Kategoriarkiv: Livspusslet

Fokus på tillväxt är politikerna sätt att tala om för oss att lycka kan köpas för pengar. 

Har du någonsin funderat på vad tillväxt betyder eller vad BNP betyder? BNP är det totala värdet på allt som vi gör på jobbet.  Tillväxt betyder att BNP ständigt ska öka. I praktiken betyder det alltså att vi varje år ska producera mer och mer varor och tjänster som har ett pris.  Det sista är viktigt.  Om du odlar din egen potatis och äter så är värdet av det noll. Om du däremot säljer potatisen till grannen för 100 kronor så är värdet 100. Om du istället betalar grannen 100 kronor för att ta hand om dina barn medan du är på potatisåkern så jämnar väl det ut sig.
Då måste man bortse från de 60 kronor som staten tar av er var i skatt och från att du kanske hellre skulle spendera tiden med dina barn än i praktiken låta grannen passa dem medan du odlar potatis åt henne. Bägge dessa bitar är viktiga. Skatten är skälet till att staten är emot att vi jobbar för oss själva istället för att göra något som betalas med pengar och kan beskattas.
Att bara räkna framgång i pengar betyder att det är bättre för politikerna att vi lämnar barnen ensamma med dyra leksaker medan vi jobbar och det är ett bakslag att någon väljer att vara hemma med barnen och sänka tillväxten. Men vad är egentligen bäst för dig? Kan din lycka köpas för pengar? Det kan bara du avgöra.

Vems ToDo-lista använder du?

I princip kan vi ägna oss åt tre sorters aktiviteter.

  1. Sånt som vi själva bestämt att vi ska göra.
  2. Sånt som andra (eller omständigheterna) bestämt att vi ska göra.
  3. Bestämma vad vi ska göra.

Jag känner många som använder inkorgen i sitt mailprogram som att-göra-lista. Om mycket av det man ska göra kommer via mailen kan det vara naturligt. Men jag ser flera svagheter med det. Förutom att det kan vara svårt att hitta de viktiga mailen när du har 200 mail som du ständigt öppnar och sedan stänger igen för att göra något annat, så är rubriken på ditt mail sällan formulerat som något du ska göra. Det betyder att du måste varje gång du tittar på rubriken bedöma vilken aktivitet som behöver göras.

Varje sund aktivitet på en ToDo-lista borde innehålla att verb, dvs något att göra:

  • Ring
  • Skriv
  • Hämta
  • Köp
  • Sök
  • Besluta
  • Etc

Det är ju själva grunden för en att-GÖRA-lista, så egentligen är det inte så konstigt. Men ändå är det många som missar det.

En annan sak som jag tror många inte tänkt på är att om de jobbar utifrån vilka mail de får så låter de mailskrivarna diktera vad de ska göra, istället för att själva fundera på vad de vill göra. Vem bestämmer vad du ska göra? Du själv eller den som mailar dig?

Lätt sätt att få mera gjort med nästa konkreta åtgärd.

Jag har ägnat en del tid åt att studera vardagseffektivitet, att komma fram till hur man får mer gjort på kortare tid. Några av er vet redan att jag är ett stort fan av Evernote och att jag jobbar med en variant av ”Getting Things Done”.

Ska man bara göra en enda förändring för att få saker och ting att hända så är det att alltid ställa följande fråga:

Vad är nästa konkreta åtgärd? Eller vad är nästa action point?

Genom att alltid fokusera på vad man själv kan göra som nästa steg och att se till att besvara den frågan på ett konkret sätt så kommer man framåt med det mest. Låt mig ta ett exempel.

Hockeysäsongen har börjat och det betyder att det snart är dags att byta däck. Ponera att du kommer på att du behöver köpa nya vinterdäck. Vad är då nästa konkreta åtgärd?Det är en massa saker att ta ställning till innan du är beredd att handla. Vad är du beredd att betala? Behöver du hjälp med finansiering? Vet du vad det är för dimensioner om du ska köpa dem själv? Vet du ens vart du ska köpa dem? Har du en däckverkstad där du byter och förvarar däck eller ska du ta det samtidigt?

I slutänden kanske nästa konkreta åtgärd är att ”googla lämpliga däckalternativ för att få ett hum om priser”, ”att ringa NN som är duktig på bilar och fråga vad hen anser” eller ”att ringa däckverkstaden och be dem komma med ett förslag”. Om det är det sistnämnda kanske du kommer på att du inte ens har numret. Då blir kanske nästa konkreta åtgärd att söka numret till däckverkstaden.

När du väl bestämt dig för det så inser du att det tar bara sekunder att googla det och då kan du lika gärna göra det på en gång. Och när du hittat det så kan du också passa på att ringa om det är öppet.

Genom att bara besluta sig för nästa konkreta åtgärd så blir det mycket lättare att få något gjort och att driva saker framåt. Därför är min rekommendation om du vill bli effektivare och bara vill göra en förändring: Bestäm vilken som är din nästa konkreta åtgärd.

Skapa en extra timme varje dag

DN tipsar idag om att kliva upp en timme tidigare för att vinna en timme om dagen. Det är lite väl enkelt även om de också skriver om att stänga av allt som plingar och stör oss, vilket är en bra ide. Jag tror också att det är viktigt att ha kontroll.

Vi ägnar vår tid åt tre saker om vi förenklar bilden lite:

  • Sånt vi själva bestämt oss för att göra
  • Sånt som andra bestämt att vi ska göra
  • Bestämma vad vi ska göra.

Självklart kan man säga att ”bestämma vad vi ska göra” är något som vi själva bestämt. Men poängen är inte att gruppera så få grupper som möjligt utan att gruppera efter vad som betyder något.

Genom att vi lägger lite tid på att bestämma vad vi ska göra så får vi bättre kontroll över vår dag. Då minskar stressen, vi får mer gjort och känner oss mer nöjda med vår prestation när dagen är slut.

Jag använder som bekant Evernote för att hålla reda på vad jag ska göra. Oavsett vilket verktyg du använder så är det viktigt att du litar på att all du behöver göra finns där. Annars går du runt och oroar dig för vad du missar.

Mitt tips för att skapa en extra timme om dagen är att ta kontroll över din dag.

Smarta lösningar för gemensam ekonomi

Budgetpropositionen_hösten_2014_('Nådiga_luntan')_002I en diskussionsgrupp för Mensamedlemmar dök frågan upp om hur man bör hantera gemensam ekonomi i en relation.

Först och främst ska jag väl säga att jag tycker det är upp till familjen att lösa på det sätt som passar den enskilda familjen bäst. Dock finns några saker man bör tänka på – åtminstone i relationer som är tänkta att vara under en större del av livet.

En stor sak är pensionspoängen. Om det är stor inkomstskillnad mellan makar eller sammanboende så kan det leda till att den ene står där en dag, ensam och med väldigt låg pension. Se till att försäkra upp den mest lågavlönade så att denne klarar sig även om hen är ensam den dag det är dags för pension. Det behöver inte bara ske genom pensionsförsäkringar utan pensionssparande kan göras på olika sätt.  Klokt kan också vara till livförsäkringsskyddet så att om den ena parten dör kan resten av familjen bo kvar i huset/lägenheten.

Dina pengar, mina pengar och våra pengar

Men vid sidan av det så tycker jag det är viktigt att också fundera på det här med dina pengar, mina pengar och våra pengar.

Jag har många vänner som har separat ekonomi även efter mångårigt äktenskap och makarna kan diskutera vem som ska betala middagen när de äter ute. Andra har delat upp kostnaderna så att tex den ene betalar räkningar och den andra handlar mat. Några sätter alla pengar på ett och samma konto och kommer överens om alla utgifter.

Vad som fungerar bäst för varje familj är så klart upp till dem. Ingen lösning är bäst för alla. Men jag kan se två problem som behöver lösas. Ett är att många vill jämna ut ojämna inkomster inom familjen. Då är ovanstående lösningar sällan optimala. Ett annat problem är om man bara har gemensamt konto så kommer frågan om att prioritera A:s rökning mot B:s utekväll, eller C:s jacka mot D:s bowling.

Inkomstfördelning med gemensamma och privata konton

Därför tycker jag en smart lösning för många är att ha ett gemensamt konto där alla inkomster hamnar. Därifrån hanterar man alla gemensamma kostnader. Sedan fördelar man ut pengarna till familjemedlemmarna för personliga kostnader. Man kan välja att ge bägge (eller alla om det är en större familj) lika stort belopp, eller så ger man olika belopp beroende på vad som ska täckas. Om den ena tex köper all mat och den andre bara sprit så ska beloppen så klart inte vara lika stora. Likaså kan man välja att ta hänsyn till om den ena köper mer åt barnen eller har andra kostnader som partnern inte har. Det kan vara allt från till exempel mensskydd, rakgrejer, studielitteratur till arbetsresor eller arbetskläder. Exakt hur man fördelar beror på vad man vill uppnå.

Nyckeln som jag ser det är att man får en fördelning inom familjen. Man får ett gemensamt konto för gemensamma kostnader och man får en privat sfär som kan användas utan att man behöver be om tillåtelse för att köpa en till öl, spela bort en slant eller impulsköps nåt på rea.

Självklart kan man gå åt andra hållet också. Vet man att man tex har gemensamma kostnader på 15000 så kan man lägga in 15000 på gemensamma kontot och behålla resten privat. Självklart behöver inte var och en bidra med lika mycket till de 15000 utan det är ju upp till vad man kommer överens om.

Privatekonomin är som samhällsekonomin.

Vill man leka stat och krångla till det kan man till och med göra en hel samhällsekonomi av familjen. Av lönen lägger man in X% till det gemensamma. X kan dessutom vara progressivt om man vill göra riktig överkurs. Sen får den som ansvarar för inköp till barnen ta ut Y kronor som ”barnbidrag”. Den som är sjuk får ta ut en slant av det gemensamma etc. Den lösningen är nog lite överkurs för de flesta. Men det kan ge en bra förståelse för hur staten fungerar, varför vi behöver en gemensam ekonomi och varför man ibland måste ta ett steg tillbaks och fundera på om ett eller annat verkligen behöver finansieras gemensamt. Framför allt förstår man att det är för staten som för familjen; inkomsterna måste vara minst lika stora som utgifterna annars går det åt skogen. Kanske borde fler politiker ha erfarenhet av att försöka få en knaper familjeekonomi att gå ihop innan de sätter sig i riksdagen och ska sy ihop hela vår gemensamma ekonomi.