Kategoriarkiv: Filosofi

Varför ska vi må dåligt för att andra gör det?

Vi översköljs av tråkigheter i såväl traditionella media som via sociala media. Det kan vara stora världshändelser som tragedierna i Syrien eller personliga tragedier som när unga människor drabbas av sjukdomar och  dör. Jag ska inte ens försöka gå in i detalj på hur vi påverkas av alla dessa tråkigheter. Men vi kan väl lugnt säga att vi inte mår bra av det.

Vissa händelser kan vi påverka och då är det naturligtvis bra att känna till det. Kanske kan vi göra en insats när det gäller att samla in pengar, trösta en anhörig eller någonting sådant. För att vi ska kunna göra det så krävs att vi har kunskap om det hela. Men varför ska vi må dåligt över sånt som vi inte kan göra något åt?

Ibland tror jag det är sunt att inte ta till sig alla tråkigheter, hur gripande de än är. Men förstå mig rätt. Jag tycker inte det är fel att ta del av nyhetsflödena eller att vara aktiv på sociala media. Alla som känner mig vet att det är tvärtom. Men man kanske ska fundera till på om man verkligen ska läsa hela artikeln om en dödfödd bebis om man är gravid eller hur mycket man ska frossa i nyheterna om dödsskjutningar någonstans i världen där vi varken känner någon inblandad eller där vi på annat sätt kan göra något åt det hela. Ibland är okunskap klokare än kunskap.

Medkänsla är någonting mänskligt och jag mår ibland fysiskt dåligt när jag till exempel läser på Facebook om någon i bekantskapskretsen som lider av att anhöriga har cancer eller hur någon torterat barn. Kan jag bidra med tröst eller på annat sätt är det kanske värt att jag mår dåligt av att läsa om det. Men när jag ibland konstaterar att jag inte kan göra något åt det så funderar jag på om det inte vore bra att slippa läsa om eländet.

Detta är inte på något sätt någon kritik mot journalister som skriver, eller anhöriga som delar med sig av sin sorg. Var och en är ansvarig för sina egna känslor och jag väljer själv om jag läser  eller ej. Men jag tror att det ibland är klokt att inte klicka vidare på en länk för att frossa i detaljer om en tragedi. Det handlar inte om ointresse utan om ett sunt val. Varför ska en person till må dåligt, bara för att någon annan redan gör det? Det kommer alltid att förekomma tragedier.

Alla som föds ska också dö. Såvida denne inte är helt utan anhöriga (vilket vore en tragedi i sig) så kommer människor att sörja. Men ingenting blir bättre av att flera frossar i denna sorg och att ännu fler mår dåligt. Därför ska jag försöka att tänka efter innan jag läser för mycket om andras olycka. Kan jag göra något åt det? Om inte så kanske jag ska läsa något roligt istället. Det är betydligt klokare. Men mår jag inte dåligt av att läsa en tragisk historia så kan jag naturligtvis läsa den. Om man kan läsa om tråkigheter och till och med få ut något positivt av det så ska man naturligtvis läsa det. Man kanske tycker det är spännande, eller gläds åt att gärningspersonen åker fast till sist. Då är det bara nyttigt att läsa.

Faktum är att det gäller även den som själv är obotligt sjuk eller som har nära anhöriga som ligger för döden. Man får skratta även när livet drabbar en med motgångar. Frossa inte bara i det onda utan försök att i möjligaste mån också blanda upp med något trevligt. Ett gott skratt förlänger livet.

Därför har jag också försökt att blanda upp den tråkiga historien i boken Utan Min Dotter som handlar om min bortrövade dotter, med lite kulturkrockar, funderingar och dråpliga situationer. Jag tycker läsning ska vara en positiv upplevelse även när historien inte är positiv. Jag hoppas att du också kommer att uppfatta boken så.

Vilka strider är värda att ta och när ska jag hålla käften?

Redo att döda för sin uppfattning
Redo att döda för sin uppfattning

Såg en Macahan häromdagen och den store profeten Zeb Macahan (James Arness) sa något i stil med att det finns alltid minst tre sidor i en konflikt. De två som står emot varandra och de neutrala.

I vilka konflikter är det rätt att stå neutral? Vilka strider är rätt att ta?

Jag frågar inte retoriskt utan för att jag försöker hitta min egen stridslinje för vilka strider jag ska ta och när jag ska rycka på axlarna och säga att det angår inte mig. De som känner mig vet att jag med svenska mått mätt har svårt att hålla käften och att jag gärna diskuterar det mest – i sak – utan att hata personerna som inte håller med mig. Men när borde jag hålla käften? När borde jag dra en knivskarp gräns och vara beredd att döda (även fysiskt om så krävs) för min uppfattning?

Självklart ska man inte döda för att sno en tank av någon annans bensin, men lika självklart kommer jag att vara beredd att döda om någon fysiskt hotar mig eller någon mig närstående på ett allvarligt sätt.

När håller du käften? När är du beredd att döda för din uppfattning?

Äntligen jobb igen

Vi kan inte påverka allt som sker runt om oss, men vi kan påverka hur vi reagerar för det. De flesta av oss behöver jobba för att ha ett bra liv. Då är det bättre att se det som positivt istället för negativt.

Fråga den som är arbetslös hur de upplevt semestern, så kanske du inser att det är skönt att vara tillbaks på jobbet igen. Man behöver balans i livet. Utan jobb kan man inte njuta av att vara ledig.

Aftonbladet kör med några tips på hur man ska ”klara jobbångesten”. Jag tror det viktigaste är en positiv inställning. Men jag tror också det är klokt att se till att ha det lite lugnt de första dagarna (eller timmarna beroende på vad det är för typ av jobb). Vissa saker tar lite längre tid när vi måste tänka för att komma ihåg vad kunden sa förra gången eller hur jag sist gjorde när jag fick ett liknande mail.

Sen så är det ofta ett bra tips att göra det nödvändigaste först, särskilt om det är tråkigt. Annars går vi runt och gruvar oss för det hela dagen och kommer ändå inte undan.

Och ja, jag vet att det är lättare sagt än gjort att ändra sin inställning till saker och ting. Men inget blir lättare av att man säger att det är omöjligt. Däremot så är saker och ting oftast lättare om man försöker än om man inte gör det.