Kategoriarkiv: Politik

30 år sedan en dag jag aldrig glömmer.

mordplatsenFör 30 år sedan väcktes jag av ett telefonsamtal och ett, som jag trodde sjukt skämt, som visade sig vara sant. Palme var skjuten. Sundsvalls Tidning hade hunnit få in en notis om det och på den tiden fanns det en känsla av att stod det i tidningen så var det sant. Radio sände extra och till och med TV sände trots att det var en tid på dygnet som normalt saknade TV-sändningar – jo  så var det på den tiden.

Sveriges statsminister var mördad på öppen gata. Jag visste inte om det var statskupp, början av ett krig, ett politiskt attentat eller en galnings verk. Idag kan vi i alla fall utesluta två alternativ. Som lokal SSU-ordförande var mitt val att genomföra dagens innebandyträning eller att avstå. Vi bestämde oss för att inte låta våldet segra utan att fullfölja planerna. Men vi hade med radio för att få senaste nyheterna.

 
Senare på kvällen stod jag rakryggad, stolt och höll en röd fana till försvar för demokratin, emot hatet och våldet. Det var kallt och blåste, men inget skulle få krossa den demokratiska socialismens värderingar. Tillsammans stod vi upp för demokratin i Sverige emot de mörka krafter som inte tvekade att mörda för att nå sina syften. Ja det var känslan då.
 
Olof Palme var en stor man, visionär och pragmatiker i ett. Det är ingen slump att den senaste partiledardebatten jag kan komma ihåg som rolig är Palmes sista valdebatt (mot Adelsson 1985). Han var inte alltid älskad, men kom ihåg att enda sättet att inte skaffa några fiender är att aldrig ta ställning och stå upp för något. Kanske är det typiskt att Palme har fått flera utländska platser efter sig än svenska. Må han aldrig bli bortglömd. Länge leve Olof Palme!

Årskrönika

SkålSå här på årets sista dag kan det vara dags för en återblick på året som har gott. Ett mycket gott år för min del.

Jag har inte varit på en enda begravning, ingen i min absoluta närhet har fått några allvarliga sjukdomsbesked. Så på det hela taget har det varit ett år utan katastrofer.

När det gäller min egen och familjens hälsa så tror jag vi har haft två VAB-dagar under hela hösten så det är ju kanonbra för en småbarnsfamilj – och då har jag inte sminkat över några prickar eller skickat dem till dagis med feber.

Vi har börjar äta mer supermat, ofta blir det en smoothie till frukost som innehåller mer grönt än jag brukade äta på hela veckan. Jag gjorde en koll hos läkaren och de tidigare förhöjda triglyceridvärdena var nu nere på normal nivå. Jag tog också mod till mig för att kolla prostatan då jag förstått att det räcker med ett enkelt blodprov och inte krävs ågra fingrar där solen aldrig lyser. Även det visade på normala värden. Jag kör med lite styrketräning då och då kombinerat med långpromenader och har mer muskler än jag hade som 20-åring. Det säger väl kanske mer om mig som 20-åring än min fysiska status idag.

Arbetsmässigt så har jag kommit långt för att etablera Trintech på den nordiska marknaden. Jag märker att förfrågningar från potentiella kunder kommer direkt och jag måste inte jaga upp allt. Ett nytt större kontrakt och flera långt gångna förhandlingar visar att vi är på rätt väg.

När det gäller kärleken så är jag lika galen i min fru som jag var när vi träffades. Hon är lika vacker som innan hon födde barn och allt känns bara bra.

Vi började året med att byta bil. I mitten av året så renoverade vi badrummet och slutet av året tillbringar vi i vår nya semesterbostad i Alicante.

Så på det privata planet får året 5 plus.

Om man lyfter blicken till Sverige så ser man ett land i kaos. Året började med DÖ och slutade med att DÖ dog. Alla åtta riksdagspartier vill begränsa invandringen. Men bara ett av dem är öppen med det. De övriga låtsas som att inte vill utan måste. Sen blir de förvånade över att folk röstar på det parti som säger sig vilja föra den politik de för och inte någon som säger en sak och gör något annat. Största hycklarna är Miljöpartiet som inte ens vet om de är i
regering eller opposition. Trots att ministrar som Anders Ygeman och Peter Hultquist som gör bra ifrån sig så måste jag ge regeringen underkänt. Om oppositionen räcker det väl att säga att de som sköter sig bäst är de som är mammalediga. Betyget för Sverieperspektivet blir ett streck, ett sånt betyg som man måste vara frånvarande för att få för både regering och opposition är frånvarande från verkligheten.

Lyfter vi blicken internationellt så kan vi se flyktingströmmar, Daesh terror och ett allt mer aggressivt Ryssland. Vi har också EU som stänger de inre gränserna och därmed i praktiken ger upp sitt eget existensberättigande. Sen har vi USA som har en man som seglar upp som presidentkandidat som förefaller galen på riktigt. För första gången sedan Sovjetunionens sammanbrott känns det som om man kanske dör av krig/terror istället för av ålderdomssvaghet. Många tycks se det som någonting nytt och obegripligt. Men de är antingen väldigt glömska eller så är de så unga så de har fått förmånen att växa upp i den trygghetsbubbla som i mångt och mycket lett fram till det svenska trygghetsknarkandet. Allt för många tycks tro att det normala i världen är fred och inga hot. Detta gäller inte minst politikerna som anser det viktigare att lagstifta om cykelhjälmar och mobiltelefonanvändning än att se till att vi kan försvara Sverige mot yttre hot.

Samtidigt finns det hopp. Fler och fler börjar förstå vikten av miljö – även om det är skittråkigt. Fattigdomsbekämpningen har varit framgångsrik i många av världens fattigaste länder. Några av världens rika går före som goda exempel och donerar sina förmögenheter för att göra gott. Världen blir allt mer internationell vilket öppnar för nya möjligheter att göra affärer över gränserna, något som gynnar de fattiga länderna mer än de rika. Den omflyttning som blir en konsekvens av orättvisorna i världen blir synliga för allt fler kommer förmodligen att leda till  en ny världsordning. Frågan är bara vilken. Om framtiden kan i alla fall sägas att den är spännande och betyget på året från det internationella perspektivet är en stark 2a.

Med det, mina vänner önskar jag och min familj er alla ett gott slut och ett gott nytt år.

Integration är svårt när det är ett minfält av förbjudna ord.

mörkt i finalenDet var nog när jag hörde ordet rasifierad ännu en gång som det slog mig. Skälet till att alla politiskt korrekta duckar i integrationsfrågorna är nog inte bara risken att bli kallad rasist eller SD-anhängare. Något som förefaller vara synonymer för många, även om jag anser att det inte är det.

Men ett annat skäl kan vara listan av förbjudna ord:

Neger

Mats Ronander är den senaste som gått i fällan och har använt det ord som han växt upp med och som då var ett sätt att beskriva någons hudfärg, inte försöka försköna slaveriet eller annat som man numera anklagas för genom att använda det som numera kallas för N-ordet. Att Mats Ronander till exempel spelade på ANC-galan och alltså aktivt jobbar mot rasism mot negrer har inte längre någon betydelse. Han valde ju ett förbjudet ord. Vi vill inte tillåta ord som påminner om historien. Vi ska inte ens nämna det bakverk som numera bytt namn eftersom vissa ombud för ratificerade anser sig kränkta av att några tycker om dessa mörkbruna bollar.

Zigenare

Stefan Löfven sa zigenare och tvingades be om ursäkt. Man kan tycka att han är en ynkrygg som inte står upp för svenska språket, men han är politiker och därför pudlar han mer än gärna. Numera ska de kallas romer.

Tattare

Om jag förstått rätt så är tattare inte samma sak som zigenare, men väl enligt många en grupp av zigenarna. De ska numera kallas resande. Men här råder större tveksamhet och beroende på vem man frågar grå man lite olika svar. Dock används väl tattare aldrig som annat än skällsord idag och torde ur det perspektivet vara lätt att undvika.

Kinapuffar

Detta är tveksamt om man får köpa detta godis. De som tycker om detta godis kan möjligen komma undan med att Fazer numera bytt logo på sina kinapuffar. Men man får absolut inte tänka koppla ris till Kina för då kan riskornen, kineserna och andra risägare känna sig kränkta.

Listan över förbjudna ord är lång

Det är några av fällorna man kan gå i. Listan kan göras längre om man ska blanda in glassar som Nogger Black och 88:an eller prata om stereotyper som ser ut som japaner och går med kameror. Man kan inte säga japaner, för tänk om de är koreaner. Att säga asiater går inte heller, för tänk om de faktiskt är födda i Sverige, och gulingar är väl det mest otänkbara.

Blattar eller svartskallar är också uttryck som man måste undvika. Detta trots att många av mina latinska vänner pratar om ”cabezas negras” (svarta huvuden, direkt översatt). Men de pratar också om negros (svarta).

Ska vi se skillnaderna eller låtsas som de inte finns

Det är ett dilemma för antingen måste man se skillnaderna och då också kunna prata om dem, eller så måste man låtsas att skillnaderna inte finns, dvs, alla ser svenska ut. Svensk kultur existerar inte. Vi låtsas att vita har samma chans att vinna guld i löpning som svarta eller att den som är utbildad i ett land vars huvudstad ingen kan stava till har samma chans på arbetsmarknaden som den som är född i Sverige. Vi låtsas att vi inte har några fördomar och att alla färger är grå och att begreppet hudfärgad inte finns.

Könsdiskriminering vs rasdiskriminering

Eller så kan vi göra som med könsskillnader. Vi mäter på längden och tvären, vi pekar ut skillnader och letar efter dem även där de inte finns. Vi segregerar och kvoterar för att minimera skillnaderna – även om det för enskilda kan bli till ett högt pris. Vi avskaffar jämställdhetsministern eftersom det ska vara en integrerad del av hela regeringens arbete. Migrationsministern kvarstår, kanske för att släta över att man egentligen vill ha kvar skillnaderna, bara dölja dem genom att måla allt i samma grå nyans.

Jag vet att ordet ras i underrubriken också tillhör de förbjudna orden då människor inte delas in i raser, men nu har vi få ord som lämpar sig och därför använder jag det ändå. Det är svårt att prata om det onämnbara, vilket är just min poäng med artikeln. 

Städare

På andra områden som inte är så påverkade av rasifieringen kan ord leva parallellt. Det är länge sedan städare bytte namn till lokalvårdare, senare hygientekniker, trivselansvarig etc. Där anklagas ingen för rasism. Trots att det faktiskt är en mycket viktig del i den strukturella rasismen. De allt större kraven för att komma in på arbetsmarknaden är vid sidan av den sjuka bostadsmarknaden de två största hindren för integration och alltså i praktiken orsakerna till det mesta av den strukturella rasismen vi kan se. Tack vare RUT så kommer nu ordet städare tillbaks allt mer och invandrarkvinnor kan få jobba och försörja sig själva i Sverige. Något som framför allt många LO-medlemmar stör sig på. De vill gärna fortsätta att se dem som bidragstagare så att de konkurrerar med svenskarna om jobben.

Enkel kompromiss om flyktingpolitiken?

Permanent jobb istället för permanent socialbidrag

flyktingbåtSossarna vill ha permanent uppehållstillstånd då det är det mest humana för den som vill kunna påverka sin framtid. Moderaterna vill ge tillfälliga uppehållstillstånd för att inte Sverige ska bli mer attraktivt än andra länder. Hur ska de kunna komma överens?

Jo det är ganska enkelt, om man också kommer ihåg vad partierna anser om arbetskraftsinvandring. Moderaterna är för och sossarna är emot (i alla fall så länge det finns någon fackmedlem inom Sverige som rent teoretiskt kan utbildas till att göra jobbet).

Låt oss då kombinera det hela. Låt den som får asyl få ett uppehållstillstånd på fem år. Men låt det vara möjligt att omvandla till uppehållstillstånd för arbetskraft om vederbörande hittar jobb och har man haft uppehållstillstånd som arbetskraft i fem år så kan man få PUT.

Fördelarna är uppenbara:

  • Sverige får motsvarande regler som andra EU-länder (tillfälliga uppehållstillstånd).
  • Flyktingarna får chansen att påverka sin framtid, inte bara vara beroende av omvärlden.
  • Vi får en morot att skaffa jobb, vilket är det viktigaste för integrationen.
  • Att vi dessutom slipper dessa snyftreportage om de som utvisas efter 11 år i Sverige fast de har jobb osv är en annan fördel.
Ta bort möjligheten att överklaga utvisningsbeslut.

Utöver detta vill jag att man tar bort möjligheten att överklaga. Ingen ska behöva leva i limbo i mer än sex månader. I dagens extrema situation är det bättre att ta bort möjligheten att överklaga för att frigöra resurser att hantera ärenden snabbt och rimligt rättssäkert en gång än att hantera samma ärende gång på gång medan man inte hinner med andra.

Ge säkra vägar till Sverige.

Jag vill också se att Sverige slutar kräva av flygbolag att kontrollera inresandes visum alternativt öppnar upp för asylansökningar på ambassader (även om det av praktiska skäl måste vara begränsat) eller till att börja med en utfästelse om att göra det så snart nuvarande situation lugnat ner sig. Man ska inte tvingas ut i gummiflottor på Medelhavet där man riskerar livet för att få komma till de förmånliga tältlägren i den svenska vintern. Den som flyr för sitt liv är värd en bättre möjlighet. De ber inte om att bli omhändertagna i stora läger där andra ska försörja dem i alla framtid. De ber bara om en möjlighet att få leva i fred och efter bästa förmåga försörja sig och sin familj.

Det går att både öka integrationen, minska asylinvandringen och ge ett värdigare mottagande.

Ränteavdrag, lånetak och ökat bostadsbyggande

pengarVi lånar för mycket. Det är de flesta ekonomer överens om. Det är farligt för det skapar en bubbla. Däremot är man inte överens om hur det ska lösas. Stefan Ingves är extrem. Han vill döda svensk ekonomi för att bekämpa en inflation som inte finns.

Men tänk om man kan stoppa överbelåningen utan att döda svensk ekonomi, utan att strypa konjunkturen, utan att skrämma skiter ur vanligt folk som tvingats spela på räntemarknaden för att få någonstans att bo.

Jag är övertygad om att man kan det. Vad sägs om följande åtgärder?

1) Låt bankerna ta ansvar för sin överbelåning. 
Vi kan likt många andra länder göra så att om någon som är skuldsatt  kan lämna huset till banken för att bli kvitt alla skulder som huset är pantsatt för. Det gör att banken blir försiktigare med att låna ut pengar åt de som inte kan betala tillbaks eller inte har tillräckliga säkerheter.

2) Begränsa avdragsrätten successivt. 
Jag ser tre modeller som kan göras antingen var för sig eller i viss kombination. Sänk avdragsrätten med en procentenhet om året under 30 år. Då blir det förutsägbart och alla kan planera efter det. På sikt får det är avkylande effekt men det blir ingen dramatik. Man kan också trappa ner det för de högsta lånen, tex att avdragsrätten begränsas till 100 000 kronor om året per person. Det motsvarar 2% ränta på ett lån på 5 miljoner. För ett par gäller naturligtvis det dubbla – förutsatt att bägge skattar så det finns något att dra av ränteförlusten emot. Man kan också avisera att avsikten är att sänka det med 5000 ytterligare varje år. En tredje modell är att varje år se över hur räntan förändrat mot föregående år och om räntan gått ner så sänker man avdragsrätten med motsvarande halva räntesänkningen. Alla siffror är naturligtvis exempel som kan ändras utifrån politisk vilja.

3) Bygg mer bostäder och tillåt frizoner med marknadshyror på hyresrätter. 
Att stimulera bostadsbyggande är bra och genom att bygga hyresrätter tillåts den som inte vill spela med sin bostad att faktiskt få bara bo. Idag är det i många fall inte (tillräckligt) lönsamt att bygga hyresrätter och därför byggs de inte, eller så bygger man bostadsrätter. Genom marknadshyror så ges möjlighet att bygga lite annorlunda, att bygga lyxigare eller att prova olika alternativ för byggande som inte passar in i bruksvärdessystemet. Frizonerna kan också ha begränsade regeringar, tex när det gäller bygglov för att måla om etc. Den som vill bo där får göra det och den som inte vill slipper. Men de slipper också en del av konkurrensen om bostadsrätterna, vilket sänker priserna på sikt.