Kategoriarkiv: Åsikter

Är det nåt jag har gott om så är det åsikter. Här kommer några av dem.

Att blanda kapitalism och socialism funkar inte

Låt mig ta ett par exempel på där Sverige fungerar dåligt av samma orsak. Man har tagit det sämsta från kapitalismen och blandat med det sämsta från socialismen.

  • Bostadsmarknaden
  • Posten
  • Sjukvården
  • Skolan
  • Omsorgen
  • Elmarknaden
  • Järnvägarna.
  • …och många fler…

Listan kan som synes göras lång. Och vad har de då gemensamt? Alla dessa områden anses av samtliga partier för viktiga för att överlåta till en fri marknad eftersom det skulle leda till att vissa människor som behöver service inte får den då de inte har råd att efterfråga den.

Kapitalism har en stor fördel, valfrihet. Har man flera alternativ så kan man välja. Den tanken är god och det fungerar när det gäller tandborstar och annat som i princip alla har råd med men där den som vill ha motordriven reklamhypad tandborste kan betala lite mer och den som är ekonomisk eller har mindre ekonomiska muskler kan köpa ett fyrapack på Ö&B för en tia.

Men när man har försökt överföra det till områden som kräver infrastruktur, djupare kunskap, dyra investeringar och sånt som inte var och en enkelt kan göra bedömningar av, som hur miljövänlig elen är, hur duktig en läkare är, utbildningskvalitet eller hur mycket man ska satsa på att upprusta nät så funkar det av lätt insedda skäl inte. Då har man istället valt att försöka få staten (skattepengarna) att både stå för finansieringen (vård, skola etc) och/eller kontrollera priserna (el, bostäder etc).

Det man inte förstår är att marknad fungerar inte utan (relativt) fri prissättning. Om inte skolor får ta betalt för bättre service så kommer de att antingen lägga ner eller ge den service de har råd med (utan att ta för mycket av vinsten). Om de dessutom vet att de kommer att få nog med kunder eftersom utbudet är för smått då de som vill erbjuda kvalitet har tvingats lägga ner så kan de lägga kvaliteten på en miniminivå och fokusera på vinstmaximering istället. Det är ju faktiskt det som är tanken med privata företag.

På bostadsområdet är det ungefär samma problem. Alla hyresrätter ska kosta ungefär lika mycket så att alla ska ha råd med dem. Alltså tjänar bostadsföretagen mer på att bygga bostadsrätter eller kontor istället. Vad tror ni de gör? Jo bygger bostadsrätter och kontor. Eller bygger relativt billiga funkishus som är för dyra idag och som ingen vill bo i om 30 år (se på miljonprogramsområdena). Samtidigt har vi miljoner människor som tvingas in på en bostadsmarknad de inte vill vara på, antingen att köpa med stora lån trots att de skulle vilja hyra, eller att betala andrahandshyror som inte bara leder till högre kostnad utan också osäkert boende då de kan kastas ut om uthyrningen avslöjas.

Posten kommer vissa dagar inte alls eftersom de har ”effektiviserat” så de inte har tid och andra dagar kommer tre olika företag med post, PostNord, CityMail och Bring. Vem tjänar på det? Ingen som inte är politiker kan tro att det är billigare för samhället att ha tre företag som delar ut post varannan dag än ett företag som delar ut post varje dag?

På område efter område har man gjort samma fel, man har mixat kapitalism och socialism, istället för att ge riktig vålfrihet. Låt systemen leva sida vid sida istället för att ta det sämsta av bägge.

Låt oss ha en väl fungerande allmännnytta som erbjuder låga hyror i funkishus. Men vid sidan av det en fungerande hyresmarknad med fri hyresssättning och rätt till andrahandsuthyrning, ägarlägenheter etc.

Låt oss ha en offentlig vårdsektor som är bra och vars fokus är att ge vård, inte tjäna pengar. Låt samtidigt privat sjukvård få finnas för att tillgodose försäkringskunder, utlänningar som inte omfattas av den allmänna vården och de som tycker det är värt att betala för privat vård. Ett besök i primärvården skulle inte behöva bli så dyrt även om man ska betala allt själv. Och vill man inte så slipper man, då ska samhället erbjuda bra subventionerad vård. Skillnaden är att vill man inte köa, eller man vill ha vård som inte samhället erbjuder (skönhetsoperationer, oprövad teknik etc) så kan man få det utan att behöva åka till Tyskland eller Mexiko.

Låt oss ha en god samhällelig postservice som delar ut daglig post till alla men samtidigt tillåta privata alternativ för den som har behov av budfirmor etc.

På område eller område kan man göra likadant. Låt samhället stå för god service på viktiga områden men utan att förbjuda konkurrens från privata aktörer. Låt privata aktörer få agera fritt i kapitalistisk anda, men utan att förbjuda samhället att erbjuda bra basservice eller gnälla om att det är subventionerat. Jag tror vi får ett bättre samhälle genom att låta socialistisk och kapitalistisk ekonomi fungera sida vid sida, snarare än att försöka blanda dem. För det har vi sett att det blir inte bra.

Våga testa marknadshyror på nya hyresrätter i Rinkeby

Det finns flera problem på Stockholms bostadsmarknad. Men låt mig fokusera på något som kanske kan få acceptans på bägge sidorna om blockgränsen och kanske bidra till att lösa två problem samtidigt.

Tänk om vi skulle tillåta marknadshyror på nybyggda bostäder byggda i typiska problemområden.

En vanlig kritik mot marknadshyror är att det blir dyrt och att inte vem som helst har råd att hyra där. Samtidigt så är kritiken mot problemområdena att bara marginaliserade grupper bor där.

Genom att tillåta marknadhyror i dessa områden kan bostäder byggas för en helt ny målgrupp. Det leder automatiskt till minskad segregation. Samtidigt så  kan det hjälpa till att få nya bostäder.

Enda risken vad jag kan se är att ingen vågar bygga eftersom få människor vågar flytta dit. Så kan det bli. Och då fungerar i alla fall förslaget som ögonöppnare för de politiker som inte vill se.

Låt oss i alla fall göra ett försök med marknadshyror på det som byggs i Rinkeby framöver. Då många företag med internationell karaktär finns i Kista så kan det gå att rekrytera personal dit. Samtidigt kan det bli lättare för de som har Rinkeby som adress att få jobb. För redan när jag bodde där för nästan 20 år sedan fick jag höra att det var en faktor som gjorde det svårare att få jobb. Det lär inte ha blivit bättre idag.

Det är ett förslag som inte löser alla problem, men riskerna är minimala. Det kostar inga pengar och det kan ge stora vinster för samhället.

Att sticka ut eller passa in

Olika perspektiv
Olika perspektiv

Sverige är ett land av konsensustänkande. Vi är ett folk av konflikträdda som hellre tonar ner våra åsikter är att riskera att stöta oss med majoriteten. De flesta har bara tydliga åsikter när de vet att de delas med flera.  Eller när promillehalten får oss att släppa hämningarna.

Detta trots att det är ett oomkullrunkeligt faktum att det mesta som kallas sanningar är perspektiv. Det som är sant för den ena kan vara osant för den andra. Det är lika rätt att beskriva en pannkaka som rund som att beskriva den som platt. Sett från sidan kan den dessutom se ut som ett streck.

I Sverige gör vi ofta som så att vi håller med majoriteten eller håller tyst. Det är väl bara i Sverige som oppositionen kan komma överens med regeringen om att aldrig fälla deras förslag – utan att få något tillbaks.

Rent socialt gör det väl inte så mycket – mer än att det kan vara lite tråkigt när alla är ense. I affärsvärlden märks det mest genom att man hellre tar ett  möte till än att fatta ett beslut när man inte är överens. Konsensus är viktigare än beslutsamhet – på gott och ont. För mig som håller på med internationella affärer är väl det det påtagligaste exemplet.

Men som politiskt intresserad är det nog ännu tydligare. Den som vill göra karriär ska passa in, inte sticka ut. Titta bara på politikers twitterflöden eller Facebook. Du ser knappast någon politiker med maktambitioner utmana den egna ledningen. Antingen håller man tyst, repeterar det som ledningen säger, eller så rapar man säkra floskler.

Numera så är det inte bara politiska partier som utesluter medlemmar som inte passar in. Även facken utesluter de som har fel åsikter. För dem som har politiken som födkrok och majoriteten av umgänget inom politiken så blir det uppenbart varför det är viktigt att inte sticka ut.

Utöver att möjligheten att påverka är så liten så det inte är värt tiden att sitta av möten så är det väl det som är det främsta skälet för mig att inte vara partipolitiskt aktiv. Om till synes alla är överens försöker jag hellre fundera på vad som är andra sidan av myntet, hellre än att stämma in i pöbelns rop.

Därför försvarar jag gärna politiker som kommer till korta privat och när pöbeln kräver deras huvud på fat för att de haft svårt att tex hålla flaskan eller gylfen stängd. Jag högaktar de som lämnar politiken för att det egna partiet går emot sin ideologi eller sina vallöften.

När andra bråkar om två olika alternativ så försöker jag hitta ett tredje hellre än att ta ställning. Därför kallas jag ofta höger av vänstern och vänster av högern. Jag sticker hellre ut än passar in.

Det är roligare så och det finns alltid minst tre sidor av myntet Även om de flesta satsar sina pengar på krona eller klave så kan det ibland vara rätt att påpeka att det kan hamna på högkant. Med rätt förutsättningar kan jag till och med slå vad om att jag släppa ett mynt  så det hamnar på högkant. Men för att lyckas med det så måste man tänka annorlunda och gå emot det alla andra säger.

Får vi se Aftonbladet säga att det är kvinnornas fel att kvinnor blir sjuka?

iprenAnders Lindberg har fel när han påstår att det är ”männens fel att kvinnorna är sjuka”. Grunderna till det absurda påståendet är två. Dels att kvinnor jobbar mer än ”de lata männen” och dels att de manliga cheferna i kommunerna inte tar ansvar för arbetsmiljön så som de borde.

Bortsett från att det är en riktig skitartikel som försöker smutskasta män som grupp trots att en majoritet av männen inte är chefer i offentlig sektor på ett sätt som det vore olagligt om det riktades mot tex ”kvinnor” eller ”invandrare” så har han fel i sak.

När det gäller det första påståendet så finns det flera undersökningar som visar att räknar man den totala arbetstiden (avlönat och oavlönat arbete) så jobbar män något mer än kvinnor. Myten om att kvinnorna jobbar hårdare är alltså fel. Sedan kan man tycka att även om mannen jobbar 9 timmar och kvinnan 6 på jobbet så ska man göra exakt lika många timmars hemarbete. Det står Anders Lindberg fritt att tycka. Men då ska det vara med ärliga argument och inga lögner.

När det gäller den andra delen, om de dåliga cheferna i kommunerna så är faktum den att majoriteten av cheferna i offentlig sektor är kvinnor. Alltså går det inte att påstå att felet är de MANLIGA chefernas, eftersom 2 av 3 chefer inom den kommunala sektorn är kvinnor. I privat sektor  där de manliga cheferna är i majoritet så är arbetsmiljön enligt Anders Lindberg egen artikel bättre. Så nu undrar jag om vi får en rättelse från Aftonbladet och Anders Lindberg där rubriken är ”Kvinnornas fel att kvinnor blir sjuka”.

Därför får SD över 20%

Majoriteten av de 20% som kan tänka sig att rösta på SD, gör det inte för att de vill ta bort chansen från de invandrare som finns i Sverige idag. Majoriteten av de 20% kan tänka sig att rösta på dem, därför att de övriga partierna inte pratat om det som berör dem. När alla andra blundar och låtsas som att allt är perfekt i Sverige så kanske det blir så i ett desperat försök att väcka våra befintliga makthavare. När ingen har några nya lösningar på de problem som de skapat med de gamla lösningarna så blir det så här. 

Alla som har öppna ögon ser att arbetslösheten är avsevärt mycket större än för bara några decennier sedan. Alla kan se bostadsbristen. Vi har också fått en sjukvård i upplösning, en accelererande övervakning, avskaffat försvaret och en poliskår som öppet säger att det är viktigare att sätta dit Svensson för fortkörning än att ta de riktiga brottslingarna. Enda lösningen dagens politiker, på bägge sidorna blockgränsen har är att ösa mer resurser på de system som skapat problemen. 

Detta systemkramande och bristen på visioner gör att många människor inser att de övriga sju partierna inte kan lösa problemen. SD är ett oprövat kort. Jag tror inte stödet för dem är ett tecken på ökad rasism. De senaste dagarnas folkrörelseliknande arbete för att hjälpa flyktingar tyder snarast på motsatsen. Jag tror det är ett tecken på desperation över de övriga partiernas oförmåga att se längre än till nästa opinionsundersökning och att de är mer intresserade av att mobba SD än att faktiskt regera Sverige.