Kategoriarkiv: Åsikter

Är det nåt jag har gott om så är det åsikter. Här kommer några av dem.

Har du blivit kränkt?

Kränkning?Man säger inte något som man vet kränker andra. Då är det en kränkning.

Om den som säger något till någon och i efterhand inser att denne blir kränkt säger man förlåt och saken är ur världen. Om man vägrar säga förlåt är det en kränkning.

Om den som hör något som denne blir kränkt av och avsikten inte var att såra så är det inget att bli kränkt av. Ryck på axlarna och gå vidare eller påtala det och acceptera ursäkten. Är det inte medvetet är det ingen kränkning.

Generella texter, uttalanden eller tex satir som inte är riktade till dig personligen är inte heller något att bli kränkt av. Ta en saklig diskussion om du vill diskutera, eller titta åt ett annat håll. Men låt bli att dra fram offerkortet.

En kränkning är det bara om syftet är att kränka. Annars är det obetänksamt eller något du tar illa vid dig av men ingen kränkning. Allt som sårar är inte kränkningar, lika lite som allt som dödar är mord.

Uppdatering 2015-01-20
Nu tas kränktheten till en ny nivå när även avlidna kan bli kränkta. Bortsett från grundfelet, döda kan inte bli kränkta, så kan man applicera samma tankesätt. Var det avsiktligt i syfte att kränka? Om inte så be om ursäkt eller ryck på axlarna och gå vidare.

Dags för demokrati 2.0

Vi har just sett hur regeringen och den så kallade oppositionen har kommit överens om hur makten mellan dem ska fördelas så att vi undviker väljarnas inflytande över vem som ska ha makten. Jag tror förvisso det är bra för Sverige att undvika nyvalet. Men jag tror den överenskommelsen som har gjorts är dålig för Sverige.

Dagens demokrati är skapad under en period när många var analfabeter, när det kunde ta veckor att nå ut med information till hela landet om vad som hände i tex riksdagen. Den demokrati som skapades för att undvika en revolution i Sverige, likt den ryska har fungerat bra med små förändringar under ungefär 100 år. Men är det kanske dags för en uppdaterad variant, som tar hänsyn till  den tekniska utvecklingen, till den folkbildning som skett men också till att vi lever i ett informationssamhälle och där det ibland krävs snabba beslut.

Demokratins grundtanke är att makten ska utgå från folket. Hur kan det ske på bästa sätt? Jag har några idéer om hur det kan ske.

1) Låt väljarna välja sina företrädare. 

Idag är det partierna som väljer riksdagsledamöterna då de sätter upp rangordnade listor som är svåra att ändra. Låt partierna välja vilka de vill bli representerade av, dvs vem som får stå på listan. Sedan får väljarna välja i vilken ordning de ska väljas in. Då tvingas ledamöterna redovisa resultat för väljarna, inte bara att de röstat lojalt med ledningen för att få sitta kvar.

2) Låt väljarnas röster få avgöra. 

Det betyder att man måste räkna även blanka röster eller röster som ej avgivits. Om någon röstar blankt så betyder det att man vill se en stol i riksdagen som inte ska tillfalla något politiskt block. De stolar som då inte representeras av något parti som fått över fyra procent kan antingen lämnas tom eller fördelas utifrån lottning bland alla röstberättigade som accepterar att göra några månader i rikets tjänst. Självklart blir det svårt att delta i utskottsarbeten etc, men åtminstone kunna rösta utifrån övertygelse. Man kan också tänka sig att de stolarna får röster utifrån direktdemokrati – tex genom omröstningar på internet etc. Vilken variant som är bäst är värd att undersöka men det måste gå att hitta bättre lösningar än att bara låtsas som att 20% av väljarkåren inte finns.

För att underlätta möjligheten att välja så kan man också tänka sig rätten att få rösta online med e-legitimation. Det måste gå att hitta tekniska lösningar som säkerställer möjligheten för även de som inte kan ta sig till en vallokal i Sverige att få rösta. Varje röst (även om den inte är avgiven) ska räknas.

3) Inför personligt ansvar

Dagens system med att regeringen ska regera som kollektiv och genom lagstiftning, direktiv etc, fungerar inte alltid. Det är både Tsunamin, Estonia och nu också nyvalsrabaldret exempel på. Men man kan också peka på hanteringen av de asylsökande. Många får utvisningsbeslut men när media engagerar sig så ändras det. Var är rättssäkerheten i ett system som bygger på att du ska få media med dig? Bättre än att någon har ansvaret att gå emot givna regler vid behov, men att denne då ska svara demokratiskt för sina beslut. Det kan vara att låta ansvariga ministrar få ansvara fullt ut för sina domäner så länge de har statsministerns och riksdagens förtroende. Om man ska ta steget fullt ut till ministerstyre eller det finns andra sätt att lösa det på vet jag inte. Kanske ska man låta generaldirektörerna få ansvara för riksdagen genom årlig omröstning om hur de sköter sig eller något sådant. Men det få inte vara möjligt för politiker att gömma sig bakom tjänstemän som bara säger att de följer reglerna.

4) Folkomrösta när man är överens. 

Demokratin förutsätter OLIKA alternativ. När då riksdagen lägger ut ansvar till EU eller Riksbanken så betyder det att väljarna fråntas makten i riksdagsvalet. När regering och opposition gör upp om långsiktiga lösningar, tex pensioner eller försvaret så betyder det att väljarna inte får påverka. Det gäller både när man avskaffat den demokratiskt styrda penningpolitiken, men också när det gäller smygnärmandet till NATO, avskaffandet av värnplikten eller att låta svenska soldater dö under NATO-befäl. Sverige behöver breda överenskommelser. Men Sverige behöver också demokrati. Därför bör man då göra överenskommelser och sedan fråga folket om det är en bra överenskommelse eller ej. Det är inte konstigare än att fackliga förhandlare accepterar ett avtalsförslag och sedan låter medlemmarna rösta om det – för att tala ett språk som Löfven förstår.

5) Låt barnen rösta.

Det här kommer att göra några upprörda. Men svenskarna blir allt äldre. Att låta majoriteten av de röstberättigade ha arbetslivet bakom sig är inte optimalt av flera skäl. Då plånboksfrågor tenderar till att vara de enda som skiljer regeringsalternativen åt så kan det lätt bli så att viktigaste valfrågan är pensionerna och inte jobben och det kan snabbt sänka ett lands ekonomi. Ett sätt att balansera detta är att låta barnen rösta. Jag vet att det i praktiken blir att ge småbarnsföräldrar flera röster, men det är trots allt där vi har framtiden. Många äldre har i kraft av sin erfarenhet det bästa omdömet. Men det finns också många av de äldsta som på grund av sjukdom inte har samma omdöme sedan tidigare och en del av dem röstar av ”rutin” på samma parti som alltid eller på det parti som deras make/maka eller barn ”hjälper” dem att rösta på.

Det finns mer som behöver göras och jag säger inte att jag har den perfekta lösningen men det är dags att diskutera hur demokratin för tvåtusentalet ska se ut. Tyvärr tror jag inte de etablerade partierna klarar den diskussionen. Inte för att de är onda men för att det är normalt svårt för makthavare att diskutera förändringar av hur makten ska fördelas. Kanske måste det till ett nytt politiskt parti för att få fart på en sån diskussion.

Politiker vill tvinga fattiga att gömma sig.

Fattar jag det rätt så vill Cecilia Magnusson (M) inte utrota fattigdomen, bara tvinga fattiga att gömma sig. Hur ska man annars tolka hennes förslag att förbjuda gatutiggeriet?

Eftersom regeringens världsbild är att vi inte har fattiga människor i Sverige så blir tiggarna på gatan ett för tydligt bevis på att de har fel. Deras lösning blir då att förbjuda tiggeriet – men bara de fattigast tiggeri. Det som syns och påminner människor om att andra lider. När politiska partier och organisationer ägnar sig åt organiserat tiggeri via annonskampanjer, telefonringning etc, så ska det så klart inte förbjudas. Ingen politiker vågar riskera stöta sig med organiserade väljare. Personligen ger jag hellre pengar till den som söker mat för dagen än till den som vill avlöna fler ombudsmän.

Sänkt lönekostnad är vägen tillbaks

Gunnar Wetterberg påpekar hur svårt det är för många att få jobb och varför den sammanhållna lönebilden bidrar till att hålla vissa människor kvar på arbetsmarknaden och andra långt ifrån den. Om arbetsgivaren tror att någon kommer att prestera 50 % av vad någon annan ska prestera så kommer den förstnämnda inte att få jobb i en konkurrensutsatt verksamhet. Det skulle nämligen riskera de andras jobb. Därför är också facken nöjda med att massarbetslösheten breder ut sig. Det skyddar lönerna för den majoritet av deras medlemmar som har jobb.

Enda sättet att öka möjligheten för den som arbetsgivaren tror ska prestera sämre är att se till att kostnaden är i nivå med den förväntade prestationen. Om någon till exempel kan förväntas prestera 50% så får inte kostnaden vara mer än 50%. Lättaste sättet att införa det är lönedumpning. Men det innebär som jag ser det ett problem. Stora grupper kommer att få svårt att leva på sin lön. Det kan lösas genom att staten täcker upp för inkomstbortfallet. En variant är som Wetterberg föreslår plusjobb. Övriga arbetsmarknadspolitiska åtgärder kan också vara exempel på detta. Problemet med det är att det krävs en individuell bedömning, som är både rättsosäker och utpekande. Det är inte kul att bli utpekad som lågpresterande.

Ett sätt att kringgå det är att införa generella åtgärder. En åtgärd som i princip skulle fungera är att ha ett generellt stöd för anställning av dem som varit arbetslös och koppla stödets storlek till hur länge någon varit arbetslös. Till exempel skulle det kunna innebära att arbetsgivaren får en rabatt på lönekostnaden som motsvarar arbetslöshetens längd. Den som varit arbetslös i en månad genererar en månads stöd. Den som varit arbetslös i 24 månader genererar 24 månaders stöd.

Det behövs naturligtvis kompletterande regler för kring provanställning och hur man säkrar upp att systemet inte utnyttjas för gratis arbetskraft. Kanske ska rabatten utgå i en fallande skala så att kraftiga brytpunkter undviks och att samtidigt anställningsskyddet trappas upp. Tex att första månaden är rabatten 100%, andra 90%, tredje 80% etc. Första veckan gäller 0 dagars arbetsbefriad uppsägningstid. Andra veckan 1 dag osv. På så vis blir det en kostnad för att ”byta ut” stödpersonen samtidigt som tröskeleffekter minimeras.

Jag har inte funderat igenom alla detaljer kring hur ett sådant regelverk skulle se ut, men det bör en utredare kunna göra ganska fort. Fördelen är att vi skulle få förutsägbara regler som skulle täcka det mesta. Sedan kommer ändå en och annan att behöva ytterligare stöd och då måste naturligtvis den möjligheten finnas. Det är därför det är viktigt med en offentlig sektor. Om man sedan kallar det för plusjobb eller något annat spelar mindre roll.