompetens via kortare kurser. Då blir det också lättare för arbetsgivaren att ta sitt ansvar att vidareutbilda personalen.

Arbetsgivarnas ansvar

Arbetsgivarna måste ta ansvaret med att vidareutbilda och dokumentera ansvar, uppgifter och se till så att man ger de anställda en chans att växa på jobbet snarare än att bara bytas ut. Det är också viktigt att se till att de som kommer in i okvalificerade och kanske monotona arbetsuppgifter får en möjlighet till utveckling och omväxling i arbetet.

Fackens ansvar

Facken måste acceptera lägre krav på människor som anställs.  Man måste bli bättre på att kräva att minimilöner baseras på uppgifter och faktiskt arbetsinnehåll istället för att bara kräva samma lön och därmed samma uppgifter för alla inom ett avtalsområde. Man måste också acceptera att arbetsgivaren får fatta interimsbeslut om att förändra arbetsuppgifter etc och att de sedan kan formaliseras eller upphävas av beslutsgrupper utan allt för besvärliga processer.

Personalens ansvar

De anställda måste lära sig att inte alla på en arbetsplats gör samma saker eller har samma lön. Alla ska ha en minimilön att leva på men den som gör ett mindre kvalificerat jobb kan ligga på miniminivå och den som är utbildad på en högre nivå. Man måste också vara beredd på att lönen kan sänkas, aldrig under miniminivån men om man har haft ett påslag för en viss uppgift och den uppgiften försvinner så blir det naturligt att påslaget plockas bort.