7 skäl till Socialdemokratins kräftgång

1. Man har inte ens lyckats definiera arbetarklassen.

Vilka är arbetarklass idag? Bara LO-arbetare? Med den definitionen går det inte att vara ett femtioprocentsparti. Därför behöver målgruppen breddas och det naturliga är tjänstemännen då gränsen mellan arbetare och tjänstemän är flytande.

2. Man har inte förstått vilka frågor som är viktiga för den arbetande klassen.

Kanske beror det på att så få av politikerna har färska erfarenheter av att arbeta i den privata sektorn utanför rörelsen men de flesta av oss kämpar för att få vardagen att gå ihop. Det är viktigare med dagis än med hur lagen kräver att föräldraförsäkringen ska fördelas. Även om vi har homosexuella kollegor eller till och med själva tillhör en sexuell minoritet så är inte det allt vi tänker på. Vi har också jobb, vi har barn att ta hand om, vi har problem att få ekonomi och vardag att gå ihop. Kanske oroar vi oss för brottsligheten. Det var kanske stort första gången partiledaren gick i Pride men det är ingen stor sak varje gång. Partiledningen borde inse att sexuella minoriteter är vanliga människor med vanliga problem inte ett pittoreskt inslag man ska prata fint om och hitta någon symbolfråga till. För de flesta är det inga problem att acceptera bögar. Den minoritet som har problem är nog de som inte accepterar dem.

3. Arbetarklassen är inte dum och vi behöver inga som tänker åt oss.

Förr ansåg arbetarrörelsen att det var politikens uppgift att ge människorna förutsättningarna att få leva sina liv som de själva vill. Nu tycks de anse att politikens uppgift är att få människorna att leva sina liv som politikerna vill. Ge oss makten över våra liv istället för regleringar. Ge oss dagis istället för pappamånader. Vi vet redan att rökning är farligt, att socker är onyttigt och att det inte är bra att dricka för mycket alkohol. Vi kanske till och med kan tro på att det är skadligt att äta för mycket kött även om det är gott. Men det är inget skäl att förbjuda rökning i våra egna hem, att diskutera sockerskatt, eller tvinga på våra barn köttfria måndagar.
De flesta av oss har redan slutat röka inne, vi försöker minska på sockret. Vi dricker nästan bara på helgerna och faktum är att allt fler slutar dricka helt. Vi kan ge våra barn vegetariskt om vi vill. Vi vet att cykelhjälm är bra, men kan vi inte få vara föräldrar och själva välja om och när våra barn måste ha det. Kanske behövs det inte när man fortfarande har stödhjul och bara ska cykla till brevlådan. Att många går ut grundskolan utan att vara behöriga till gymnasiet löses inte med obligatoriskt gymnasium. Att några få barn väljer bort förskoleklass löses inte med att förbjuda alla barn som går i förskoleklass att få ledigt en vecka när föräldrarna kan ta semester. Ge oss förutsättningar att leva våra liv som vi vill istället för att tvinga oss att leva som ni vill.

4. Skatt är ett medel inget mål

Vi betalar gärna skatt så länge pengarna går till det som vi tycker är viktigt. Det kan vara försvar, polis, skola omsorg. Exakt vad vi tycker är viktigt varierar såklart. Några tycker stöd till frikyrkor eller genusforskning är viktigt, men de är i minoritet. Fler vill nog ha stöd till barnens fritid. Exakt vad som ska bekostas av skattemedel kan man diskutera. Men vi förstår att det är vi som betalar skatten.
I arbetarrörelsens ungdom såg man skatt som ett förtryck, men många år av maktinnehav när man själva fått bestämma vad skatten ska användas till har gjort att arbetarklassens företrädare nu tycker att skatt är bra – så bra så den ska utkrävas även av svenskar som flyttat utomlands, även om vi inte behöver pengarna. Vi väljer hellre själva vad vi gör med våra pengar än att låta politikerna styra över dem men vi förstår att skatt behövs för vår gemensamma välfärd och därför betalar vi gärna skatt. Men då måste vi känna att pengarna används till VÅR gemensamma välfärd, inte för att att finansiera andras välfärd eller förverkliga politikernas egna drömmar.

5. Jämställdhet men inget könskrig

Vi inser att kvinnor och män har mer av samma problem (eller heter det utmaningar numera)  i livet än olika. Vi står på samma sida. Vi är inte motståndare till varandra. Den vita CIS-mannen är ingen skurk utan en stor del av arbetarklassen. Vi står upp mot våldet som drabbar både kvinnor och män men de flesta av oss slår aldrig en kvinna och vi känner inte igen oss i politikernas verklighetsbeskrivning om att ”alla män är talibaner” eller att ”vem som helst kan vara våldtäktsman”.
Vi ser inget problem i att våra söner leker med bilar. De har redan dockor hemma men kanske har de valt att inte leka med dem. Vi ser heller inga problem i att våra döttrar vill klä sig i rosa. De spelar fotboll och klättrar i träd ändå (i den mån det finns träd kvar som går att klättra i när allt ska vara så överbeskyddande). Vi behöver inte fler pappamånader för att lösa livspusslet. Vi behöver dagis som är öppet när vi börjar jobba på morgonen. Det underlättar för både kvinnor och män.
Vi har redan kvinnliga chefer så vi vet att de kan komma dit utan kvotering så när det gäller kvotering till bolagsstyrelsen så kanske vi är för, eller emot, men det är inte en arbetarklassfråga. De flesta av oss är ändå långt från börsbolagens styrelser oavsett kön.

6. Vi vet att invandringen kostar pengar och det är vi som betalar.

Under så många år har politikerna försökt lura i oss att invandringen är en ren vinst. Det stämde på den tiden de flesta invandrare kom ut i jobb. Vi vet hur det ser ut på arbetsplatserna i dag. Det krävs gymnasiekompetens för att vända hamburgare, pedagogutbildning för att byta blöja och ett antal certifikat, intyg eller legitimationer för många olika jobb. De flesta jobb kräver högskoleutbildning och gärna lång erfarenhet.
För att få högskoleutbildning krävs normalt att man behärskar både svenska och engelska på en mycket hög nivå. Den som kommer hit från ett krigshärjat land och i vissa fall aldrig fått någon riktig skolutbildning, som inte kan något av de två språk som krävs här, som kanske dessutom har en historia av trauman och som inte ens har grundläggande förståelse för det svenska samhället har väldigt liten chans att lyckas i Sverige. De hamnar i utanförskap.
Utanförskapet skapar problem, inte bara för de som lever i utanförskap utan också för resten av samhället. Det förstår även en arbetare. Vi förstår också att det är vi som betalar för det. Vi är inte rasister för att vi är oroliga över den utvecklingen. Men vi ser att politiker från sju partier har blundat för det här i många år. Några arbetare väljer därför att rösta på SD och då får vi glåpord som rasist och till och med nazist slängda efter oss. Hur fan tror ni vi ska vilja komma tillbaka till arbetarrörelsen efter detta?

7. Vi förstår inte varför det är så viktigt med nyspråk.

Nu kanske de flesta av oss har slutat säga negerboll (eller måste man skriva om det så det heter ”det gamla ordet för chokladboll”)?. Men inte ens statsministern kan hålla reda på om det ska heta zigenare, resande eller något annat. Vi kanske kallar utmaningar för problem eller en gay för bög utan att förstå att det är bara bögen själv som får göra det. Vi kanske inte hittar rätt ord för att beskriva den som är mörkhårig och aningen mörkare i nyansen än oss utan att vara färgad (eller får man säga svart). Därför kanske vi för enkelhetens skull säger svartskalle eller blatte, särskilt om vi är stressade, arga eller fulla och därför har andra prioriteringar än att uttrycka oss korrekt. När vi blir förbannade drar vi till med förolämpningar som kanske inte är korrekta längre. Vi kanske vill skämta eller vara LITE provokativa men det blir MYCKET provokativt i vissa sammanhang.
För den som inte ägnar hela sitt liv åt sociala media kan det vara svårt att alltid uttrycka sig rätt. Vi tycker inte om att bli betraktade som skit om vi någon gång sagt eller skrivit lite fel. Låt språket ha sina nyanser och acceptera att en del använder ord som andra inte tycker om så kan vi jobba på att försöka undvika de orden i sammanhang där någon ta illa upp istället för att jämt diskutera formuleringarna.

Sammanfattande tankar

Det är några områden där jag tror att S har misslyckats med att förstå arbetarklassens behov. Jag förstår att jag är bara en av miljontals människor som arbetar i det här landet och det kommer att vara någon som är mening med mig på varje punkt. Bra. Vi som jobbar tål att diskutera sakfrågan, så låt oss göra det. Men låt oss göra det som vi gjorde på min tid i SSU, att bryta argument mot varandra efter att ha försökt förstå vad den andre menar istället för att hitta ett ord att haka upp sig på och utifrån detta definiera personen vi diskuterar mot som något olämpligt och inte värdigt en dialog. Jag inser att jag – liksom alla andra – uttrycker mig så författaren (jag själv) förstår vad jag menar, men att den som kommer från en annan kontext kan tolka något på annat sätt än jag avsett det. Fråga då istället för att känna dig förolämpad. Min avsikt är inte att förolämpa någon.
Jag har länge undrat varför inte S varit intresserade av att få tillbaks de över 90% av medlemskåren man tappat sedan 1979. Jag vet att många av dem var kollektivanslutna och aldrig ville vara medlem i partiet, men även de senaste 20 åren har medlemsantalet halverats. Det har inte med kollektivanslutningen att göra. Varför har man aldrig frågat oss som lämnat partiet varför vi valde att lämna det parti vi en gång varit aktiva och kanske också förtroendevalda för?
Jag inser att jag inte är tolk för hela arbetarklassen och att vissa inte ens anser mig tillhöra den eftersom jag vägrar kalla mig feminist, jag inte känner skuld för att jag är född som man, att jag har drivit företag eller helt enkelt för att jag har ett tjänstemannayrke och tjänar för bra för att tillhöra arbetarklassen. Ja tyck det då. Det är typiskt sekteristiskt tänkande som har utplånat kommunismen. Vill ni att hela arbetarrörelsen ska gå den vägen så fortsätt utesluta alla som inte tänker och tycker 100% korrekt. Jag har gett upp – även om jag fortfarande har ett brinnande politiskt intresse och ett stort engagemang för att tillsammans med andra skapa en bättre värld.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: