Filppu Filosoferar

Allt är inte vad det verkar vara

Sundsvalls Tidning skriver om att en fyrtioårig man har misshandlat sin äldre hustru. Mannen i fråga är enligt uppgifter från gemensamma bekanta en kuban som studerat svenska. Han har vid upprepade tillfällen kommit till skolan med diverse märken av att ha blivit misshandlad av sin fru. På frågan om varför han inte lämnat henne har han svarat att han inte kan eftersom de inte varit gifta så länge så han får uppehållstillstånd i Sverige. Därför har han tvingats stå ut med misshandeln.

En dag på fyllan så fick han tydligen nog och slog tillbaks. Då blir han anklagad för misshandel. Kanske var det misshandel. Kanske var det självförsvar. Självklart tror polisen mer på en svensk kvinna än en kubansk man. Därför är han körd. Hon kommer att gå fri och han straffas. Vad ska han göra för att bli trodd?

Hela situationen är tragisk, men precis som jag sagt tidigare när det gällt importfruar så skulle ett slopande av tvåårsregeln göra att människor slapp leva under det ständiga hotet att kastas ut om de lämnar sin partner.

Det är viktigt att förstå att myntet har två sidor.  Bara för att en kvinna anklagar en man för misshandel är det inte sant. Statistik visar att det är lika vanligt att kvinnor misshandlar män som tvärtom. Men det mörkas då det inte stämmer med den rådande feministiska hegemonin.

Tack till Bo Sundbäck

Idag har Bo Sundbäck på sidan Vittensten publicerat en lång artikel om Utan Min Dotter. Det tackar jag allra ödmjukast för. Bo är mycket engagerad i frågor som handlar om barns rätt till bägge sina föräldrar och jag imponeras ofta av hans engagemang, men också att han trots sina egna erfarenheter på området ständigt orkar hålla en ödmjuk och saklig linje.

Vad ska vi med en opposition till?

I ännu en fråga gör oppositionen upp med regeringen om något som är till skada för folkflertalet och som också en majoritet är emot. Vad ska vi med två regeringsalternativ till, när det ändå inte är någon skillnad i politik? Hellre lägger jag ner min röst i nästa val än att rösta på något av de alternativ som ser som sin huvuduppgift att övervaka och masskontrollera befolkningen. Nu ska de veta vem vi pratar/SMS-ar eller mailar till, när vi gör det och var vi befinner oss när vi gör det.

Bahnhof är mer demokratiska än hela den politiska adeln tillsammans. Datalagringsdirektivet och dess påskyndare verktsäller den våta dröm som Honecker kan ha haft med Stasi. Det är en skam för varje demokratisk nation. Det är en skam för rättssäkerheten som säger att man ska betraktas som oskyldig tills man är bevisat skyldig  och samtidigt ska allas våra kontakter övervakas, liksom varenda steg vi tar. Om staten vill att vi ska lita på den måste den börja med att lita på medborgarna. Det är faktiskt inte så att Sverige är terroristernas mål nummer ett.

 

Vad tycker du om sexfantasier?

Anders fantiserar om att ha sex med Beatrice.

Fråga 1) Bör detta vara olagligt?

Fråga 2) Bör det vara olagligt om Anders berättar det för Beatrice.

Fråga 3) Bör det vara olagligt  för Anders att berätta  om sina fantasier för sin kompis Christer?

Fråga 4) Bör det vara olagligt för Christer att berätta det för Beatrice?

Fråga 5) Om du svarat ja på fråga fyra, vem är brottsoffer, Anders eller Beatrice?

Motivera gärna svaret och du får gärna ge en moralisk dimension av problemet också. Är du juridiskt kunnig så får du gärna ge din syn på hur det är enligt svensk lag också.

Jag kommer att återkomma med min syn på det hela inom kort. Jag kommer också att utveckla problemet inom kort. Men först vill jag veta vad du har för syn på detta.

Socialdemokraternas nästa partiledare

Nu är sossarna ett ledarlöst parti. Det är oroande för alla som är fascinerade av en ledarsymbol, av någon att följa eller till och med dyrka. Om man däremot tror på det stadgarna säger, att politiken slås fast på kongressen och man har en styrelse och ett VU som tar hand om arbetet mellan kongresserna så är det inget större bekymmer. Riksdagsgruppen borde kunna klara av oppositionsarbetet i riksdagen.

Eller är det så att kongressen inte slagit fast politiken, att det inte finns något ideologiskt rättesnöre och det därför behövs någon som talar om vad man ska tycka? Är det kanske så att riksdagsgruppens styrka är just att den bara blint leder den ledare man utsett, att deras styrka är att argumentera för andras idéer och rösta som de blir tillsagda snarare än att tänka själv? I så fall behövs naturligtvis snabbt en ny ledare. Är det därför det sägs vara så bråttom?

Oavsett vilket så skulle jag vilja se följande lösning. På fredag går partistyrelsen ut med att de ska utlysa en medlemsomröstning om den nya partiledaren. Sedan kommer partistyrelsen att fastställa det resultat som majoriteten av medlemmarna vill ha. Valet kommer att gälla en partiledare som ska fungera fram till nästa ordinarie kongress, dvs ett år. Sedan kan denne väljas om i vanlig ordning.

Detta betyder också att partiledaren inte är statsministerkandidat, eftersom det inte är något val innan nästa kongress. Då får kongressen möjlighet att ta ställning till om det i framtiden ska vara en och samma person eller två olika. Personligen föredrar jag maktspridning framför maktkoncentration.

Vidare så bör Socialdemokraterna också fundera på vad en ledare för ett arbetarparti bör tjäna. Ska denne ha en månadslön på 144000 kronor eller leva på villkor som är närmare medlemmarnas? Den här frågan kan tyckas viktigare än bara pengarna för det är också en signal om vilken typ av ledare man vill ha. Ska det vara en upphöjd halvgud eller ska det vara en i gänget som är lämpad att företräda allihop? Jag vet vad jag föredrar. Men vad föredrar partiet?

Fler som skriver i klokt ämnet: Björn Sundin, Erik Laakso, HBT-sossen

Jag hade fel

Jag trodde Juholt skulle avgå igår, men tydligen dröjde det till idag. Det är synd att han avgår. Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Det borde vara en socialdemokratisk kongress som tillsätter och avsätter partiledare. Därför borde det också varit ett större ramaskri när Juholt med en druckens envishet hävdat att han ska leda partiet i nästa valrörelse. Han borde ha hänvisat till kongressen. Sedan borde kongressombuden utgöras av medlemsbasen och inte bara av heltidspolitiker. Då kanske S kan behålla sina medlemmar.

Kanske hade hela den här historien kunnat undvikas om han redan från början sagt att: ”Vem som ska leda socialdemokraterna i nästa valrörelse avgörs av nästa kongress.” Hade sedan alla Juholtkramare upprepat det budskapet så hade hans motståndare inom partiet inte kunnat göra annat än att vänta till kongressen. Då hade förhoppningsvis mellantiden kunnat användas till att diskutera politik. Nu är politiken än en gång lagd i malpåse då maktkampen för alla inblandade är viktigare. Den egna försörjningen är viktigare än de politiska idealen och det är förmodligen också därför Juholt klamrat sig fast in i det sista. Han hade 144.000 skäl i månaden att göra det – utöver bostadsbidraget.

För övrigt är det obegripligt att VU-ledamöterna är så illojala att de inte ens kan hålla käften inför media i 24 timmar. Att det redan valsar uppgifter i pressen om hur VU resonerat och vem som ska ta över är en skandal. Men å andra sidan är inkompetensen i VU en lika stor skandal. Hur kunde de tro att ett gäng maktkåta galningar skulle gå att lita på. Om någon kan få en förmån i form av kontanter eller en bättre relation med en journalist så skiter de högaktningsfullt i partiet. Pinsamt.