Att sticka ut eller passa in

Olika perspektiv
Olika perspektiv

Sverige är ett land av konsensustänkande. Vi är ett folk av konflikträdda som hellre tonar ner våra åsikter är att riskera att stöta oss med majoriteten. De flesta har bara tydliga åsikter när de vet att de delas med flera.  Eller när promillehalten får oss att släppa hämningarna.

Detta trots att det är ett oomkullrunkeligt faktum att det mesta som kallas sanningar är perspektiv. Det som är sant för den ena kan vara osant för den andra. Det är lika rätt att beskriva en pannkaka som rund som att beskriva den som platt. Sett från sidan kan den dessutom se ut som ett streck.

I Sverige gör vi ofta som så att vi håller med majoriteten eller håller tyst. Det är väl bara i Sverige som oppositionen kan komma överens med regeringen om att aldrig fälla deras förslag – utan att få något tillbaks.

Rent socialt gör det väl inte så mycket – mer än att det kan vara lite tråkigt när alla är ense. I affärsvärlden märks det mest genom att man hellre tar ett  möte till än att fatta ett beslut när man inte är överens. Konsensus är viktigare än beslutsamhet – på gott och ont. För mig som håller på med internationella affärer är väl det det påtagligaste exemplet.

Men som politiskt intresserad är det nog ännu tydligare. Den som vill göra karriär ska passa in, inte sticka ut. Titta bara på politikers twitterflöden eller Facebook. Du ser knappast någon politiker med maktambitioner utmana den egna ledningen. Antingen håller man tyst, repeterar det som ledningen säger, eller så rapar man säkra floskler.

Numera så är det inte bara politiska partier som utesluter medlemmar som inte passar in. Även facken utesluter de som har fel åsikter. För dem som har politiken som födkrok och majoriteten av umgänget inom politiken så blir det uppenbart varför det är viktigt att inte sticka ut.

Utöver att möjligheten att påverka är så liten så det inte är värt tiden att sitta av möten så är det väl det som är det främsta skälet för mig att inte vara partipolitiskt aktiv. Om till synes alla är överens försöker jag hellre fundera på vad som är andra sidan av myntet, hellre än att stämma in i pöbelns rop.

Därför försvarar jag gärna politiker som kommer till korta privat och när pöbeln kräver deras huvud på fat för att de haft svårt att tex hålla flaskan eller gylfen stängd. Jag högaktar de som lämnar politiken för att det egna partiet går emot sin ideologi eller sina vallöften.

När andra bråkar om två olika alternativ så försöker jag hitta ett tredje hellre än att ta ställning. Därför kallas jag ofta höger av vänstern och vänster av högern. Jag sticker hellre ut än passar in.

Det är roligare så och det finns alltid minst tre sidor av myntet Även om de flesta satsar sina pengar på krona eller klave så kan det ibland vara rätt att påpeka att det kan hamna på högkant. Med rätt förutsättningar kan jag till och med slå vad om att jag släppa ett mynt  så det hamnar på högkant. Men för att lyckas med det så måste man tänka annorlunda och gå emot det alla andra säger.

Kommentera