Kategoriarkiv: Personligt

Sånt som rör mig och den närmaste familjen. Vi är rätt öppna av oss så du får kanske se det även om du inte hör hit. Men skyll dig själv om du inte förstår allt.

Ge kunden adekvat info – inget annat

Jag köpte nyss ett äpple och en ramlösa på Pressbyrån. Då frågade jag om äpplet var tvättat. Damen i kassan svarade surt med ”Tror du vi har tid att tvätta all frukt innan vi lägger upp den?”.

Då jag var på väg att lägga tillbaks äpplet och i stället ta en banan så lägger hon till: ”Men jag kan tvätta det åt dig om du vill.” Jättebra service och äpplet var gott.

Men varför började hon med att gnälla om att de inte kan tvätta all frukt? För det första så går det fortare att tvätta allt samtidigt och sedan lägga ut det än att lägga ut det först och sedan tvätta dem en och en. Ok, kanske hinner någon gå och nysa på det innan man köper äpplet men den risken kanske man kan leva med. För det andra, så behöver hon inte ge intrycket av att de säljer skitig frukt, vilket de faktiskt gör. Hon hade bara behövt säga: ”Jag kan tvätta det åt dig om du vill.” Då hade jag varit nöjd med servicen utan att det fått någon besk eftersmak.

En dag för de döda

KyrkogårdIdag är en dag när man ska minnas de döda, gärna också besöka deras gravar. Då mina döda vänner är utspridda i olika delar av världen så väljer jag att komma ihåg dem ändå.

Den som betytt allra mest för mig är min far Tommy Filppu. Han har också fått ge namn åt min yngste son. Älskade pappa du må vara borta från oss, men aldrig glömd.

Jag minns också farbror Tobbe som en glad prick som tyvärr också blev allt för kortvarig på jorden. Likaså farbror Jan-Erik, som jag minns som en renlevnadsmänniska. Ändå togs han i från oss mitt i sin krafts dagar. Faster Marianne har jag inte så starka minnen av och jag förstod knappt vad som hände när jag först fick höra att hon hade cancer och sedan var död.

Jag minns också min mormor Elsie och min morfar Arthur. Jag minns min gammelmormor som tyvärr hann var med om att begrava flera av sina barn innan hon själv fick frid.  Jag minns tyvärr inte min mammas biologiska pappa, eftersom han tog livet av sig innan jag föddes. Men jag minns morbror Leif som en glad spjuver innan han blev Jehovas vittne och sedan tyvärr valde att avsluta sitt liv alldeles för tidigt. På temat självmördare minns jag också min vän och granne Christian som hängde sig på vinden.

Farfar som överlevde andra världskriget blev till slut ännu ett av offren för den svenska industrin när asbestosen ändade hans liv. Farmor som har varit sängliggande så länge jag kan minnas var till slut lycklig på hemmet där hon till slut hamnade innan det var dags för den sista resan.

Jag tänker också på de två gamla klasskamrater som gått åt. Jarkko blev offer för en trafikolycka redan i tonåren och den förbannade cancern tog Lasse och lämnade hans små barn faderlösa.

Krilles farsa, Leif, fick ont i benet och så hade cancerns skördat ännu ett offer. Jag kände inte Oliver Byström, men en gång i tiden kände jag hans mamma och när livet känns svårt tänker jag på honom och den modiga kamp en ung kille till sist förlorade mot cancern och vilket helvete hans mamma gått igenom. Man ska inte behöva begrava sina barn.

Don Gustavo lärde jag känna när han redan var gammal. Han visste hur man njöt av livet och det finns de som säger att det var mixen av Tequila och Viagra som matade cancern. Jag tänker också på min dotter Paulinas gammelmormor, vars egen dotter, Paulinas mormor, vägrade erkänna henne som mamma. Jag tänker också på Luis kusin som mördades av sina kidnappare och var lemlästade lik hittades i diket.

Albert fick bli 96 år och var gift med sin Rut i 66 av dem. Tänk vilken gåva att få leva med sin stora kärlek under så lång tid. Deras tro och övertygelse att de snart ska ses igen är en viktig tröst. Mats föräldrar som splittrades på ålderns höst när pappan behövde mer vård än han kunde få hemma.

Sten-Olof Öberg lärde jag känna när han var kommunstyrelseordförande i Sundsvall, bland annat under den tid jag själv satt i kommunstyrelsen och han slogs för den bro över Sundsvallsfjärden som han tyvärr aldrig fick se färdig. Bo Holmberg var partidistriktets ordförande i Västernorrland när jag var SSU-distriktets ordförande. Trots det tror jag aldrig han lärde sig uttala Filppu. Hans fru Anna Lindh var SSU-ordförande samtidigt som jag gick in i politiken och hon knivmördades för tio år sedan för att hon ville gå runt på stan som en vanlig människa. Mordet på Olof Palme minns jag mest för att jag samma kväll fick stå med en röd fana på torget i Sundsvall och sakna den partiledare jag aldrig lärde känna personligen, men väl hand idéer som dagens socialdemokrater tyvärr har begravt lika djupt som sin tidigare partiledare.

Jag tänker också på många andra människor som inte längre är med oss här på jorden men som för den skull lämnat större eller mindre avtryck. Var och en av oss har en historia som är unik och var och en av oss är värd att komma ihåg. Idag är en dag att tänka på de som inte längre är med oss. Idag är en dag att komma ihåg dem och vårda deras minnen.

 

Jag har provat yoga

yogaIgår testade jag yoga för första gången i mitt liv. Ja det är i stort sett sant. Jag har gjort nåt halvhjärtat försöka hemma med en CD någon gång och en gång var jag på Poweryoga på gymmet och blev mest illamående när jag såg pantertanter slå knut på sig själv medan jag får kämpa för att nå mina egna fötter.

Men på Täby Yogaskola gjorde jag min yogadebut och inför en mycket engagerad yogalärare så fick han mig faktiskt att gilla det. Detta trots att jag i dag har viss känning av smärta i både rygg och huvud. Det är visst rätt vanliga biverkningar efter första yogan då man frisläpper en massa skit i kroppen.

Men jag tror jag kan bli smidigare och att det också kan ge en viss grundstyrka som jag kan ha nytta av i mitt fortsatta tränande på SATS i Täby. Jag har för övrigt hunnit med 8 träningstillfällen på mindre än två veckor och med ett till i dag så landar det på nio. Då mitt krav är tre gånger i veckan så känns det som väl godkänt.

Jag hoppas på att ha kommit ner till de 80 kilo jag siktar på innan jul. Ett avklarat, sex kvar. Det känns inte så svårt, men samtidigt så vet jag att det är lättare i början, svårare sen.

Springa till bussen

Resten av familjen ska till moster en sväng. Gustav, tre år, kommer då och talar om att han måste få en puss och säga hejdå. Han ska åka buss. Måste springa till bussen. Han väntar inte ens in mamma utan sen sticker han iväg – först åt fel håll, sen åt rätt. Hoppas mamma hinner ikapp honom trots att hon får springa med barnvagn.

Lite kul tycker jag det är att Gustav, trots att han inte ens fyllt tre, vet att när man ska åka buss med mamma måste man springa till bussen.

Hatfeministerna förnekar sig inte

Att det är en humorlös person som ligger bakom denna site är uppenbart. Att hen har svårt att hålla isär manshat och rasism tycks också uppenbart.Bara fegisar attackerar andra anonymt.

Men när det påstås att näthatet bara drabbar kvinnor är det kanske dags att visa att det också är en myt.

För mig är det mer störande när man blandar in barn i sitt hat än när man säger att nån säger till en gravid kvinna säger ”vilken stor mage”.