Smarta lösningar för gemensam ekonomi

Budgetpropositionen_hösten_2014_('Nådiga_luntan')_002I en diskussionsgrupp för Mensamedlemmar dök frågan upp om hur man bör hantera gemensam ekonomi i en relation.

Först och främst ska jag väl säga att jag tycker det är upp till familjen att lösa på det sätt som passar den enskilda familjen bäst. Dock finns några saker man bör tänka på – åtminstone i relationer som är tänkta att vara under en större del av livet.

En stor sak är pensionspoängen. Om det är stor inkomstskillnad mellan makar eller sammanboende så kan det leda till att den ene står där en dag, ensam och med väldigt låg pension. Se till att försäkra upp den mest lågavlönade så att denne klarar sig även om hen är ensam den dag det är dags för pension. Det behöver inte bara ske genom pensionsförsäkringar utan pensionssparande kan göras på olika sätt.  Klokt kan också vara till livförsäkringsskyddet så att om den ena parten dör kan resten av familjen bo kvar i huset/lägenheten.

Dina pengar, mina pengar och våra pengar

Men vid sidan av det så tycker jag det är viktigt att också fundera på det här med dina pengar, mina pengar och våra pengar.

Jag har många vänner som har separat ekonomi även efter mångårigt äktenskap och makarna kan diskutera vem som ska betala middagen när de äter ute. Andra har delat upp kostnaderna så att tex den ene betalar räkningar och den andra handlar mat. Några sätter alla pengar på ett och samma konto och kommer överens om alla utgifter.

Vad som fungerar bäst för varje familj är så klart upp till dem. Ingen lösning är bäst för alla. Men jag kan se två problem som behöver lösas. Ett är att många vill jämna ut ojämna inkomster inom familjen. Då är ovanstående lösningar sällan optimala. Ett annat problem är om man bara har gemensamt konto så kommer frågan om att prioritera A:s rökning mot B:s utekväll, eller C:s jacka mot D:s bowling.

Inkomstfördelning med gemensamma och privata konton

Därför tycker jag en smart lösning för många är att ha ett gemensamt konto där alla inkomster hamnar. Därifrån hanterar man alla gemensamma kostnader. Sedan fördelar man ut pengarna till familjemedlemmarna för personliga kostnader. Man kan välja att ge bägge (eller alla om det är en större familj) lika stort belopp, eller så ger man olika belopp beroende på vad som ska täckas. Om den ena tex köper all mat och den andre bara sprit så ska beloppen så klart inte vara lika stora. Likaså kan man välja att ta hänsyn till om den ena köper mer åt barnen eller har andra kostnader som partnern inte har. Det kan vara allt från till exempel mensskydd, rakgrejer, studielitteratur till arbetsresor eller arbetskläder. Exakt hur man fördelar beror på vad man vill uppnå.

Nyckeln som jag ser det är att man får en fördelning inom familjen. Man får ett gemensamt konto för gemensamma kostnader och man får en privat sfär som kan användas utan att man behöver be om tillåtelse för att köpa en till öl, spela bort en slant eller impulsköps nåt på rea.

Självklart kan man gå åt andra hållet också. Vet man att man tex har gemensamma kostnader på 15000 så kan man lägga in 15000 på gemensamma kontot och behålla resten privat. Självklart behöver inte var och en bidra med lika mycket till de 15000 utan det är ju upp till vad man kommer överens om.

Privatekonomin är som samhällsekonomin.

Vill man leka stat och krångla till det kan man till och med göra en hel samhällsekonomi av familjen. Av lönen lägger man in X% till det gemensamma. X kan dessutom vara progressivt om man vill göra riktig överkurs. Sen får den som ansvarar för inköp till barnen ta ut Y kronor som ”barnbidrag”. Den som är sjuk får ta ut en slant av det gemensamma etc. Den lösningen är nog lite överkurs för de flesta. Men det kan ge en bra förståelse för hur staten fungerar, varför vi behöver en gemensam ekonomi och varför man ibland måste ta ett steg tillbaks och fundera på om ett eller annat verkligen behöver finansieras gemensamt. Framför allt förstår man att det är för staten som för familjen; inkomsterna måste vara minst lika stora som utgifterna annars går det åt skogen. Kanske borde fler politiker ha erfarenhet av att försöka få en knaper familjeekonomi att gå ihop innan de sätter sig i riksdagen och ska sy ihop hela vår gemensamma ekonomi.

Olika sätt att lösa pensionssparandet

pengarSom många vet så har regeringen i princip avskaffat det skattegynnade privata pensionssparandet och därför finns det ännu större anledning än tidigare att se på alternativa sparformer. Det bästa sättet att pensionsspara är att ha en vit lön, därefter kommer kollektivavtal eller motsvarande tjänstepensioner utan avtal.

För den som är företagare och vill skydda sin partner går det att anställa partnern i firman för att kunna ge motsvarande förmåner. Det är också ett bra sätt att jämna ut inkomster inom familjen om man så vill. Men en liten varning. Det är inte bara pensionen som delas på det sättet utan också sjukförsäkring, ersättning vid VAB etc. Det är viktigt att tänka på helheten. Ur pensionshänseende är det dock ofta klokt och tjänar du mer än 10 basbelopp  och din partner inte gör det så är det ofta ett klokt val att anställa henom för överskjutande del.

Men om man vill ha ytterligare pensioner då, eller inte är företagare? Det finns olika vägar att gå och personligen föredrar jag att tänka bort skatten. Skatt kommer och går och man vet inte vad som kommer att gälla den dag man pensioneras, om det inte är väldigt nära. Några saker man kan göra är att:

  • Amortera på lån. Är det gemensamma lån så har det också en utjämnande effekt inom familjen. Det här är nog för de flesta det bästa pensionssparandet.
  • Köp bostad. Även om många tror på en bostadsbubbla så är det enkelt. Så länge det byggs mindre än befolkningen ökar så kommer efterfrågan att stiga. Dock kan det hända att vissa bostäder minskar i värde. Därför bör man vara försiktig. Men kan man kombinera nytta med nöje som genom att köpa sin egen bostad eller en semesterbostad så är det ju bra. Personligen så tycker jag marknaden i Spanien är mer lockande än den här i Sverige och därför har jag investerat i en lägenhet i Alicante.
  • Köp andra fasta tillgångar. Man kan också köpa skog, fastigheter som inte är bostäder eller annat som har ett bestående värde.
  • Investera i värdepapper. Det är klart det är farligt och aktier är som ett kedjebrev. Idag är värdet på aktier frikopplat från substansen i bolaget och mer baserat på förväntningar. Det betyder att den dag människor överger tror på börsen eller tex en kris gör att många vill ta ut pengarna samtidigt så riskerar man att förlora ordentligt. Riskerna kan minskas och avgifterna ökas genom att man använder fonder.
  • Köp guld. Det har länge varit att betrakta som en säker investering. Då människor tenderar att vilja ha guld i kristid kan det kanske vara en bra ide.
  • Bankkonto. Att ha pengar i madrassen ger ingen avkastning. Nej men inte heller några förluster. Har man betalt alla lån så är det inte fel att spara pengar på ett vanligt bankkonto – särskilt om man inte är riskvillig och om man har kort tid kvar till pension.
  • Drick öl och spara tomglasen. Det är kanske inte den klokaste placeringen, det inser alla. Men tipset förtjänar sin plats eftersom det är viktigt att komma ihåg att leva idag också, inte bara tänka på framtiden.

Som med så mycket annat så är riskspridning klokt och har man råd så kan man med fördel kombinera flera av ovanstående tips. Det finns inte en lösning för alla men jag tror det är viktigt att fokusera på vad man vill uppnå. Trygghet kontra avkastning? Utjämning inom familjen? I så fall är det viktigt att skriva tillgångarna som gemensamma eller fördela dem mellan parterna på det sätt som passar familjen. Något annat? Ja det är som sagt var upp till varje familj att lösa på det sätt som passar bäst.

Man kan inte göra samma misstag två gånger

samma misstagFritt översatt betyder detta: ”Du kan inte göra samma misstag två gånger. Därför att den andra gången du gör det är det inte ett misstag utan att val.”

Det är något som kan vara värt att tänka på ibland. Även om vi gör samma val som vi skulle gjort om vi inte tänkte på det så kan det hjälpa oss att förstå varför vi gör som vi gör.

 

Man kan spela för nöjes skull – och samtidigt försöka vinna.

Vi har alla sett dem. De där maskinerna på krogarna som man kan mata med sedlar för att få en stunds spänning. I bästa fall kan man till och med vinna en slant. Jag kan förstå det om man tex väntar på någon och söker lite förströelse. På den lokala kineskrogen sitter några personer mer eller mindre dagligen och matar maskinerna med sedlar och dricker öl. Några av dem är rätt sociala och verkar känna varandra liksom de flesta andra stammisarna. Men andra verkar vara mer fokuserade på spelet och är inte särskilt sociala. De bara matar maskinerna med sedlar, dricker öl och stirrar på skärmen.
Vad jag dock har lite problem att förstå är att om man bara vill dricka öl och spela på automater, inte umgås med någon. Varför då inte sitta hemma och spela? Det finns gott om spelautomater på nätet också. Faktum är också att det går att sitta på krogen och spela över internet också, antingen via en smartphone, en läsplatta eller att ta med datorn.
Det ger några stora fördelar. Dels så har internetcasinorna ofta en bättre återbetalningsprocent än Svenska Spels automater. Tyvärr är det svårt att hitta information hur mycket som går tillbaks till spelarna. Men i de flesta fall är det mer än de minst 85% som Svenska Spel hävdar att de återbetalar från Jack Vegasmaskinerna. Dessutom erbjuder de flesta internetcasinon bonus, Slots heaven ger tex 200% bonus. Det innebär att om man sätter in 1500 kronor så får man 4500 att spela för.
Om man tänker på att kasinona aldrig betalar ut mer än 100% i vinster, så förlorar alla långsiktigt på att spela på såna maskiner. Men just bonusen är det som kan utgöra skillnaden. Med hjälp av bonusen så kan utbetalningsprocenten bli en bra bit över 100%. Det är inte så illa. Då blir man långsiktigt en vinnare. Spelar man inom EU så är det fullt lagligt och vinsterna är skattefria. Information om var kasinot är beläget är ofta betydligt lättare att hitta än information om återbetalningsprocenten.
Sammanfattningsvis kan man väl säga att det är rent ekonomiskt en dålig ide att spela på slotsmaskiner. Casinot vinner alltid i långa loppet och du förlorar. Dock kan man väl säga samma sak om biobesök. Och tycker man det är roligt att spela så kan man väl lika gärna lägga pengarna på slotsmaskiner som på biobiljetter. Och om du vill spela för att vinna så bör du bara spela när du har en fördel, tex genom en bra bonus.

 

Att sticka ut eller passa in

Olika perspektiv
Olika perspektiv

Sverige är ett land av konsensustänkande. Vi är ett folk av konflikträdda som hellre tonar ner våra åsikter är att riskera att stöta oss med majoriteten. De flesta har bara tydliga åsikter när de vet att de delas med flera.  Eller när promillehalten får oss att släppa hämningarna.

Detta trots att det är ett oomkullrunkeligt faktum att det mesta som kallas sanningar är perspektiv. Det som är sant för den ena kan vara osant för den andra. Det är lika rätt att beskriva en pannkaka som rund som att beskriva den som platt. Sett från sidan kan den dessutom se ut som ett streck.

I Sverige gör vi ofta som så att vi håller med majoriteten eller håller tyst. Det är väl bara i Sverige som oppositionen kan komma överens med regeringen om att aldrig fälla deras förslag – utan att få något tillbaks.

Rent socialt gör det väl inte så mycket – mer än att det kan vara lite tråkigt när alla är ense. I affärsvärlden märks det mest genom att man hellre tar ett  möte till än att fatta ett beslut när man inte är överens. Konsensus är viktigare än beslutsamhet – på gott och ont. För mig som håller på med internationella affärer är väl det det påtagligaste exemplet.

Men som politiskt intresserad är det nog ännu tydligare. Den som vill göra karriär ska passa in, inte sticka ut. Titta bara på politikers twitterflöden eller Facebook. Du ser knappast någon politiker med maktambitioner utmana den egna ledningen. Antingen håller man tyst, repeterar det som ledningen säger, eller så rapar man säkra floskler.

Numera så är det inte bara politiska partier som utesluter medlemmar som inte passar in. Även facken utesluter de som har fel åsikter. För dem som har politiken som födkrok och majoriteten av umgänget inom politiken så blir det uppenbart varför det är viktigt att inte sticka ut.

Utöver att möjligheten att påverka är så liten så det inte är värt tiden att sitta av möten så är det väl det som är det främsta skälet för mig att inte vara partipolitiskt aktiv. Om till synes alla är överens försöker jag hellre fundera på vad som är andra sidan av myntet, hellre än att stämma in i pöbelns rop.

Därför försvarar jag gärna politiker som kommer till korta privat och när pöbeln kräver deras huvud på fat för att de haft svårt att tex hålla flaskan eller gylfen stängd. Jag högaktar de som lämnar politiken för att det egna partiet går emot sin ideologi eller sina vallöften.

När andra bråkar om två olika alternativ så försöker jag hitta ett tredje hellre än att ta ställning. Därför kallas jag ofta höger av vänstern och vänster av högern. Jag sticker hellre ut än passar in.

Det är roligare så och det finns alltid minst tre sidor av myntet Även om de flesta satsar sina pengar på krona eller klave så kan det ibland vara rätt att påpeka att det kan hamna på högkant. Med rätt förutsättningar kan jag till och med slå vad om att jag släppa ett mynt  så det hamnar på högkant. Men för att lyckas med det så måste man tänka annorlunda och gå emot det alla andra säger.