Alla inlägg av admin

Paulina Avilés Filppu

Paulina med pappa
Paulina Avilés Filppu

Jag vet inte om Paulina fortfarande heter Filppu, eller om hennes mamma försökt radera minnet av mig i hennes medvetande. Kanske heter hon numera bara Paulina Avilés eller Paulina Alvarado. Möjligen heter hon Paulina Avilés Alvarado som sin mamma. Kanske har hon fått någon nytt efternamn från någon ny man/kvinna i familjen. Men Paulina Filppu är i alla fall dotter till Kent Filppu.

Det riktiga namnet på min älskade dotter är i alla fall Paulina Avilés Filppu. Henne får jag tyvärr inte träffa och jag kan inte ens nå henne på telefon eftersom hennes mamma ser till att hindra Paulina att ha kontakt med sin pappa.

Jag antar att Paulina inte får veta sanningen om varför inte pappa ringer eller träffar henne. Därför gör jag den här sidan för att hon någon gång i framtiden ska googla på sig själv och hitta hit. Då kan hon i alla fall få veta att det inte var pappa som övergav henne utan att det var mamma som kopplade bort kontakten.

Om du vill veta mer om vad som hände när Gloria Avilés, Paulinas mamma, såg till att hindra sin egen dotter, Paulina, från att ha kontakt med sin pappa så finns de i boken Utan min dotter.

Den senaste kontakten jag hade med Paulina var när jag berättade för henne att jag tänkte komma till Honduras och hälsa på henne. Minnet av hur hon jublade och skrek ut ”SIIIIIIIIIIII” (ja) riskerar tyvärr att bli det sista jag får höra av henne på länge.

Sedan dess har Gloria vägrat Paulina all kontakt med mig. Det var i oktober 2010 och åtskilliga hundra telefonsamtal och mail har förblivit obesvarade sedan dess.

Om du som läser detta träffar Paulina eller på annat sätt har kontakt med henne, så berätta gärna att hennes pappa älskar henne och att jag hoppas att hon söker upp mig när hon är stor nog att kunna göra det utan att hennes mamma kan hindra henne.

Motsvarande sida om Paulina Avilés Filppu på spanska.

Lycka med barn.

För en stund sedan var jag och handlade mat med min tvåårige son Gustav. Då hamnade vi i en mycket viktig diskussion om livets väsentligheter. Det vill säga; jag påstod att ”Det är du som är pappas gosegris”. Han svarade som alltid ”Nähä”. Jag sa: ”Joho” sen upprepade vi dessa nähä och joho ett tiotal gånger. För varje gång blev hans leende större och säkert mitt också. Så insåg jag att några runt omkring tittade lite skumt på oss.

Jag hade varit helt omedveten om vad som hände runtomkring ungefär som när man har bra sex eller är duktigt packad och tror att ingen hör när man skriker. Det är ett av många glädjeämnen med barn, när man ser de små leendena bli större och större och även om inte orden är så viktiga så är kontakten så skön.

Medan jag tittade mig omkring på de som undrade om jag var riktigt frisk så sträckte Gustav fram armarna och putade med munnen så jag bara måste ge honom en kram och en puss. Han kanske fick sista ordet, men jag vann i alla fall diskussionen 🙂