Kategoriarkiv: Jobb

Jag jobbar också och bloggar jag om det så kommer det här.

Lätt sätt att få mera gjort med nästa konkreta åtgärd.

Jag har ägnat en del tid åt att studera vardagseffektivitet, att komma fram till hur man får mer gjort på kortare tid. Några av er vet redan att jag är ett stort fan av Evernote och att jag jobbar med en variant av ”Getting Things Done”.

Ska man bara göra en enda förändring för att få saker och ting att hända så är det att alltid ställa följande fråga:

Vad är nästa konkreta åtgärd? Eller vad är nästa action point?

Genom att alltid fokusera på vad man själv kan göra som nästa steg och att se till att besvara den frågan på ett konkret sätt så kommer man framåt med det mest. Låt mig ta ett exempel.

Hockeysäsongen har börjat och det betyder att det snart är dags att byta däck. Ponera att du kommer på att du behöver köpa nya vinterdäck. Vad är då nästa konkreta åtgärd?Det är en massa saker att ta ställning till innan du är beredd att handla. Vad är du beredd att betala? Behöver du hjälp med finansiering? Vet du vad det är för dimensioner om du ska köpa dem själv? Vet du ens vart du ska köpa dem? Har du en däckverkstad där du byter och förvarar däck eller ska du ta det samtidigt?

I slutänden kanske nästa konkreta åtgärd är att ”googla lämpliga däckalternativ för att få ett hum om priser”, ”att ringa NN som är duktig på bilar och fråga vad hen anser” eller ”att ringa däckverkstaden och be dem komma med ett förslag”. Om det är det sistnämnda kanske du kommer på att du inte ens har numret. Då blir kanske nästa konkreta åtgärd att söka numret till däckverkstaden.

När du väl bestämt dig för det så inser du att det tar bara sekunder att googla det och då kan du lika gärna göra det på en gång. Och när du hittat det så kan du också passa på att ringa om det är öppet.

Genom att bara besluta sig för nästa konkreta åtgärd så blir det mycket lättare att få något gjort och att driva saker framåt. Därför är min rekommendation om du vill bli effektivare och bara vill göra en förändring: Bestäm vilken som är din nästa konkreta åtgärd.

När vet du tillräckligt?

Information kommer aldrig att vara komplett. Oavsett vad det handlar om så är det omöjligt att ha all information. Det går alltid att fråga ”varför” ett varv till, eller fundera på ytterligare alternativ.

Därför bör en av de första frågor vi ställer oss inför ett beslut eller annan informationsinhämtning vara  ”När vet jag tillräckligt”.  Det kan handla om att prissätta en produkt korrekt, om man ska ta ett jobberbjudande, köpa ett hus etc. Någon gång så måste man fatta beslutet även att man inte vet allt. När vet jag om jag vill ligga med henne eller inte. Om man redan innan har bestämt sig för när man vet tillräckligt så är det lättare att fatta beslutet.

När jag vet om jag kan sälja produkten och de betalar bättre än i dag så tar jag jobbet. Så snart jag har en idé om deras alternativkostnad så sätter jag priset. För mig är huset värt X, får jag det billigare så köper jag det. Luktar hon inte illa när jag får en välkomstkram och om hon verkar sugen så försöker jag komma till.

Med ett sådant tankesätt så blir du en bättre beslutsfattare. Du fattar bättre beslut om du fokuserar på rätt saker. Du sparar tid på att inte söka vidare när du redan har tillräckligt. Men viktigare är att du förlorar inte en massa möjligheter medan du väntar på att få mer information.

Ingen gör skitjobben – utan den tredje vägens ledarskap.

Erfarenheter från EspressoHouse

Jag jobbar ofta hemifrån och då och då tar jag en tur till EspressoHouse i Täby för att få lite miljöombyte. Det är alltid trevlig personal, bra kaffe och skitiga bord. Skitiga bord är också typiska på många restauranger med hög omsättning på folk. Det är lika vanligt som skitiga toaletter på krogarna i Sverige.

Världens smutsigaste toaletter

Jag har länga funderat på varför Sverige ska skämma ut sig med världens smutsigaste toaletter trots att vi är ett rikt land. Jag tänker främst på restauranger, cafeer, flygplatser etc. Men det gäller tydligen också skolorna.

Dålig städningSkitiga gator

Samma sak kan sägas om gatorna. Sanden på våra gator varje vår är inte bara ett hälsoproblem då de leder till stora mängder partiklar, stenskott och annat. Det förfular också samhället och leder till sänkt livskvalitet.

Dagis som inte byter blöjor

Jag har länge vetat att många dagis är dåliga på blöjbyten. Måttet var rågat när jag för några veckor sedan tvingades skälla ut dagiset där vår treåring går för att de inte bytt blöja på honom på hela dagen. Detta utan att det var några män som jobbade på dagis den dagen. Nu har de förbättrat rutinerna så den detaljen är historia.

Men vad har alla de här iakttagelserna gemensamt? Det är de sämsta/skitigaste/tråkigaste jobben som blir eftersatta. Kan det vara så att man känner skitlukten och tänker ”jag går åt ett annat håll och hoppas att någon kollega tar hand om det” eller det är roligare att göra Frapino än att städa bord så jag ser hellre till att vara upptagen med kunder än att torka bord.

Även säljare kan bli bekväma

Samma sak ser jag också på säljsidan. Många säljare som kommit en bit i karriären är urusla på att slita snibb, ringa kalla samtal. Det blir viktigare att skriva om en offert för tredje gången, kolla alla mail eller förbereda ett utskick. Varför? Jo det är det tråkigaste jobbet. Det är säljjobbets ”städa toaletter”.

I många andra länder så har man specialister på varje område. Denne är ansvarig för sina arbetsuppgifter och det finns en chef som följer upp det. Det finns också en backup när den ordinarie är borta. I extremfallen är det som jag en gång upplevde det på McDonalds i Viña Del Mar, en underbar kuststad i Chile. Chefen står och pekar medan två stycken springer runt och torkar borden som chefen pekar på. Det spelar ingen roll om borden är skitiga eller ej.

I Honduras upplevde jag samma sak i kassan på vissa ställen. Extremfallet var när vi skulle flytta och tre man kom för att hjälpa till. Chefen talade om var de skulle lyfta och de andra två bar.

Det är tydligt att Sverige är annorlunda så till vida att vi har ofta en grupp, kafépersonal eller dagispersonal och i princip kan alla i gruppen ersätta varandra. Det leder till att alla på dagis ska vara pedagoger och kunna göra en planering för barnens pedagogiska utveckling. Men också att alla ska kunna ta sin tur vid blöjbytet.  Jag tror bara det är i sverige man kan sätta chefen på diskvecka till exempel.

Fördelar med den svenska modellen

Den stora fördelen med den svenska modellen är att man måste inte sätta hjärnan i viloläge när man kommer till jobbet. Tvärtom måste man ha viss överblick för att klara jobbet. Så de flesta jobben blir roligare. Å andra sidan för den som jobbat 20 år på dagis och skaffat sig en pedagogutbildning så förstår jag om man inte är så road av att byta blöjor. Skulle det kunna finnas en fördel med att ha någon som istället är i början av sin karriär som ansvarar för sånt som att byta blöjor och andra okvalificerade uppgifter och pedagogen leder det pedagogiska arbetet?

Fördelar med ökade skillnader på arbetsplatsen

Dels skulle ansvarstagandet även för de okvalificerade öka. Dels skulle vi sänka trösklarna till arbetsmarknaden. Det blir lättare för såväl invandrare, ungdomar och andra att komma in på arbetsmarknaden. Dels så blir det lättare att utvecklas i jobbet. Man kan komma in på dagis som blöjbytare, få ansvar för på och avklädning och samtidigt studera pedagogik som en kvällskurs. Det vore möjligt om vår arbetsmarknad inte var så fyrkantig.

Den tredje vägens ledarskap

Måste man antingen välja en väldigt hierarkisk modell eller den svenska extremplatta modellen? Det bästa är en tredje vägens ledarskap – varken auktoritär eller extremplatt. Men det svåra är att komma dit.

Lagstiftarnas ansvar

Jag menar att lagstiftarna måste ta bort onödiga regelstyrningar. Istället för att kräva pedagogutbildning för att vara förskolelärare så ska man kräva det för att planera den pedagogiska verksamheten. Då kan förskolorna hitta olika lösningar beroende på hur kompetens och arbetsmarknad ser ut i varje enskilt fall. Likaså inom hemtjänsten. Istället för att kräva att alla som städar hos äldre ska ha vårdutbildning så tala om för vilka sysslor det krävs vilken kompetens. Gör det också möjligt att skaffa den kompetensen bit för bit så att det blir lättare att komplettera sin kompetens via kortare kurser. Då blir det också lättare för arbetsgivaren att ta sitt ansvar att vidareutbilda personalen.

Arbetsgivarnas ansvar

Arbetsgivarna måste ta ansvaret med att vidareutbilda och dokumentera ansvar, uppgifter och se till så att man ger de anställda en chans att växa på jobbet snarare än att bara bytas ut. Det är också viktigt att se till att de som kommer in i okvalificerade och kanske monotona arbetsuppgifter får en möjlighet till utveckling och omväxling i arbetet.

Fackens ansvar

Facken måste acceptera lägre krav på människor som anställs.  Man måste bli bättre på att kräva att minimilöner baseras på uppgifter och faktiskt arbetsinnehåll istället för att bara kräva samma lön och därmed samma uppgifter för alla inom ett avtalsområde. Man måste också acceptera att arbetsgivaren får fatta interimsbeslut om att förändra arbetsuppgifter etc och att de sedan kan formaliseras eller upphävas av beslutsgrupper utan allt för besvärliga processer.

Personalens ansvar

De anställda måste lära sig att inte alla på en arbetsplats gör samma saker eller har samma lön. Alla ska ha en minimilön att leva på men den som gör ett mindre kvalificerat jobb kan ligga på miniminivå och den som är utbildad på en högre nivå. Man måste också vara beredd på att lönen kan sänkas, aldrig under miniminivån men om man har haft ett påslag för en viss uppgift och den uppgiften försvinner så blir det naturligt att påslaget plockas bort.

 

Korta arbetsdagar blir till många resdagar.

Klockan är ställd på 04:30. Taxin kommer 05:00 och jag räknar med att vara hemma runt 21:00. En arbetsdag på 16 timmar. Rätt långt från de 6 timmar som en del fantiserar om.

Om jag skulle hålla mig till sex timmar per dag så skulle jag behöva tre dagars arbete för två möten i Oslo, istället för en lång dag. Då skulle jag sitta på hotellrum och pilla mig i naveln eller gå på närmsta pub och sänka ett par malt för att undvika hotelldöden ytterligare några dagar varje månad.

I princip är det så det fungerar i Honduras. Vägarna är så dåliga så alla resor tar i princip en hel dag. Då rånrisken efter mörkrets inbrott är för stor så är många, tex statsanställda förbjudna att resa i mörker. Alltså tar varenda dagstripp tre dagar. En dag dit. En dags möte och en dag hem.

Jag föredrar en lång dags resa och sen vara hemma med familjen.

Låt efterfrågan styra priset

Teoretikerna hävdar att priset ska sättas efter utbud och efterfrågan. Det är ett synsätt som är hyfsat lätt att tillämpa på varor, men hur prissätter man tid efter tillgång och efterfrågan?

Att generellt sänka priset och jobba ihjäl sig för mindre pengar är sällan den bästa lösningen. Det jag brukar rekommendera småföretagare och andra konsulter är att erbjuda tre priser, beroende på hur bråttom deras kund har.

Normalpris, är kanske samma som de har idag och det gäller för inbokade jobb med rimlig framförhållning.

Expresspris är högre och gäller för kunder som inte kan planera utan behöver dig akut. Du kanske måste flytta på en annan kund och det påverkar den relationen. Självklart måste du ta betalt för det. Jag vet att en svårighet för många småföretagare är att faktiskt kunna använda sig av expresspris, för deras köpare prutar bort påslaget. Här gäller det att vara en duktig säljare. Förklara varför det måste bli dyrare.

Flexpris. Det här är jobb som inte är bråttom och där kunden accepterar att du kommer när du har tid. Är du i en verksamhet där de flesta kunderna skulle hamna i den här kategorin eller att du ändå har full kalender, så ska du kanske inte införa den. Syftet med detta är att du ska få en jämnare arbetsbelastning och ha något att göra på tid som annars skulle vara odebiterbar.