När vet du tillräckligt?

Information kommer aldrig att vara komplett. Oavsett vad det handlar om så är det omöjligt att ha all information. Det går alltid att fråga ”varför” ett varv till, eller fundera på ytterligare alternativ.

Därför bör en av de första frågor vi ställer oss inför ett beslut eller annan informationsinhämtning vara  ”När vet jag tillräckligt”.  Det kan handla om att prissätta en produkt korrekt, om man ska ta ett jobberbjudande, köpa ett hus etc. Någon gång så måste man fatta beslutet även att man inte vet allt. När vet jag om jag vill ligga med henne eller inte. Om man redan innan har bestämt sig för när man vet tillräckligt så är det lättare att fatta beslutet.

När jag vet om jag kan sälja produkten och de betalar bättre än i dag så tar jag jobbet. Så snart jag har en idé om deras alternativkostnad så sätter jag priset. För mig är huset värt X, får jag det billigare så köper jag det. Luktar hon inte illa när jag får en välkomstkram och om hon verkar sugen så försöker jag komma till.

Med ett sådant tankesätt så blir du en bättre beslutsfattare. Du fattar bättre beslut om du fokuserar på rätt saker. Du sparar tid på att inte söka vidare när du redan har tillräckligt. Men viktigare är att du förlorar inte en massa möjligheter medan du väntar på att få mer information.

Våga testa marknadshyror på nya hyresrätter i Rinkeby

Det finns flera problem på Stockholms bostadsmarknad. Men låt mig fokusera på något som kanske kan få acceptans på bägge sidorna om blockgränsen och kanske bidra till att lösa två problem samtidigt.

Tänk om vi skulle tillåta marknadshyror på nybyggda bostäder byggda i typiska problemområden.

En vanlig kritik mot marknadshyror är att det blir dyrt och att inte vem som helst har råd att hyra där. Samtidigt så är kritiken mot problemområdena att bara marginaliserade grupper bor där.

Genom att tillåta marknadhyror i dessa områden kan bostäder byggas för en helt ny målgrupp. Det leder automatiskt till minskad segregation. Samtidigt så  kan det hjälpa till att få nya bostäder.

Enda risken vad jag kan se är att ingen vågar bygga eftersom få människor vågar flytta dit. Så kan det bli. Och då fungerar i alla fall förslaget som ögonöppnare för de politiker som inte vill se.

Låt oss i alla fall göra ett försök med marknadshyror på det som byggs i Rinkeby framöver. Då många företag med internationell karaktär finns i Kista så kan det gå att rekrytera personal dit. Samtidigt kan det bli lättare för de som har Rinkeby som adress att få jobb. För redan när jag bodde där för nästan 20 år sedan fick jag höra att det var en faktor som gjorde det svårare att få jobb. Det lär inte ha blivit bättre idag.

Det är ett förslag som inte löser alla problem, men riskerna är minimala. Det kostar inga pengar och det kan ge stora vinster för samhället.

Skapa en extra timme varje dag

DN tipsar idag om att kliva upp en timme tidigare för att vinna en timme om dagen. Det är lite väl enkelt även om de också skriver om att stänga av allt som plingar och stör oss, vilket är en bra ide. Jag tror också att det är viktigt att ha kontroll.

Vi ägnar vår tid åt tre saker om vi förenklar bilden lite:

  • Sånt vi själva bestämt oss för att göra
  • Sånt som andra bestämt att vi ska göra
  • Bestämma vad vi ska göra.

Självklart kan man säga att ”bestämma vad vi ska göra” är något som vi själva bestämt. Men poängen är inte att gruppera så få grupper som möjligt utan att gruppera efter vad som betyder något.

Genom att vi lägger lite tid på att bestämma vad vi ska göra så får vi bättre kontroll över vår dag. Då minskar stressen, vi får mer gjort och känner oss mer nöjda med vår prestation när dagen är slut.

Jag använder som bekant Evernote för att hålla reda på vad jag ska göra. Oavsett vilket verktyg du använder så är det viktigt att du litar på att all du behöver göra finns där. Annars går du runt och oroar dig för vad du missar.

Mitt tips för att skapa en extra timme om dagen är att ta kontroll över din dag.

En utmaning för Sverige.

Under åtta år styrde Reinfeldt Sverige. Visst gjorde han en del bra saker, framförallt i början av sin regeringsperiod. Konstigt vore väl annars. Jag menar även en blind höna måste ju kunna hitta ett kort på 8 år.

Men han gjorde också stor skada för Sverige. Främst genom den konstanta stresstest han utsatt hela vårt samhälle för. Område efter område kördes i botten. Det fungerade men minsta oförutsedda händelse så går det åt helvete. Vi har sett det hända för massor av människor. De har gått in i väggen, slitits ut och fått sina liv förstörda.

Men vi kan också se det på samhällsfunktionerna. Jag ska bara ge några exempel.

Jag börjar med försvaret som är ett av de tydligaste exemplen. Det fungerar, så länge det inte utsätts för någon stresstest. Vid ett krig så går det åt helvete, men att de inte ens hade kapacitet för att ta hand om en kränkning av våra gränser under en helgdag blev en överraskning till och med för mig. Dock kan man säga att så länge inget händer fungerar det hjälpligt. Förvisso utan förmåga att kunna hedra veteraner eller ta hand om de tolkar som riskerat sina liv i Sverige tjänst.

Polisen går på knäna. Svenskt rättsväsende klarar att ta hand om fyllon som slår ihjäl varandra i fyllan och villan. Men de har ingen beredskap för att klara den organiserade brottsligheten, terrorism, ungdomsligor, gatubarn eller annat som är svårare än att utföra slumpvisa kontroller av nykterheten under kontorstid. Därför är det kanske bra att polisen numera slutat jaga brottslingar för att istället ägna sig åt att patrullera badhus, ta hand om bråk på flyktingförläggningar och att kontrollera gränserna. Att man sedan gör jobbet onödigt svårt genom att kontrollera alla när vem som helst via okulärbesiktning med över 90% säkerhet kan säga vilka som är flyktingar också inte, är bara ett löjligt sätt att låtsas att alla är lika istället för att acceptera olikheter.

Brandkåren klarar sig bra så länge det inte börjar brinna. Infrastrukturen är så dåligt underhållen så det bitvis kan vara bättre att riva och bygga nytt än att underhålla. Underhåll är nämligen svårt att ta politiska poänger på.

Inom sjukvård och omsorg har ju Reinfeldts regering totalt slagit sönder all planeringsförmåga genom att försöka göra en marknad där köparna inte har några pengar. Men det mest horribla är att regeringen Löfven inte vill se problemet utan bara mumlar om vinster. För mig som jobbat i försäkringsbranschen när Livförsäkringsbolag inte fick göra vinst så är det uppenbart att man löser det genom att låta livbolaget stå för gemensamma kostnader och sedan göra vinst i sakbolaget. Självklart kommer den skola som vill göra vinst att tex upphandla tjänster från sitt eget städbolag och då betala så bra så skolan inte tjänar pengar, men väl städbolaget.

De hyresrätter som fanns har sålts ut. Starka statliga företag har privatiserats och man har infört idiotin inom postens verksamhetsområdet att det ska vara konkurrens. Det betyder att vissa dagar får jag post tre gånger av olika leverantörer. Andra dagar hinner de inte hit alls. De som klarade ett relativt enkelt jobb som att dela ut post har slagits ut av konkurrensen och ska istället försörjas av skattebetalarna för att vara passiva.

På område efter område kan vi se hur Sverige förfaller. Regeringen Reinfeldt är ansvarig för det mesta. Sossarna har inte förmåga att lösa problemen, särskilt inte med flummarna i Miljöpartiet. Hur SD vill lösa det har vi ju sett. Lösningen inom integrationen löses med stopp för invandring. Med samma resonemang borde lösningen på sjukvårdens kris vara att förbjuda människor att gå dit. Istället ska vi hjälpa dem i hemmet, dvs betala grannen för att göra jobbet. Ja, numera gäller ju den linjen inte bara SD. Hur mycket de andra partierna låtsas som att det är något annat så har de ju faktiskt snott hela iden av SD och är beredd att betala en skurkregim som den turkiska för att ta hand om flyktingarna, så vi slipper ta hand om problemen här. Som Sverige ser ut idag så är det svårt att veta vad som är ett land och vad som är ett skämt.

Jag är rädd. Jag ser ingen som vågar tala om att kejsaren är naken. Jag ser ingen som har förmågan att lösa Sveriges utmaning och jag hör allt oftare om företagare och andra driftiga människor som söker sig utomlands för att de ser att allt håller på att gå åt helvete. Jag tycker det är en feg – om än fullt förståelig lösning. Men frågan är vad kan vi göra och vem ska göra det?

30 år sedan en dag jag aldrig glömmer.

mordplatsenFör 30 år sedan väcktes jag av ett telefonsamtal och ett, som jag trodde sjukt skämt, som visade sig vara sant. Palme var skjuten. Sundsvalls Tidning hade hunnit få in en notis om det och på den tiden fanns det en känsla av att stod det i tidningen så var det sant. Radio sände extra och till och med TV sände trots att det var en tid på dygnet som normalt saknade TV-sändningar – jo  så var det på den tiden.

Sveriges statsminister var mördad på öppen gata. Jag visste inte om det var statskupp, början av ett krig, ett politiskt attentat eller en galnings verk. Idag kan vi i alla fall utesluta två alternativ. Som lokal SSU-ordförande var mitt val att genomföra dagens innebandyträning eller att avstå. Vi bestämde oss för att inte låta våldet segra utan att fullfölja planerna. Men vi hade med radio för att få senaste nyheterna.

 
Senare på kvällen stod jag rakryggad, stolt och höll en röd fana till försvar för demokratin, emot hatet och våldet. Det var kallt och blåste, men inget skulle få krossa den demokratiska socialismens värderingar. Tillsammans stod vi upp för demokratin i Sverige emot de mörka krafter som inte tvekade att mörda för att nå sina syften. Ja det var känslan då.
 
Olof Palme var en stor man, visionär och pragmatiker i ett. Det är ingen slump att den senaste partiledardebatten jag kan komma ihåg som rolig är Palmes sista valdebatt (mot Adelsson 1985). Han var inte alltid älskad, men kom ihåg att enda sättet att inte skaffa några fiender är att aldrig ta ställning och stå upp för något. Kanske är det typiskt att Palme har fått flera utländska platser efter sig än svenska. Må han aldrig bli bortglömd. Länge leve Olof Palme!